»Att steka lök tar tid«

Hur bra är kändisarna vid spisen?
– Överraskande bra. Men de var väldigt nervösa, vilket jag kan förstå eftersom tävlingen går ut på att laga mat snabbt. Jag tycker nog att resultatet hittills har varit förvånansvärt gott.

Enligt en undersökning i Expressen med anledning av »Stjärnkockarna« svarade 62 procent »nej, nu räcker det« på frågan om det behövs fler matprogram i tv. Kommentar?
– Tittarsiffrorna visar att det finns ett stort intresse för mat-tv. Men jag skulle gärna se andra typer av program, jag saknar ett riktigt nördigt matprogram där mat och ätande tas på allvar. Om jag hade fria tyglar skulle jag göra ett program med min jurykollega Edward Blom. Han är katolik och studentikos och jag är ateist och feminist men ändå har vi funnit varandra i nörderiet.

Gillar du själv att titta på människor som lagar mat?
– Mat på tv är frustrerande, det är som att se andra barn leka medan man själv står vid sidan av. Allt tv-matlagande har också lett till att många tar efter tv-kockarna hemma i det egna köket. Det kan bli lite fel, som när man förleds att tro att det går snabbt att fräsa lök. Då får man hårda lökbitar som smakar rått. Att steka lök så den blir mjuk och gyllene tar tid.

Brukar du följa Årets Kock?
– Jag brukar vara med under hela dagen, mest för att skvallra och träffa folk, ska väl erkännas. Men tävlingen har betytt mycket för det svenska matintresset. Och tävlingsmaten har blivit bättre och bättre. När Årets Kock startade var all mat hyperbearbetad med svarvade potatis­bakelser i form av Eiffeltornet. I dag är tävlingsbidragen mer avslappnade.

Samtliga sex finalister i årets upplaga är män. Hur kommer det sig att matlagning i rutan så ofta domineras av män?
– Precis som i många andra sammanhang så är det få kvinnor som kliver in och intar en expertroll. Restaurangbranschen är sedan gammalt hierarkisk och mansdominerad. Många manliga kockar jämför matlagning med militära operationer. Men även detta är på väg att försvinna, tycker jag. Restaurangnäringen har blivit bättre på att ta hand om sin personal.

Surdegstrenden tycks hålla i sig. Vad blir nästa stora svenska mathajp?
– Att göra sin egen korv. Det är mycket enklare än att hålla på med surdeg och inte heller här behövs det någon dyr utrustning. Förut brukade man säga att bara slaktaren och Vår Herre visste vad som fanns i korven. I dag vill vi veta själva.

Det sägs ofta att vi lägger massa pengar på nya, flådiga kök samtidigt som vi aldrig tar oss tid att laga ordentlig mat. Stämmer det?
– Litegrann, men det tror jag beror på att svenskar äter på krogen ganska sällan. Det är så dyrt att gå ut och äta i Sverige. Jag är så trött på pratet om att Sverige är ett kulinariskt u-land. Med tanke på att vi för 100 år sedan bara åt sill och potatis så tycker jag att vi har kommit långt.

Denna fixering vid att maten ska vara så naturlig som möjligt och inte innehålla tillsatser. Är det egentligen vettigt?
– Visst är det bra att äta naturliga råvaror men folk har blivit överdrivet rädda för allt som har ett e-nummer. I stället för att till varje pris jaga tillsatser borde man titta mer på de riktiga bovarna: salt och socker och andra snabba kolhydrater.

Vilket är ditt bästa vardagsmattips?
– Svenskar äter stora mängder konserverade tomater, men många sorter smakar trist. Byt ut den billiga burken mot Muttis körbärstomater så lyfter hela rätten.

Vad saknar du i det svenska mat- och restaurangutbudet?
– Bra asiatiska restauranger. De existerar nästan inte i Sverige eftersom vi fått för oss att indisk och kinesisk mat måste vara så fruktansvärt billig, och då blir kvaliteten på maten därefter. Folk är inte beredda att betala lika mycket som för västerländska rätter.