Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

Betongdrömmar

Folk flyr landsbygden för städerna. En ny bok visar att det är här världens framtid finns.

För 5 000 år sedan var Memphis i Egypten världens största stad med 40 000 invånare. 1841 hade London fått en befolkning på över 2,2 miljoner och i dag är Tokyo störst med drygt 33 miljoner. Det går att läsa ut en hel del om civilisationernas utveckling i dessa korta fakta. Var världens centrum låg, den mänskliga befolkningsökningen, men också den accelererande urbaniseringen. På 2000-talet lever för första gången fler människor i städer än på landsbygden. Det är här världens framtid formas.

Med detta i bakhuvudet beger sig kulturjournalisten Sören Sommelius i »Hemma i Ingenstans« till tio städer på fyra olika kontinenter, för att försöka pressa ned en tumme över vart världen är på väg. Staden blir ett koncentrat av hela vår snurrande planets problem.

Ingenstans syns klassklyftor och segregation tydligare. På ena sidan bor de rika bakom låsta säkerhetsdörrar, på den andra de fattiga, invandrare på Söder i Helsingborg eller inflyttade landsbygdsbor i Limas slum. Just inflyttade från landsbygden är en växande grupp som ofta råkar illa ut i stan. »De vet allt om att så och skörda men inget om asfalt«, summerar en man i Lima läget.

Föroreningarna spys ut och färgar med allt mörkare nyanser himlen i många metropoler, här kan inte ens den blinde förneka miljöproblemen. Stanken av sopor och avgaser letar sig in även i de mest uppåtpekande näsor. Internationella varumärken med McDonalds i spetsen står som symboler för globaliseringens likriktande kraft – politiskt, ideologiskt, tankemässigt. Städerna tycks bli alltmer lika. Företagsklimatet är kung, ingen får ligga samhället till last.

Samtidigt finns ljuspunkterna också här. Staden är, som Sommelius konstaterar, en gränsöverskridare. Krigen förs i nationernas namn, inte i städernas. Trieste tillhör Italien, men gränsar mot det forna Jugoslavien som sprängdes av nationalistiska strömningar. De unga i Trieste vill inte höra talas om någon patriotism utan tror hellre på en gränslös värld. Här lever den kvinnliga författaren Jan Morris, som tidigare hette James Morris och var man – brittisk soldat. Trieste älskar hon som ett hem för människor med utanförskap.

Hon är inte ensam om att se staden som en amnestins frizon för dem som vill gå en egen väg. Städer världen över lockar till sig människor som vet att storstaden, trots alla detonerande problem, är en plats där olika nationaliteter, trosåskådningar, sexuella läggningar och livsstilar är accepterade. Här vinner den som kliver över gränser respekt, idealet är att sticka ut, inte att passa in som så ofta på landsbygden.

Det är i den här hållningen stadens – och världens – enda hållbara utvecklingsväg skymtar. Ökad demokratisering och fördelning men framför allt tolerans. Gränsöverskridande, inte gränsdragande, är framtiden.

Sören Sommelius bok »Hemma i Ingenstans – Resor till städer« ges ut på Carlssons Bokförlag.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera