Inrikes

Brottsplats brännvinsbältet

Västmanland toppar brottsstatistiken. Arbetslöshet, alkohol och en envis bruksanda är förklaringen.

Längs olycksdrabbade riksväg 66 i norra Västmanland ligger Fagersta. På ena sidan av vägen finns det fabriker, industriföretag och grustag. På den andra sidan ligger centralorten där nästan 11 000 av kommunens 12 000 invånare bor.

Det sandfärgade »Brukshotellet« tornar upp vid infarten. Det lilla centrumet karaktäriseras av byggnader om högst två, tre våningar. Villaområdena med blomfyllda trädgårdar breder ut sig tätt intill, grönområden omringar orten. Kommunens slogan är »Här får du livstid«. I Fagersta vill man stanna länge, enligt broschyrerna.

Det liknar en idyll.

Men i Fagersta anmäldes fler misshandelsbrott per 10 000 invånare än någon annanstans i hela landet under förra året.
Och det är varken Malmö eller Göteborg utan Bergslagslänet Västmanland som ligger tvåa i efter Stockholm i statistiken över alla sorters brott. Här och i huvudstadslänet har den största ökningen av brott skett under de senaste åren.

Hur kommer det sig?

För att få svar på frågan utreder Rikspolisstyrelsen och Brottsförebyggande rådet Västmanlands utsatthet och rapporten väntas bli offentligjord den 1 september. Leif GW Persson, professor i kriminologi, och Brås utredare Johanna Hagstedt har jämfört Västmanland, Stockholm och Södermanland, som alla ligger högt i statistiken, med närliggande Örebro län och Östergötland som befinner sig betydligt längre ner på listan.

I Södermanland är det bedrägeri, stöld och skadegörelse som dominerar medan Västmanland har högre andel brott mot person, främst misshandel på allmän plats.

Inga större strukturella skillnader mellan länen har hittats, men en större andel av de västmanländska ungdomarna säger sig delta i brottslig aktivitet. Undersökningen visar också att alkoholdebuten sker tidigare i Västmanland, fler har druckit sig berusade vid femton års ålder än i de andra länen.

– Det verkar vara ett kulturellt fenomen att man dricker väldigt mycket och tidigt. Den lokala känslan är att det finns en alkoholkultur som man inte riktigt vet vad man ska göra med, säger Johanna Hagstedt.

Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson (v) tror att sättet att dricka alkohol kan kopplas till ortens och Västmanlands historia. Det är en tradition och ett klassfenomen som har följt med genom decennierna.

– Här lever den klassiska svenska modellen kvar, man dricker tills det tar slut och pucklar på varandra på krogen, säger han.

Precis som många andra kommuner i länet är Fagersta starkt förknippad med järn- och ståltillverkning. Det var just här i Mellansverige som det under 1600- och 1700-talen växte upp brukssamhällen där Bergslagens malm och skogar utnyttjades. Många samhällen var starkt patriarkaliska med stark social kontroll och konformism. Människorna levde på brukets verksamhet, från födsel till grav. Tiden efter andra världskriget utvecklades kommunen stort men i slutet på 70-talet och in på 80-talet slog krisen till mot landets stålindustri. Fagersta Bruks AB lades ner 1984.

Stig Henriksson flyttade hit på 1980-talet från den lilla byn Yrttivaara utanför Gällivare. Han hade träffat sin sambo på Uppsala universitet under studierna till sjukgymnast. Hon kom från Kalmar och de beslöt sig för att slå sig ner och bilda familj, någonstans i »mitten«. Det blev Fagersta.

Han trivdes direkt, mycket på grund av en anda som han kände igen från malmfälten. Människor är raka och direkta. Men en orts beroende av en enstaka industri har sina konsekvenser, menar han:

– Med de stora bruken följde en mentalitet som innebär att någon annan tar ansvar för människors liv. Bruket eller staten. Det är svårare att få i gång dem och ta egna initiativ.

Nästan 43 procent av dem som bor i kommunen är i dag anställda inom tillverkningsindustrin. I en sådan miljö är det färre ungdomar än rikssnittet som blir behöriga till gymnasiet eller väljer att studera vidare på högre nivå. Grannkommunen Norberg hade vårterminen 2006 det lägsta betygsgenomsnittet i landet för niondeklassare.

Bruksortens inympade inställning är att det går att få arbete i vilket fall.

I fönstret på Stig Henrikssons kontor i kommunhuset ligger ett metallföremål som han går och hämtar.

– Det är det här vi lever på, säger han och visar ett hårdmetallskär som används inom stålindustrin för att skära i olika material.

Invånarna har genomlidit lågkonjunkturer, nedläggningar, varsel, och fått sin beskärda del av hopplöshet och vacklande framtidstro. Vid tiden kring nedläggningen av bruket låg orten på botten. Befolkningen minskade med 5 000 personer, jobben försvann och depressionen spred sig.

Sedan dess har Stig Henriksson sett en stor förändring mot det bättre, ståltillverkningen togs över av andra och nyföretagandet utvecklades. Och brukssamhällets patriarkaliska anda från 1800-talet har i modern tid ersatts av stark social sammanhållning och gemenskapskänsla. På gott och ont.

I Fagersta säger man till om något inte är bra men tycker också i mångt och mycket att världens centrum kretsar kring det egna samhället. Hit har inte de kontinentala vanorna med att dricka lite, men oftare, spridit sig. Det finns inte lika stort utbud av andra aktiviteter på de små orterna och en stor del av Fagerstas och Västmanlands brottsstatistik kan härröras till krogslagsmål och andra alkoholrelaterade brott.

Att »ta en sup« är och har alltid varit accepterat. Om det går överstyr kan det alltid skämtas bort, skrytas om, eller sparas till en riktigt god historia.

– I Sverige har man alltid varit bra på att prata brott men inte dess samband med alkohol och droger, säger Stig Henriksson.

För ett år sedan utlyste Rikspolisstyrelsen ett projekt med lokala brottsförebyggande råd. Fagersta anmälde sig som försökskommun men fick avslag. Man har ändå startat flera satsningar på hemmaplan, bland annat ett familjecenter i samarbete med Svenska kyrkan och landstinget där föräldrar får hjälp att »bli bra föräldrar« till sina barn och ungdomar. Det har lett till att socialen fått färre familjeproblem inrapporterade. Fagersta har även många idrottsföreningar och en ungdomsgård.

– Man kan ändå inte inbilla sig att faktumet att vi har alternativ för ungdomar spelar en avgörande roll. Uppriktigt sagt löser det inte problemet, kulturen vi har här väger tyngre, påpekar Stig Henriksson.

Nu växer oron att lågkonjunkturen ska förvärra situationen. För åtta månader sedan hade Fagersta den lägsta ungdomsarbetslösheten i Västmanland. Nu har kommunen i stället den högsta, tillsammans med Köping. Kommunen måste ta av reserverna för att inte låta orten sjunka ner i depressionen som på 80- och 90-talen. Trots det tror Stig Henriksson att de ska kunna vända brottsutvecklingen i Fagersta.

– Det ingår i mitt uppdrag att vara professionell optimist. Det finns en jävlar anamma här.

Många unga drar upp statistiken

Ungdomsbrott är vanliga i Västmanland. ­Polisen försöker hindra mc-gängens nyrekrytering.

Narkotikaanvändandet i Västmanland har ökat kraftigt, enligt polisens indikationer.  I vintras gjordes till exempel ett tillslag mot ett omfattande haschnätverk bland ungdomar i området Önsta i Västerås. Genom fler kontroller har polisen även stött på många nya användare.

Länet har en hög andel ungdomar och eftersom de i Brås skolundersökning uppgett att de begår betydligt fler brott än ungdomarna i jämförelselänen står de för en stor del i statistiken. Samtidigt har polisen satsat mycket resurser på att komma tillrätta med brottsligheten i Västmanland.

För ungefär ett år sedan började Lars Hallberg sin tjänst som länspolismästare. Strax efter tillträdet tog han initiativ till ett samhällsråd som består av alla länets myndigheter tillsammans med polisen. Han arbetade tidigare under polismästare Carin Götblad i Stockholm och har erfarenhet av liknande insatser därifrån.

Första prioritet är den organiserade brottsligheten som spridit sig till Västmanland. Genom samordnade insatser och samarbete med ungdomsråd hoppas samhällsrådet kunna stävja även ungdomsbrottsligheten och länets höga totalstatistik. Och framför allt: minska rekryteringen av de unga i länet till mc-gängen.

– Styrkan ligger i att vi gemensamt har fattat beslutet. Det var nästan ett »holy moment« vid vårt första möte i maj, säger Lars Hallberg.

I kombination med att ungdomar generellt är den mest brottsaktiva gruppen i samhället är också polisens ansträngningar en del av den höga brottsstatistiken i Västmanland. Ju aktivare polisen är – desto fler brott anmäls.

Samtidigt ökade antalet personrån i länet kraftigt under våren 2009, främst i Västerås.

– Det är väldigt få brott som inte är kopplade till missbruk eller att förövaren är påverkad av alkohol eller droger, säger Västeråspolisen Rolf Söderberg som arbetar med brottsförebyggande frågor.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera