Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
vfnuklear Veckans reportage

Framtidens energi

Förbrukningen ökar, alternativen dröjer, utsläppen ska minska, kärnkraften ska inte byggas ut och älvarna ska fredas. Ekvationen går inte ihop. Runt om i landet bedrivs lovande forskning på nya energikällor som i framtiden kommer att lysa upp våra hem och få industrin att rulla. Men klimatförändringarna väntar inte.

Hon stannar upp, lutar sig fram och justerar något i aggregatets innanmäte.
I hörnet av salen balanserar ett flöte i jätteformat.

Trots att konstruktionerna inte ser mer än halvfärdiga ut måste de alldeles snart vara det, för framåt vårvintern är det tänkt att prototyperna ska skruvas fast på havsbotten utanför Lysekil, förbindas med flötet på ytan – och generera el.

Professor Mats Leijon går stolt längs balustraden som löper halvvägs upp längs ena långväggen och tittar ner på den i grunden enkla idén: utnyttjandet av vågornas kraft.

I dag använder vi sammanlagt nästan 150 terrawatt-timmar (TWh) el per år i Sverige, grovt räknat kommer knappt hälften från den klassiska vattenkraften och den andra knappa hälften står kärnkraften för. Biomassa täcker omkring fem procent av vårt behov medan olja, gas och vindkraft tillsammans kommer upp i cirka tre procent.

Om 17 år, år 2025, uppskattar experter att efterfrågan på el har ökat med omkring 20 TWh. Samtidigt finns kravet på att utsläppen av växthusgaser ska minska.

EU, och därmed Sverige, har enats om att begränsa den globala temperatur­ökningen till två grader. För att klara det har regeringens vetenskapliga råd, med tunga experter som bland andra Christian Azar, sagt att Sveriges utsläpp av växthusgaser måste minska med 75–90 procent fram till år 2050. Rådet har ingen konkret strategi för hur det ska gå till, utan har bara lagt fram det vetenskapliga underlaget.

I onsdags kom EU:s stora energi- och klimatpaket med riktlinjer för hur mycket varje land bör öka användningen av förnybar energi. Sverige är redan överlägset bäst i klassen tack vare tillgången på vattenkraft, här utgör den förnybara energin redan 44 procent. EU:s nya, hårdare, krav på Sverige är dock att andelen år 2020 ska ha ökat till 49 procent.

Hur ska då Sverige få ihop ekvationen med ökat energibehov och minskade utsläpp? Vi flyttar oss tillbaka till labbet i Uppsala.

Av de fem mest omskrivna källorna till förnybar energi utgör vågkraften en riktig färsking. Tekniken är så ny att den provanläggning som redan står förankrad i djupet utanför Lysekil på sjökortet är märkt med »förlist skepp«.

Forskarna i laboratoriet i Uppsala är optimistiska. Stålkonstruktionerna nere på golvet är andra generationens vågkraftsaggregat. Om professor Leijon får som han vill kommer de att följas av många fler. Och just nu ser utvecklingen ut att gå hans väg. En timme innan han klev in i vågverkstaden skrev energijätten Fortum under en investering på 6 miljoner kronor för hans projekt.

Vågor är en, som det heter, »energität« källa. De innehåller mer energi än både solljuset och vinden.

– Vågorna fortsätter dessutom rulla långt efter att det slutat blåsa, säger Mats Leijon samtidigt som han följer doktorandens arbete med blicken.

Billy Johansson, vd för företaget Seabased, som kommersialiserar universitetets forskning, säger att de svenska vågorna, som är beskedliga i en internationell jämförelse, ändå kan bli mycket lönsamma.

I teorin är potentialen för vågenergin betydande. Billy Johansson uppskattar att den skulle kunna ge omkring 10 TWh om tjugo år – ett ordentligt bidrag till den svenska energiförsörjningen. Men den beräkningen bygger på de bästa av förutsättningar. Mindre optimistiska bedömare tror att vågkraften till år 2025 inte ens kommer upp i ett mätbart antal terrawattimmar. För även om forskarna i Uppsala skulle lyckas med precis allt så styrs expansionen av vågkraftsanläggningar ändå i slutänden av den svenska tillståndsbyråkratin.

– I dag är det en lång process i Sverige där beslut kan överklagas i flera instanser. Fortsätter de här sega processerna kan det bli väldigt svårt att bygga ut i snabb takt, medger Billy Johansson.

Inom den nydanande energiforskningen är kampen om resurser hård. Billy Johansson, och andra med honom, tycker att en lobbygrupp har kapat åt sig orimligt mycket inflytande på dagens politiska arena: det handlar om vår största moderna källa av förnybar energi – vindkraften.

Precis som för vågkraften är vindpotentialen stor, i alla fall i teorin. I praktiken är det svårt att få lönsamhet i vindanläggningar, trots att det investerats mycket i tekniken de senaste åren. En generell svårighet med vindkraft är vinden i sig. Det blåser långt ifrån hela tiden och det ställer krav på ett backupsystem som kan ta över när vinden mojnar.

Den nybyggda, och omstridda, vindkraftsparken Lillgrund i havet söder om Öresundsbron fungerar dessutom dåligt. Bygget har varit kantat av problem, bland annat med rost. En annan, mer grundläggande svårighet med vindkraft är, precis som för vågkraften, att få tillstånd att bygga anläggningarna. I Lillgrunds fall tog det tio år. Tillstånden är den enskilt största utmaningen när energikällan ska exploateras i stor skala. Det säger Lars Wrangensten, programområdesansvarig för el- och värmeproduktion inom elbranschens forskningsorganisation, Elforsk.

– Planer på vindkraftverk i närheten av tätbebyggt område ställer nästan alltid till problem, folk vill inte ha det på just sin bakgård, säger han.

I dag svarar vinden för mindre än en procent (1,4 TWh) av den svenska elproduktionen. För att klara EU:s energimål är det framför allt vindkraften som kommer att byggas ut i ett första skede. Energimyndigheten räknar i sina långsiktiga prognoser med att den år 2025 kan stå för runt 9 TWh.

En energikälla som hittills varit relativt oexploaterad – trots att den finns där nästan hela tiden – är solen. I vårt södra grannland Tyskland däremot är det betydligt vanligare att utnyttja solen för elproduktion. Där finns ett utvecklat stödsystem som gör det lönsamt att installera solceller på såväl privathus som offentliga byggnader. Överskottselen som produceras kan säljas vidare ut på nätet och sedan köpas tillbaka av kunden. Enligt Monika Adsten, områdesansvarig för solenergi på Elforsk, har vi i Sverige lika mycket soltid här som i norra delen av Tyskland.

– Och där sitter solceller på vart och vartannat hustak, konstaterar hon och hävdar att solkraft i större skala absolut skulle fungera även här i det periodvis midvintermörka Sverige.

En som verkligen tror på solen är Bengt Stridh i Västerås. Han jobbar som utvecklingsingenjör på ABB och har agerat privat testpilot och utrustat sin röda villa med all tänkbar solteknik. På taket sitter både solceller (för elproduktion) och solfångare (för varmvatten).

– Det är inget hokuspokus, det fungerar. Det borde vara lag på att alla nybyggda hus utnyttjar solen, säger Bengt Stridh.

Han utvinner i dag mer el än han gör av med, i alla fall under dygnets ljusa timmar. Därför skulle han vilja göra som i Tyskland, det vill säga sälja elen han producerar på dagen ut och sen köpa tillbaka den på natten. Men för att göra det krävs att han skaffar ett så kallat inmatnings­abonnemang hos ett nätbolag, och det är mycket kostsamt i Sverige.

– Regelverket är inte anpassat för så här små system, men det borde det vara. För tänk vilken potential solen har, säger han och förklarar i siffror precis hur väl den skulle kunna utnyttjas.

Bengt Strid hänvisar till uppskattningar som visar att det finns ungefär 400 kvadratkilometer tak- och fasadyta i Sverige i acceptabelt vädersträck och lutning. Om solceller placerades på en fjärdedel av dem skulle närmare 10 TWh kunna utvinnas. Om sen solfångare sattes på en lika stor yta skulle de generera minst 30 TWh, till varmvatten.

– Det krävs ju ingen ny yta, inga krångliga bygglov, taken finns ju redan där, säger Bengt Stridh.

I dag utgör solkraften en försumbar del av Sveriges elproduktion. I de långtidsprognoser som Energimyndigheten tagit fram finns inte ens solenergi med. Också vågforskningsprofessor Mats Leijon i Uppsala dömer ut solkraften för produktion till elnätet:

– Det kan aldrig bli lönsamt i stor skala, den elen blir tio gånger dyrare än el från vattenkraft eller vindkraft. Det handlar om fysikens lagar, jordaxeln lutar och natten är mörk.

Enligt Lars Strömberg, forsknings- och utvecklingschefen på Vattenfall, kommer solceller inte att bidra till den svenska elförsörjningen i någon större omfattning ens om vi förflyttar perspektivet till 2050.

– Redan stativen som ska hålla upp solcellerna är för dyra för att det ska kunna bli lönsamt. För att inte tala om kostnaderna att koppla upp sig på elnätet. Inom storskalig solenergi finns ingen framtid, säger han.

En växande källa till förnybar energi finns däremot i biobränsle som energiskog, avverkningsrester och till och med hushållsavfall. Det används för både el- och värmeproduktion i allt högre utsträckning i länder med mycket skogsindustri. Traditionellt har biobränslen används i relativt oförädlad form, men för att få ner de skrymmande volymerna vid transporter har materialet börjat förädlas till flytande form eller gas.

Enligt alla prognoser kommer behovet av biobränsle att öka stort i framtiden. Det klassas som förnybar energikälla, trots att den leder till utsläpp av koldioxid. Men eftersom biomassa till skillnad från fossila bränslen inte varit utanför det naturliga kretsloppet i miljontals år står inte förbränningen för något tillskott av koldioxid till atmosfären.

Lars Strömberg på Vattenfall tror dock att det stora problemet med biobränsle blir att det helt enkelt inte finns tillräckligt mycket.

– Vi kan inte genom forskning och utveckling trolla fram mer biobränsle, det är stört omöjligt. Om det funnits tillräckligt med biobränsle skulle ingen bli gladare än jag, då skulle vi bara kunna elda och fortsätta åka, säger han.

Enligt Energimyndighetens framtidsprognos spås dock biobränsle år 2025 ändå utgöra drygt 17 TWh.

Alla de fyra energikällorna som nämnts ovan är i dagsläget mycket små i jämförelse med giganten i den svenska förnybara energifloran – vattenkraften. Våra älvar står i dag för hälften av elproduktionen. Det talas om effektivisering men det enda sättet att få ut ordentligt mer energi från vattnet vore att låta bygga ut de fyra kvarvarande, oreglerade, nationalälvarna. Det skulle kräva att tidigare politiska löften och lagar rivs upp. Det finns inget riksdagsparti som vågar förespråka något sådant och vattenkraften ser därför ut att ligga stilla kring 70 TWh, även i framtiden.

En koldioxidfri – möjlig – energikälla som är relativt frånvarande i debatten är fusionskraften. Den skulle enligt optimister kunna bli ett tänkbart miljövänligt mirakelmedel i framtidens energilandskap. Tanken är att utnyttja den enorma energi som uppkommer när de två väteisotoperna deuterium och tritium slås samman. Haken är att det krävs en temperatur på flera miljoner grader för att fusionen ska ske. Enligt beräkningarna kommer den första kommersiella fusionsreaktorn att stå klar omkring år 2050. Tidigast.

Om vi för ett ögonblick glömmer alla svårigheter och tittar på entusiasternas mest optimistiska prognoser skulle biobränsle, vågor, sol och vind kunna tillföra 35 TWh till år 2005. Det skulle täcka upp för både EU:s krav och det ökade energibehovet. Men enligt en uppskattning från avdelningen för energiteknik på Chalmers tekniska högskola kommer den förnybara elen bara att öka med 10,9 TWh fram till år 2025.

En stor koldioxidfri energikälla som inte fått vara med i den här genomgången eftersom den inte är förnybar är kärnkraften. Efter de senaste årens klimathype tycks nu den globala uppvärmningen skrämma mer än den radioaktiva källan. Folkomröstningen 1980 är långt borta och talet om att avveckla kärnkraften till 2010 har tystnat. Nu kan 2010 bli året då reaktorerna i stället byggs ut – om folkpartiet, och folket, får som de vill. En färsk Synovatemätning visar att nästan hälften av svenskarna, fyrtioåtta procent, stödjer Jan Björklunds inställning i frågan.

Såväl Lars Strömberg på Vattenfall som vågforskaren Mats Leijon tror att kärnkraften kommer att finnas kvar länge än, ingen av dem tror på skrotning ens före 2050.

Lennart Daléus, tidigare nej-general och centerledare, numera generalsekreterare för Greenpeace Norden, suckar uppgivet.

– Jag har svårt att se att regeringen överhuvudtaget har några visioner om den framtida energiförsörjningen, nu är det mer av damage control. De försöker se på klimatproblemen och reagera på dem, säger han.

Daléus är besviken på regeringens, som han kallar det, »icke-politik« inom kärnkraftsområdet. Att alliansen har kommit överens om att inte ta några beslut i frågan under denna mandatperiod.

– De närmaste åren kommer vi få se opinionen för kärnkraften operera relativt fritt och oemotsagt. Sen hoppas de att opinionsläget är mer kärnkraftspositivt dagen efter valet. Det är min farhåga. Kärnkraften är en i grunden falsk lösning.

Naturskyddsföreningens klimathandläggare Emma Lindberg tycker att folkpartiets utspel om kärnkraft i mitten av januari var mycket olyckligt.

– Så länge det inte sker en olycka i närheten av där man bor är det lätt att glömma att kärnkraften innebär en latent fara, både i sig själv och i och med den ökade risken för kärnvapenspridning. Och inte minst problemet med det radioaktiva avfallet, det är långt ifrån löst, säger Emma Lindberg.

Ökad energianvändning, tuffa klimatmål och förnybara energikällor som inte förmår att fylla gapet. Så ser alltså ekvationen ut. Lösningen stavas kärnkraft enligt allt fler politiker och en allt starkare opinion. Men Lennart Daléus vill lyfta fram en annan utväg – energibesparing. Än viktigare än fortsatt utveckling och utbyggnad av den förnybara energin är, enligt Greenpeacechefen Daléus, effektivisering av redan befintliga energislukare.

– Det är billigare, säkrare och snabbare att effektivisera sådant vi redan känner till, säger Lennart Daléus.

Om en månad, den 29 februari, kommer den svenska klimatberedningens slutrapport. Kanske får vi då svaret på hur regeringen tänkt sig att lösa ekvationen.

19 thoughts on “Framtidens energi

  1. encoubottat skriver:

    there are a few upcoming sites that are also doing this in the US, Once freed from Brain Drain’s mind control,I only know of this because he came to the office and complained to us about her actions..
    http://www.alkola.com/
    [url=www.alkola.com/]www.alkola.com/[/url]

  2. Malou S. skriver:

    Gud vilken fin och gripande uppsatts! Tack så hemskt mycket för denna upplevelse! TACK Emma Härdmark!

  3. Alarik Sandrup skriver:

    I energidiskursen, t ex i kärnkraftsartikeln i Fokus nr 4, framstår det ofta som att kärnkraften har en enorm roll i energipusslet. Vad som ”glöms” är att kärnkraften står för endast drygt 15 % av energianvändningen i Sverige och för ca 2 % globalt. Bioenergin i Sverige med sina 27 % av energianvändningen är således nästan dubbelt så stor som kärnkraften och globalt bidrar bioenergin med 10-15 %. Detta nämns märkligt nog inte i artikeln. Energimyndighetens långsiktsprognos pekar dessutom på ett elöverskott i Sverige 2015 på 21 TWh, alltså runt en tredjedel av dagens svenska elproduktion från kärnkraften. Med dessa fakta ter sig chefredaktörens slutsatser samt vinklingen i artikeln något märkligt.

  4. Ulf Olausson skriver:

    Vindkraften är ett realitiskt alternativ till kärnkraftsutbyggnad.

    Emma Härdmark skriver en ganska vinklad artikel till kärnkraftens fördel i Fokus nr 4.
    Hon nämner Synnovates undersökning där 48 % av svenskarna vill bygga nya kärnkraftverk, men inte SOM-institutet (med Sören Holmberg) vars undersökningar visar på att 17% vill bygga ut. (GP 22/1-08)
    Ekvationen går inte ihop, skriver Emma, och verkar förstå det som att det skulle finnas tekniska begränsingar i att klara av uppgiften i att utveckla 30 terrawattimmar ny förnyelsebar energi t.o.m.år 2025. Jag hävdar att bara utbyggnaden av vindkraft till den nivån är fullt rimlig. Det är dessutom ett både billigare och säkrare alternativ och investeringarna kan stödja regional utveckling runt om i landet.
    Måndagen 28 januari finns det en artikel av Gunilla Skoog i Göteborgsposten. Hon refererar där till Energimyndighetens nya mål att vi ska ha 30 terrawattimmar vindkraft 2020 i Sverige. (Emma Härdmark refererar till Energimyndighetens tidigare mål på 9 terrawattimmar 2025)
    Länsstyrelsen i Västra Götalandsregionen har tagit fram platser av riksintresse för utbyggnaden av vindkraft. De har inte föreslagit några platser vid de stora sjöarna och längs kusten. De föreslår vindkrafsparker i områden med bra fysiska förutsättningar och där markkonflikter kan minimeras. De har förutsättningar att bygga ungefär 6000 vindkraftverk. Bara det skulle motsvara de 30 terrawattimmarna som vi pratar om.
    Gunilla Skoog refererar till Lennart Wärmby, en av regeringens vindkraftssamordnare som har märkt en tydlig omsvängning av intresset för vindkraft. Utannonserade möten fyller bygdegårdar med markägare som vill tjäna pengar på att komplettera jord- eller skogsbruk med att arrendera ut mark till vindkraftverk.
    I Tyskland är det redan utbyggt 20 terrawattimmar. Så vilka är problemen, jämfört med nackdelarna med att bygga ut kärnkraften? Ekvationen går visst ihop. Att bygga ut vindkraften är inte dyrare än att bygga ut kärnkraften och det är ett säkrare och bättre alternativ.

    Göteborg 5/2-08

    Ulf Olausson Folkhögskollärare

  5. Emma Härdmark skriver:

    Kolla in solcellsmannen Bengts Stridhs solcellsblogg:

    http://www.viivilla.se/villabloggen/bengts-blogg.aspx

  6. Anna Hallin skriver:

    Om vi nu så gärna vill ha kärnkraft, kanske vi skulle bryta det uran som finns i Sverige, i stället för att tvinga dåligt skyddade människor i andra länder att göra det åt oss? Nej just det ja, vi vill helst inte ha med det radioaktiva att göra i vårt land… Kärnkraft är ingen ren energikälla. Under brytningen frigörs radioaktivt damm och gaser, och slammet som blir över när uranet lakas ut från malmen dumpas öppet. Fortfarande radioaktivt. Niger och Ryssland får betala priset för vår ”rena” energi. Under anrikningen bildas ännu mer avfall. Och jag behöver väl inte nämna det avfall som blir över när vi har använt oss av denna ”rena” energikälla, som vi inte vet var vi ska göra av. Nej, kärnkraften är ingen lösning, varken nu eller i framtiden.

  7. NamnMagnus Nilsson skriver:

    Ett problem med Fokus rapportering är att ni inte skiljer mellan energianvändning och elanvändning. El svarar för ca 1/3 av energitillförseln i Sverige. En hel del av användningen går till värme, dvs ett ändamål som man naturligtvis i många fall lika gärna kan tillgodose med annat än el.
    Det blir lättare att hålla ordning på diskussionen och tänkandet om man inte blandar ihop el- och energianvändning.
    Sen väntar vi naturligtvis på spänning på att det kärnkraftutbyggnadsentusisastiska folkpartiet lanserar en konkret plan för mera kraftfulla minskningar av koldioxidutsläppen än något av de övriga partierna. För det var väl det vi skulle ha de nya kärnkraftverken till, eller?

  8. Namn Richard Sigfridson, Göteborg skriver:

    Kärnkraften står för över 50% av sveriges elproduktion! Var skulle Sverige vara ekonomiskt och välfärdsmässigt om vi inte hade denna elproduktion, tror ni? Vi kan inte leva och utveckla oss i vårt klimat enbart med sol, vind och vatten och åkarbrasor. Dessutom ”får” vi ju inte bygga ut vattenkraten heller, eller? Den pågående ”trimmningen” och effekthöjningen av våra befintliga kärnkraftverk är jättebra men räcker inte i längden utan vi behöver precis som folkpartiet nu föreslår bygga ytterligare 4-5 kärnkraftverk. Det tar ju lite tid att få dem produktionsfärdiga så vi behöver sätta igång snarast. Upphäv ”tanke- och konstruktionsförbudslagen” vad gäller kärnkraft snarast!! Moderna kärnkraftverk är än mer säkra i sin konstruktion än de tidigare byggda och det planeras och byggs många nya nu runt om i världen. Låt det ske i Sverige också. Oavsett vad vi tycker och bestämmer oss för här i Sverige kommer en sådan utbyggnad att ske i andra länder i Europa och USA samt inte minst i utvecklingsländer som Indien och Kina mfl. De kräver och behöver energi.
    Men vi måste stoppa koldioxidutsläppen från alla kolkraftverk. Menar vi något med att koldioxiden är ett problem så borde detta vara prioritet nr 1 och lösningen i ny elproduktion ligger då i Kärnkraftsel.
    Sedan kan man ju hoppas och tro på mer vindenergi, men det blir ju hela tiden marginellt. Direktverkande solenergi är ju heller ingen höjdare för oss i nordliga Europa.
    ALLTSÅ BYGG SNARASY UT NY KÄRNKRAFT I SVERIGE.

  9. Bo Malmsten skriver:

    Först släppte vi ut avfallet i sjön, sen blev den sjuk. Vi fortsätter att släppa avfallet upp i luften, nu är den sjuk. Kärnavfallet ska vi borra ner i berget. Vad är det som säger att berget inte blir sjukt?
    Och hur är det med miljön där uranet bryts? Detta är de väsentliga frågorna runt kärnkraften, som nästan aldrig berörs. Man måste se hela kedjan! Grunden till vårt leverne måste vara att spara på energi, allt är inte en prisfråga.

  10. Namn Töive Kivikas skriver:

    I jordskorpan finns uran för minst 200 års förbrukning med dagens lättvattenreaktorer.Annat bränsle är torium, som det finns tre gånger mer av än uran. I havsvatten finns dessutom 300 gånger mer uran än nuvarande kända reserer i jorsskorpan. Det betyder att oljan tar slut betydligt tidigare än kärnbränslet.

  11. Conny Söre skriver:

    Kärnkraften är inte heller en förnelsebar energikälla så även om vi släpper ut mindre koldioxid så kommer det inte att lösa våra energiproblem på lång sikt och det är för att det egentligen är ett ekonomiproblem.
    Så länge världens ekonomier och ekonomer tillber tillväxten som dess högsta mål kommer våra samhällen att piskas till högre produktivitet och det enklaste sättet att höja prodktiviteten har traditionellt varit att tillföra energi.

    Människan har länge kunnat tillvarata solenergi i form av vind och vattenkraft men industrisamhället föddes i princip när vi lärde oss att behärska värmeenergin och när det inte räckte att bränna träd så började vi använda fossila bränslen och på senare tid har vi också lärt oss behärska atomkraften.
    Fusion må vara en till synes ändlös resurs men om vi genom ekonomins tillväxt kommer att öka det globala energiuttaget kommer även den energikällan att ta slut fortare än vi hade tänkt oss.
    Solen är den enda långsiktiga energikällan vi kan förlita oss på och det som ändå ger hopp är att vi idag har tekniska möjligheter att tillvarata mycket mer av solenergin och utvecklingen kommer att göra oss ännu bättre på det.

    Som jag ser det behöver vi förutom en massa finurliga uppfinningar som låter oss fånga solenergin även en annan syn på vad vi gör och varför vi gör det och det är faktiskt ekonomin som avgör mycket av den mänskliga verksamheten.
    Om vi tillåter ett annat sätt att se på ekonomi där jämvikt snarare än tillväxt är målet för förbrukningen av såväl energi som andra naturresurser så har vi åtminstone större möjligheter att lösa ganska många av de problem vi har och ser framför oss.
    Med jämvikt som ledstjärna kanske vi till och med kan tillåtas lyxen att ta hänsyn inte bara till oss själva och våra barn utan även många generationer efter dem.

  12. Danne Nordling skriver:

    Andelen förnybart sätter ramen

    Artikeln i Fokus saknar totalbilden av vad EU:s krav att Sverige måste öka sin andel förnyelsebar energi från 40 till 49 procent (inte från 44 då värmepumpar ännu inte får inräknas). Fokus tar bara upp elproduktionen.

    Antag att vi lyckas öka vår andel förnybart med 9 procentenheter. Det kan grovt uppskattas till 54 TWh. Om vi antar att 3/4 av detta är elproduktion (40 TWh)kommer automatiskt tillskottet på bortåt 20 TWh el till 2020 att täckas. Det skulle också gå att stänga en kärnkrftsreaktor.

    Frågan som Fokus analyserar reduceras raskt till om det går att leva upp till EU:s krav på förnybar energi eller inte.

    Vetenskapsakademin bedömde nyligen att biobaserad energiproduktion skulle kunna tillföra 32 TWh. Säg att hälften är el. Återstoden (22 TWh) av EU:s krav måste i huvudsak tillgodoses med vindkraft. Kan vi 22-dubbla vindkraften på 12 år? Energimyndigheten verkar tro det och mer därtill. Men jag tvivlar och de erfarenheter av tillståndsgivningen som Fokus redovisar tyder på att det kan gå långsamt.

    Eftersom det inte är säkert att biobränslen är något effektivt sätt att driva bilar kommer den förnybara andelen fordonsbränslen att kanske främst tillgodoses med plug-in-hybrider. Då ökar elförbrukningen ännu mera än de närmare 20 TWh som experterna nu bedömer ökningen till. Det går då inte att stänga en reaktor. Dessutom kommer all oljeeldning att bytas ut mot värmepumpar som drar en del el.

    Däremot är det fel när Carl B Hamilton skriver att vi skulle kunna ersätta svensk el med import av gas eller el producerad med kolkraft. Då får vi inte ner andelen förnybar energiproduktion. Lägger vi ner kärnkraft måste vi sannolikt frysa och kasta ut elintensiv industri ur landet.

    Mer information finns på min blogg Skattepolitik och samhällsfilosofi den 23/1:
    http://danne-nordling.blogspot.com/2008/01/orealistiskt-eu-krav-p-frnybar-energi.html
    /DNg

  13. www.direktdemokraterna.org skriver:

    Man kan också fråga sig var det långsiktiga perspektivet finns. Rymdbaserad solkraft är åtta gånger mer effektiv än solkraft placerad vid ekvatorn. Stora solkraftsverk är också mycket enklare att bygga i rymdens tyngdlöshet än på jorden. Energin kan enkelt strålas ned till jorden med hjälp av mikrovågor eller laser.

    Rymdbaserad solkraft skulle utan vidare kunna täcka hela jordens energibehov. Till skillnad från fusionskraft är det inga konstigheter utan bara väl beprövad teknik som finns tillgänglig idag. Att sätta upp en storskalig kraftproduktion i rymden skulle säkert ta tio tjugo år och kosta hundratals miljarder dollar. I det korta perspektivet ger det ingen lindring. Däremot stället det i utsikt en fullständig lösning på lite längre sikt. En lösning som innebär obegränsade mängder helt ren och nästintill gratis energi. Med tanke på dessa möjligheter är det verkligen märkligt att intresset är så svalt.

  14. www.direktdemokraterna.org skriver:

    Att säga att kärnkraft är farligt är nog sant i absoluta termer. Men ser man det lite mer relativt så blir bilden aningen annorlunda. Den allmänt hyllade vattenkraften har genom åren orsakat hundratusentals dödsfall i olika dammolyckor (inklusive en i Sverige). Jämfört med de 5000 som har avlidit i kärnkraftsolyckor är det väldigt mycket. Ändå är det ingen som hävdar att vi ska avveckla vattenkraften av säkerhetsskäl.

  15. Kristian Axelsson (fp) Styrelsemedlem i Göteborg Energi AB skriver:

    Tidningen Fokus har tidigare varit uppfriskande klarsynta vad gäller komplexa frågor och ofta vågat tänka annorlunda än det vanliga mediedrevet. Det gör mig besviken att Fokus i kärnkraftsfrågan går på myten om att ny kärnkraft behövs för att lösa klimatkrisen. I verkligheten är ny kärnkraft dyr. En medveten satsning på kärnkraft skulle hämma utvecklingen av de starka och hållbara alternativ som faktiskt finns. Lösningen ligger i att våga säga klart nej till kärnkraft, sätta tuffa klimatmål och backa upp dem med en långsiktig finansiering och politik. Då vågar investerare och entreprenörer skapa nya konkurrenskraftiga företag som med tillväxt tar oss ur klimatkrisen och gör Sverige till en ledande klimatnation.

  16. Namn Carl B Hamilton skriver:

    För att vi ska kunna minska vår klimatpåverkan de närmaste decennierna måste Sverige satsa på energi som inte genererar växthusgaser. I dag produceras större delen av Sveriges el koldioxidfritt, framför allt genom vatten- och kärnkraft. Flera av de kärnkraftsreaktorer vi har börjar dock bli gamla. Någon gång mellan 2022 och 2040 tas de tio existerande reaktorerna ur bruk av åldersskäl. Ska vi klara av att nå ambitiösa klimatmål måste dessa reaktorer bytas ut mot nya. Socialdemokraterna vill istället stänga en reaktor nästa mandatperiod och deras samarbetspartners, vänsterpartiet och miljöpartiet, vill lägga ner kärnkraften helt.

    Vad skulle hända om vi avvecklade kärnkraften och inte byggde nya reaktorer? Folkpartiet anser att vindkraften ska fortsätta att byggas ut, men det är orealistiskt att tro att inhemsk vind- sol- och vågkraft de närmaste decennierna skulle kunna ersätta kärnkraften. Alternativet till kärnkraft blir därför storskalig import av gas eller import av el från kolkraftverk i våra grannländer och därmed en kraftig ökning av de totala koldioxidutsläppen. Kolbrytning smutsar inte bara ner miljön utan förstör dessutom livet för dem som arbetar i kolgruvorna. Fossilgasanvändning ökar koldioxidutsläppen och gör oss beroende av faktorer i vår omvärld som vi inte kan påverka.

    Ett annat sätt att kompensera för förlorad kärnkraftsel är en kraftigt minskad energikonsumtion. För att få ner elkonsumtionen så mycket som motsvarar bortfallet av koldioxidfri el räcker det inte med normal energieffektivisering, vi skulle dessutom behöva stänga ner elförbrukning motsvarande hela den svenska basindustrins användning. Produktionen skulle flytta och ske någon annan stans på jorden och där troligen generera betydligt mer växthusgaser. Sverige förlorar tusentals jobb och inkomster, utan någon vinst för klimatet.

    Folkpartiet vill att Sverige minskar utsläppen av växthusgaser samtidigt som vi har en god ekonomisk utveckling. Vår historia visar att det är möjligt, men då behövs kärnkraften i vår energimix tillsammans med förnybara energislag. En avveckling av kärnkraften vore förödande för Sveriges position som föregångsland och för vår låga andel koldioxidutsläpp per innevånare. Ju fler kärnkraftverk vi har i stabila demokratier, desto mindre lönsamt blir det dessutom att bryta kol och generera el från förbränning av kol i andra länder.

    De senaste årtiondena har forskningen gått starkt framåt på kärnkraftsområdet, både vad det gäller säker slutförvaring av avfallet och driftsäkerhet i nya reaktorer. Vi får akta oss för att leva kvar i gamla föreställningar om kärnkraftens förutsättningar. Samtidigt måste vi väga kärnkraftens olika sidor mot det globala klimathot som vi står inför. Det har redan länder som Storbritannien, Frankrike och Finland gjort då de väljer att satsa på ny kärnkraft.

    Vårt behov av att förflytta oss inom landet är stort. Tåg är ur klimatsynpunkt det bästa transportmedlet. I Sverige går de snabbaste tågen 200 km/h, medan snabbtågen på kontinenten går upp till 350 km/h . Genom att satsa på snabbtåg i Sverige skulle vi kunna ta oss mellan Malmö och Stockholm på ett miljövänligt sätt på litet drygt två timmar. Höghastighetståg kan bli ett attraktivt alternativ till flyget och kanske också till bil mellan storstäderna. En satsning på snabbtåg frigör dessutom utrymme på det vanliga järnvägsnätet som kan användas för godstransporter. Att vi reser är inte vara något negativ, men vi behöver erbjuda resenärer snabba och kolsnåla alternativ till flyget för att få ner utsläppen.

    Satsningar på el-driven tågtrafik och utveckling av el-bilar gör att efterfrågan på el på transportområdet kommer att öka. Vi behöver därför mer, inte mindre, koldioxidfri el. Även det talar för att vi bör använda mer kärnkraft. Vi måste dra vårt strå till stacken och fortsätta minska våra utsläpp hemma, istället för att föra en politik som ökar utsläppen just när risken för klimatet är kritisk. Det kräver en klimatpolitik som satsar på förnybara energislag, energieffektivisering och fortsatt utbyggd kärnkraft.

  17. Grönröd skriver:

    Kärnkraften har ingen framtid. De kända, kommersiellt brytbara urantillgångarna beräknas räcka ca 50 år – uranet tar slut långt före oljan!
    4000 oskyldiga generationer ska dessutom betala för det livsfarliga avfallet, vilket betyder att den faktiska kostnaden för kärnkraft egentligen är astronomisk och helt oförsvarbar ur ett moraliskt perspektiv. Miljön kräver intelligentare lösningar. Dags att gå vidare mot sol, vind och vatten, bergvärme mm mm. Kärnkraften är faktiskt död ur alla synvinklar.

Kommentarer är avstängda.

Video: Erik Fichtelius

»Kristersson kan förlita sig på att SD tycker att Löfven är värst.«

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera