Stefan Ingves balansakt

Text: Cecilia Nikpay

Foto: FREDRIK PERSSON/Scanpix

Damned if your do, damned if you don’t.

– Att ta sig ur en finansiell kris är som att dra sig tillbaka från en misslyckad fest: ett värdigt avsked är viktigt, sa nyligen den amerikanske ekonomen Randall Kroszner.

Just nu domineras den ekonomiska debatten av frågan hur en sådan snygg »exit« ser ut för centralbankerna runt om i världen. När äntligen tydliga tecken på återhämtning syns i ekonomin måste de hitta en väg att balansera penningmängden och räntorna så att den positiva utvecklingen varken kvävs i sin linda eller urartar i hög inflation och nya bubblor.

De senaste veckorna har statistik och prognoser bjudit på bättre tillväxttal och starkare efterfrågan än väntat, både i Sverige och världen. Det har övertygat de flesta bedömare om att botten på krisen är passerad och att det är dags att leda i reträtt de extraordinära stödåtgärder centralbankerna beslutade om i krisens mörkaste timme. Framför allt de omfattande likviditetstillskott och rekordlåga räntor som smörjt finanssystemet och nu fått oväntat starkt genomslag i realekonomin.

Men reträtten från dagens rekordlåga räntenivå kräver finkänslig timing. Under 1930-talets depression skred amerikanska Federal Reserve till verket alltför tidigt och ströp en uppgång som var på god väg, vilket resulterade i ytterligare en utförsbacke. Elisabet Kopelman, ränteanalytiker på SEB, varnar dock för att motsatt strategi innehåller lika många fallgropar.

– Riksbankens extremt låga räntenivå just nu innehåller en säkerhetsmarginal mot deflation och sämre effekt för penningpolitiken när det gäller kostnad och tillgång på krediter. Om reporäntan skulle ligga kvar så lågt alltför länge finns en risk för att nya bubblor uppstår. I Sverige har utlåningen till hushållen redan börjat stiga igen och huspriserna har vänt uppåt.

Trots detta upprepar Riksbanken ihärdigt att inga räntehöjningar kommer att ske förrän nästa höst – en kommunikation de hoppas ska hålla nere marknadens förväntningar om räntan och därmed uppmuntra konsumtion och investeringar. Å andra sidan påpekar de att läget är extremt och att reporäntan i ett stabilt ekonomiskt klimat normalt ligger runt fyra procent.

Kopelman tror att när Riksbanken väljer att inleda en första höjningscykel så handlar det om att »lätta på gasen«, snarare än att bromsa tillväxten. I slutet av 2010 väntas Riksbanken därför bara ha kommit halvvägs mot fyraprocentsnivån, det vill säga två procent, vilket motsvarar en expansiv räntesats under en »vanlig« lågkonjunktur.

När räntehöjningarna väl inleds kommer de att innebära en kännbar kostnadsökning för svenska hushåll. I dag väljer nära 90 procent av alla nya låntagare rörlig ränta, och i genomsnitt har bindningstiden sjunkit från 15 månader på 1990-talet till sex månader i dag, enligt bolåneinstitutet SBAB. En stor andel av hushållen är därmed exponerade mot räntehöjningar, och antalet svenskar som lånar under dessa förutsättningar ökar dessutom. Under andra kvartalet i år steg utlåningen till svenska hushåll med 57 miljarder kronor, enligt Statistiska centralbyrån – alltmedan övriga européer fortfarande arbetar på att minska sin skuldbörda.

Både viss ökad belåning och räntehöjningar till två- eller fyraprocentsnivån är dock något som de flesta personer med stabil inkomst har en tillräcklig buffert för att klara av. Samtidigt står det klart att en växande grupp arbetslösa kommer att få det kämpigt när boräntorna börjar klättra uppåt. Redan i dag har tvångsförsäljningar av fastigheter ökat, och fram till arbetslöshetens förmodade kulmen år 2011 kommer antalet att fortsätta stiga. Det förebådar en djup klyfta mellan dem som har anställning och sitter bekvämt på ett uppåtgående konjunkturtåg, och dem som i stället förlorar både arbete och bostad.

Ännu är det dock för tidigt att säga hur starkt loket drar uppåt och Riksbankens räntebeslut måste de kommande månaderna fattas mot bakgrund av motstridig information. De positiva signaler som kommit i Sverige är framför allt stigande aktiekurser, ökad försäljning i detaljhandeln, ökad utlåning, en stärkt kronkurs och höjd kärninflation. Internationellt har dessutom kapitalmarknaderna börjat fungera igen, BNP-fallet i världen har bromsat upp, världshandeln har stabiliserats, och indikatorer som avspeglar företags och konsumenters tilltro har vänt uppåt både i Sverige och utomlands. Allt goda motiv för räntehöjningar.

Negativt är å andra sidan att många av tecknen på tillfrisknande lockats fram av statliga stimulansåtgärder. Räddningspaket som dessutom orsakar usla statsfinanser i viktiga ekonomier som USA och Storbritannien. För Sveriges specifika del har inte heller orosmolnen kring eventuella kreditförluster i Baltikum skingrats. Lågt resursutnyttjande och en svag löneutveckling på grund av arbetslösheten är ytterligare argument som väger tungt när Riksbanken förutser en mycket låg reporänta ända till nästa höst.

– Ändå går det bättre för Sverige än någon vågade hoppas bara några månader tillbaka, och vi tror på en höjning av reporäntan redan under våren 2010. Eftersom läget är bättre här än i omvärlden i flera avseenden kan Riksbanken mycket väl komma att agera före till exempel Federal Reserve och Bank of England, säger Elisabet Kopelman.

Övriga svenska storbanker håller i sina analyser med SEB om att Riksbanken sannolikt bryter sitt ord någon gång i vår. Andra marknadsbedömare  går längre och varnar för att räntan kan höjas när som helst. Och tillägger att när det väl börjar så kan det gå snabbt uppåt.

Onsdagen 2 september möts Riksbankens ledamöter för att fatta beslut om räntan. Torsdag 3 september blir beslutet offentligt. I dag ligger räntan på 0,25 procent.