Avslöjare straffas hårt

Text: Sofia Klemming Nordenskiöld

Foto: Scanpix

Redan i december förra året skulle den ledande kinesiska mjölkpulvertillverkaren Sanlu fått klagomål från föräldrar till barn som druckit deras bröstmjölkersättning. Och myndigheterna skulle ha fått vetskap om flera sjuka barn i augusti i år men rapporterade det inte vidare. Syftet? Kanske att tysta ner skandalen till dess att OS var över.

– Det finns ett mönster i hur kinesiska myndigheter hanterar stora skandaler. Man har en enorm tendens att försöka dölja information och vänta alldeles för länge innan man agerar, säger Tom Hart, professor på Asieninstitutet på Handelshögskolan i Stockholm.

Det var likadant med sars-epidemin 2003 och tragedin med hivsmittade blodbanker i Henan 2001, enligt Tom Hart. Det första kända fallet av fågelinfluensan, eller sars, upptäcktes i den kinesiska provinsen Guangdong i november 2002. Men kinesiska myndigheter rapporterade inte direkt till WHO om utbrottet, vilket man som medlem ska göra. I stället tystades all nationell mediebevakning ner och myndigheterna gav medvetet falska uppgifter om hur många smittade som fanns på landets sjukhus.

Doktor Jiang Yanyong var läkaren som i februari 2003 avslöjade för världen hur spridd sars-epidemin egentligen var i Kina.

– Han blev en hjälte och tack vare att hans namn blev känt i hela världen innebar det ett skydd för honom. Myndigheterna vågade inte göra något mot honom eftersom man var rädd för omvärldens reaktioner, säger Tom Hart.

Den som avslöjar information om allt från korruption till miljöskandaler riskerar att själv råka illa ut. Även här följer myndigheterna ett mönster:

– Först sparkar och fängslar eller till och med avrättar man de direktansvariga. Dessutom straffar man dem som avslöjade skandalen.

Det är ironiskt att man inte bara sätter dit dem som gjorde fel utan också de som kom med informationen, säger Tom Hart.
Detta bekräftas också av Amnesty International.

– Det finns ett bestraffningssystem med olika grader av straff. Vi känner till flera fall där personer som rapporterat om oegentligheter blivit misshandlade, trakasserade eller hotade. De kan fängslas eller hamna i så kallade omskolningsläger, dit man skickar folk utan någon rättslig process, säger Elisabeth Löfgren, pressekreterare på Amnesty.

Hon nämner hiv-skandalen i Henan-provinsen som blev känd 2001 men hade pågått sedan början av 1990-talet. Fattiga bönder lurades att sälja sitt blod till illegala blodbanker i mycket stor omfattning. Engångsnålar användes om och om igen och hiv-epidemin var ett faktum.

Hu Jia är en känd människorättsaktivist som har vågat prata om skandalen och i flera år kämpat för de hivsmittade familjernas rättigheter. Han har gripits ett antal gånger, senast i december förra året, och sitter fängslad sedan i mars. Hu Jia var ett av de fall som Fredrik Reinfelt krävde att Kina skulle släppa under sitt Kinabesök i våras.

– Vi trodde inte att kinesiska myndigheter skulle våga fängsla honom före OS. Men de tog hellre kritiken från omvärlden, än lät honom vara fri medan alla utländska journalister var där.

När det gäller den pågående mjölkskandalen är Elisabeth Löfgren mycket kritisk till hur myndigheterna gått till väga.

– Det är en oerhörd cynism om man har väntat till efter OS innan man agerade och därmed lät barn insjukna eller dö under tiden.

Hittills följer myndigheterna mönstret. I måndags fick chefen för Kinas livsmedelskontroll sparken. Även kommunistpartiets högsta chef i Shijiazhuang avsattes liksom stadens borgmästare och andra myndighetspersoner. Ett tjugotal personer har arresterats, varav en är det största mejeriföretaget Sanlu Groups vd, och ett dussintal har tagits i förvar för förhör.

Vem eller vilka som från början avslöjade skandalen och vad som i så fall väntar dem återstår att se.