Reinfeldt ångrar ingenting

Text: Claes Lönegård

Bild: Scanpix

Hur har 2008 varit?

– Året har präglats av finanskris och global ekonomisk oro. Men också av växande ansträngningar i Sverige och inom det europeiska arbetet för att stå upp mot detta.

Vilket beslut är du mest stolt över under året?

– Budgeten blev väldigt bra och sammanvägd. Vi hade varit aktsamma med skattebetalarnas pengar och kunde därför sätta upp en budget som svarade upp mot det som behövde göras för att möta avmattningen.

Är det något du ångrar?

– Nej, inte något jag omedelbart kommer på.

Vad kan du som statsminister göra åt lågkonjunkturen?

– Den här lågkonjunkturen följer av en global avmattning. För ett land som Sverige, där hälften av BNP är exportrelaterad, innebär det att vi tappar väldigt mycket kraft som vi själva bara ytterst marginellt kan påverka. Det är en svår sits. Vi kommer att förlora jobb. Vi kommer att se arbetslösheten växa. Vi kan bara se till att det blir så lite skadeverkan som möjligt och att vi står rustade när konjunkturen förbättras.

När tror du konjunkturen vänder upp igen?

– Ett tag kändes det som att den som beskrev den mörkaste framtiden vann. Men jag har upplevt en mer blandad verklighet när jag har rest runt i Sverige. Vi har fortfarande historiskt höga sysselsättningstal, även om vi nu ser tunga varsel och ökad arbetslöshet under 2009. En hel del människor kommer till och med ha förstärkt sin egen ekonomi nästa år, till följd av att vi sänker inkomstskatter samtidigt som kostnadsökningarna dämpas mycket kraftigt. Hur det kommer att se ut bortåt 2010 är svårt att förutsäga.

Varför ska staten rädda Volvo och Saab?

– Svenska staten ska inte äga eller ägna sig åt att skattesubventionera löpande verksamhet åt Volvo eller Saab. Däremot kan vi hjälpa till att få fram utveckling inom Volvo och Saab, som dessutom möter våra klimat­ambitioner. Vi vill inte att bilen ska försvinna, vi vill att utsläppen ska försvinna.

Opinionsgapet mellan alliansen och oppositionspartierna har krympt. Vad beror vändningen på?

– Efter en väldigt lång tid där svensk politik var spel mot ett mål – det var alliansen eller inte – så har vi denna höst haft flera debatter mellan mig och Mona Sahlin med miljonpublik. Samtidigt har socialdemokraterna lite tydligare formulerat vad de själva vill. Det framgår nu för svenska folket att det finns två parter, två statsministerkandidater och två regeringsalternativ. Det har varit bra för alliansen och sämre för vänstersidan. När det sedan väl närmar sig valet 2010 kommer det att bli en tuff och jämn match. Det går i dag inte att säga vem som kommer att vinna.

Du som har en del erfarenhet av att bilda allians, har du något tips till de rödgröna?

– Den här principen att två slår den tredje funkar inte. Man kan heller inte agera efter att ensam är stark eller störst bestämmer. Samarbete partier emellan måste bygga på att alla ska vinna, alla ska bidra. Och man måste under högt yttre tryck kunna fatta gemensamma beslut. Det har alliansen visat att den kan. Men vi har i realiteten aldrig sett det på vänstersidan. En budgetöverenskommelse per år är inte detsamma som att varje dag ta ansvar för Sverige.

Vid årsskiftet träder FRA-lagen i kraft. Hur kommer Sverige att märka av det?

– Förmodligen väldigt lite, framför allt i relation till hur diskussionerna fördes. Huvudparten av detta handlar om säkerhetsmotiverad spaning av hot som kommer utrikes ifrån och inte kommer i närheten av svenska folkets vardag.

Till sist, vad önskar du dig i julklapp?

– Jag har ju gjort reklam för att ge varandra en reparation eller en arbetsintensiv tjänst, så jag får väl önska mig en upplevelse helt enkelt.

Detta har hänt

Mer än halva mandatperioden har gått sedan den borgerliga fyrpartialliansen vann valet 2006 och Fredrik Reinfeldt tillträdde som statsminister. Ekonomin har under 2008 gått från högkonjunktur till lågkonjunktur. Sverige, liksom resten av världen, har i höst skakats av först finansoro och sedan av industrivarsel. Samtidigt har alliansen börjat hämta upp väns­teroppositionens stora opinionsförsprång.