Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Därför är svarta fattigare än vita

Hardvardprofessorn Roland Fryer har en plan för hur den ekonomiska jämlikheten ska öka i USA.

» Mitt övergripande mål är att öka välfärden för minoriteter i USA. Poängen är att i slutet av min karriär ska de ha det bättre än de annars skulle ha haft«, säger Roland Fryer till Fokus och skrattar åt ambitionen.

Men är det någon som kan göra det är det nog Roland Fryer – uppväxt under fattiga förhållanden med en alkoholiserad far. Efter en småkriminell ungdomstid var det först vid 18 års ålder som han började studera på allvar. Sedan har det gått snabbt – drygt tio år senare är han professor vid prestigefyllda Harvard. Hans arbetskapacitet är välkänd, liksom hans stab av forskningsassistenter. Fryer vet inte riktigt hur många de är, men han tror att han har runt 20 personer som arbetar åt honom. Det kan han behöva med tanke på den utmaning han tagit på sig, för när många andra forskare är nog så nöjda med att beskriva och förstå världen vill Roland Fryer förändra den.

I sin strävan att begripa varför svarta lyckas så jämförelsevis dåligt i USA vänder han förutsättningslöst på alla upptänkliga stenar. Som när han började nysta i varför svarta lever kortare än vita och kom in på en biologisk skillnad – svarta är oftare saltkänsliga. Det innebär att kroppen tar upp mer salt, vilket höjer blodtrycket och leder till ökad risk för att dö i hjärt-kärlsjukdomar.

– Jag tror att saltkänslighet är den viktigaste faktorn för att förklara skillnaden i hälsa mellan svarta och vita, säger Roland Fryer och tillägger att nästa projekt blir att undersöka vad den ökade saltkänsligheten beror på.

En teori är att det skedde ett grymt urval när slavar skeppades till USA från Afrika. De som tog upp mycket salt band mer vatten i sina kroppar och löpte helt enkelt mindre risk att törsta ihjäl på slavskeppen.

Fryer väjer inte för den kontroversiella frågan om biologiska och genetiska skillnader skulle kunna förklara andra ojämlikheter, men han tror inte det. Hans egen forskning visar att före ett års ålder finns det ingen skillnad i hur bra svarta och vita barn gör ifrån sig i intelligenstest, de stora skillnader som finns uppstår först efter några år.

Han har även närmare undersökt företeelsen »acting white«, en nedsättande benämning bland svarta som används mot andra svarta som är ambitiösa. Fryers forskning visar att fenomenet är reellt i så måtto att svarta skolelever är mindre populära om de har alltför höga betyg, medan vita skolbarn är populärare ju bättre betyg de har.

– Fenomenet finns rapporterat över hela världen bland minoritetsgrupper som är små och där framgång betyder att lämna gruppen. Om människor tror att du kommer att lämna gruppen kommer de att hålla dig nere för att du ska stanna kvar med dem, säger han.

Svarta skolbarn står därmed inför en konflikt mellan framgång och lojalitet mot den egna gruppen, vilket håller tillbaka deras studieprestationer. Mycket av Roland Fryers forskning handlar om utbildning, prov och betyg eftersom det är i skolan som ojämlikheterna grundläggs.

– Jag tror att den största ojämlikheten mellan svarta och vita i USA är kvaliteten på den utbildning som de får. Jag tror att de andra ojämlikheterna kommer att lösa sig om vi ger alla en bra utbildning, säger han.

Det är också inom utbildningsområdet han har tagit steget vidare från akademin för att få till stånd förändringar. Roland Fryer arbetar sedan en tid åt New Yorks skolsystem med att minska skillnaderna mellan elevernas prestationer.

– Alla framgångsrika företag bedriver forskning och utveckling, men inte utbildningsväsendet, säger Fryer, som därför har dragit i gång en privatfinansierad forskningsavdelning för New Yorks skolor. Hittar han bra metoder för att förbättra studieresultaten för minoritetsgrupper är tanken att de sedan ska leta sig in i den offentliga skolbudgeten.

I sitt arbete har Fryer initierat storskaliga experiment med många tusentals elever i 300 skolor, där han bland annat testar att betala barnen om de lyckas bra på proven och att ge deras lärare bonus om barnen gör bra ifrån sig. Fryer har också gett skolbarn mobiltelefoner och de kan sedan tjäna samtalstid genom att vara duktiga i skolan.

– Men det är inte experimentet. Det riktiga experimentet är att jag har alla deras telefonnummer, så jag sänder dem sms och skriver saker som »Om du vill bli miljonär måste du gå på college«.

Den lika enkla som oväntade idén är alltså att göra reklam för att gå i skolan. Om det fungerar vet han inte ännu, först om några månader är de första resultaten klara.

Fryer påpekar att alla tidigare försök att förbättra skolsystemet har handlat om utbudet av utbildning – bättre lärare och nya läroplaner. Men det har nått vägs ände, menar Fryer, som helt resolut vänt på det hela och i stället försöker öka barnens efterfrågan på utbildning.

– Du kan ha de bästa lärare i världen, men om ingen ens kommer till skolan hjälper det inte.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera