Straffrabatt snart i Sverige?

Text: Anna Ritter

Bild: Scanpix

Ett vittne meddelar per telefon att han inte tänker infinna sig i den hårdbevakade Göteborgs tingsrätt för att vittna i den pågående rättegången mot den 55-åriga »spelkungen«. Ett annat låter hälsa via sitt ombud att han inte längre står fast vid sina tidigare uppgifter. Hittills har sex vittnen uteblivit, och rättegången har tvingats ta paus till oktober.

Att vittnen inte vågar ställa upp i en rättegång blir allt vanligare i Sverige. Problemet är mest utbrett inom den organiserade brottsligheten. Det uppmärksammade fallet med paret Garakoei som vittnade mot mc-gänget Bandidos och numera lever med nya identiteter på skyddad ort, är kanske det mest kända exemplet.

För att bryta trenden med vittnen som drar sig ur är de flesta överens om att det krävs ett starkare vittnesskydd i Sverige. Men det finns också andra, betydligt mer kontroversiella metoder som nu kan aktualiseras på nytt. Det handlar om anonyma vittnen och åtalsförhandling.

Justitieminister Beatrice Ask vill inte kommentera frågan i dag, men har tidigare tagit avstånd från anonyma vittnen i det svenska rättsväsendet.  Men hennes företrädare, Thomas Bodström, ordförande i riksdagens justitieutskott, öppnar nu dörren för en partiöverskridande överenskommelse.

– För att komma åt den organiserade brottsligheten så bör vi införa straffrabatt för en åtalad person som bidrar till att brottet klaras upp, säger Thomas Bodström.

Han manar dock till försiktighet när det gäller åtalsförhandling och tar Annika Östberg som ett varnande exempel på hur det kan gå helt snett. Svenskan valde 1983 att erkänna två mord som hon hävdar att hon inte begått för att slippa rättegång och ett ovisst straff.

De som argumenterar för ett införande av straffrabatt pekar på effektivitetsskäl och minskad arbetsbelastning i rättsväsendet. Genom åtalsförhandling kan utredningsbördan lättas och domstolsprocessen snabbas på.

– Man måste vara mer pragmatisk, säger Johan Pehrson (fp) som däremot är mer skeptiskt inställd till anonyma vittnesmål eftersom han anser att de är tveksamma ur rättssäkerhetssynpunkt.

Inte heller Thomas Bodström vill att Sverige ska tillåta anonyma vittnen eftersom risken då är stor att så gott som alla vittnen kräver att de ska få ställa upp anonymt, vilket i sin tur skulle leda till att färre brott klarades upp.

Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg är motståndare till både anonyma vittnen och åtalsförhandling, som hon menar strider mot alla grundläggande rättsprinciper. Och hon ser redan flera exempel på att den svenska inställningen till anonyma vittnesmål har mjuknat.

– Sedan något år tillbaka kan poliser som jobbat som infiltratörer vittna under beteckningen »kvalificerad yrkesidentitet«. Och personer som ingår i det så kallade personsäkerhetsprogrammet kan också slippa bli tillfrågade om vissa uppgifter vid en rättegång, säger hon.

Petter Asp, professor i straffrätt vid Uppsala universitet, anser att Sverige har slagit in på en kurs som leder mot straffrabatt, även om det inte är formaliserat ännu. Han tar den reformerade konkurrenslagstiftningen som exempel. Där finns numera en form av straffrabatt som ger åtalade företag en möjlighet att betala straffavgifter direkt och slippa rättegång.

– I ett hårt rättssystem som det amerikanska kan åtalsförhandlingar fungera bättre än i länder som Sverige eftersom man då har mer att erbjuda den åtalade, säger Petter Asp.

Men man behöver inte åka ända till USA för att finna exempel på åtalsförhandling. Trots att det av många bedömare anses strida mot Europakonventionen så införde Norge, som första land i Norden, både straffrabatt och anonyma vittnesmål 2001.