Facket tar över storbanken

Text:

Foto: Scanpix

Han backar utan problem en traktor med släp.

Så presenterade bondetidningen Land nyheten att Lars Idermark, till vardags vd för Kooperativa Förbundet, har föreslagits som ny ordförande i Swedbank. Idermark är mycket riktigt bonde. Född i östsmåländska Högsby där familjen hade en gård. »På 300 hektar« som Land förkunnade i sitt telegram.

Det var därför inte konstigt att han, efter ekonom­examen i Uppsala, började jobba på LRF och senare Föreningsbanken – finanshuset som 1997 gick samman med Sparbanken och blev Swedbank. Men det är inte främst i egenskap av bondpojke som han i dag, fredag, stiger upp på podiet i Berwaldhallen i Stockholm och tar över ordförandeklubban i jordägarnas och småföretagarnas gamla bank.

KF, där Idermark är boss sedan november 2005, driver främst dagligvaruaffärer. Det är också ett av furstendömena i det imperium av kooperativa företag som arbetarrörelsen driver, ett imperium som i finanskrisen har flyttat fram positionerna avsevärt. Sedan något år är rörelsen genom försäkringsbolaget Folksam största ägare i Swedbank, efter att ha räddat banken från undergång med nytt kapital i kreditkrisen.

Liksom KF ägs Folksam formellt av sina kunder. Men som ofta när det gäller de kooperativa företagen är det en liten grupp makthavare från arbetarrörelsen som styr bolagen. KF:s ordförande Nina Jarlbäck är till exempel ordförande i Folksam Liv där Idermark själv sitter i styrelsen.
Rören är alltså inte spikraka när det gäller ägandet i den kooperativa sfären. Det illustreras av processen som ledde fram till förslaget att ge Idermark ordförandejobbet. Det märkliga är att Lars Idermark var ordförande i den valberedning som i januari i år föreslog honom själv. Valberedningen uppger att den »i begränsad omfattning använt en extern rekryteringskonsult för att kartlägga tillgängliga kandidater«. Men gruppen, på totalt fem personer, kom alltså fram till att dess egen interna ordförande var rätt man.

– Med Lars Idermark får Swedbank en erfaren och kvalificerad styrelseordförande som är stark nog att efterträda Carl Eric Stålberg. Lars Idermark förenar bred styrelseerfarenhet med kunskap om den finansiella sektorn och omfattande näringslivsbakgrund, sa huvudägaren Folksams vd, den tidigare socialdemokratiska näringsministern Anders Sundström, i ett pressmeddelande.

Att det fanns ett viktigare skäl till att Folksam vill välja just KF-chefen till ordförande – att KF och Folksam är del av samma maktsfär – stod det inget om.

I kallelsen till stämman beskrivs Lars Idermark tvärtom som »oberoende i förhållande till bankens större aktieägare«. Detta trots att han satt i Folksam Livs styrelse och fanns i valberedningen som representant för Folksam.

Arbetarrörelsen tar nu på allvar makten i Swedbank. Händelser­na som ledde fram till maktskiftet började med ett telefonsamtal söndagen den 19 oktober 2008 mellan Anders Sundström och en annan socialdemokratisk Norrlandspolitiker.

Det var veckorna efter Lehman Brothers konkurs och Swedbank var på väg att gå under i kreditkrisens svallvågor, med enorma förväntade förluster i Baltikum och Ukraina. Banken behövde nytt kapital och såg sig om efter möjliga investerare. De befintliga huvudägarna, ett antal sparbanksstiftelser landet runt, hade inte på långt när tillräckligt med muskler för att skjuta till de miljarder som behövdes.

Då lyfte Lorentz Andersson luren och ringde sin gode vän och partikamraten Anders Sundström. Historien är tidigare berättad i Affärsvärlden.
De båda hade varit kommunalråd samtidigt i grannorterna Skellefteå och Piteå. Nu var Lorentz Andersson ordförande i Sparbanksstiftelsen Norrland, och ville ha hjälp från Sundström och hans nya arbetsgivare, Folksam.

Åtta dagar senare var affären klar. Folksams sak- och livförsäkringsbolag gick in som en av garanterna i nyemissionen på 12 miljarder kronor. Dessutom lånade Folksam ut nära 1 miljard för att stiftelserna skulle kunna vara med i nyemissionen. En åtgärd som stiftelserna bittert skulle få ångra.

I mars 2009, ett halvår senare, när Swedbanks aktiekurs fallit ytterligare, gick Folksam in och realiserade sin pant för lånet – och tog helt sonika över Sparbanksstiftelsernas förvaltningsbolags aktier. Det var en post på hela 5 procent i Swedbank, och vilket gav Folksam ett ägande på 14 procent.

Finansiellt tog Sundström en jätterisk när han köpte aktier i Swedbank som stod på ruinens brant, i dag kan man konstatera att det blivit en enastående affär, värdig vilken finanshaj som helst. Totalt har Folksam investerat 5,6 miljarder i Swedbank, i dagsläget har de gjort en vinst på runt 3,5 miljarder kronor (samtidigt som de minskat sin ägarandel till 9,4 procent).

Med affären har Folksam och arbetarrörelsen tagit ett rejält steg närmare det svenska näringslivets innersta. Det märks inte minst på Folksam/Swedbanks allt närmare kopplingar till de två belånade finanssfärerna Paulsson och Torsten Jansson, i vars styrelser gamla s-statsråd nu dyker upp.

Frågan är om Folksams dryga 4 miljoner ägare – kunderna – har förstått vilka halsbrytande finansklipp de har gjort. Det är nämligen de som egentligen bestämmer i Folksam. På pappret, vill säga.

De 4 miljonerna får nämligen inte själva gå på bolagsstämmorna i Folksam Sak och Folksam Liv, som aktieägare i ett börsnoterat bolag. Utan att de själva har valt det representeras de varje år på stämmorna av 54 »delegater«. Dessa kommer samtliga från antingen fackförbunden LO eller TCO, eller de kooperativa företagen Riksbyggen, HSB och KF.

Det mer omedelbara ansvaret ligger på de båda Folksambolagens styrelser, som innehåller några av den svenska arbetarrörelsens mest profilerade namn. Där finns LO-bossen [[Wanja Lundby-Wedin]], förbundsordförandena för Seko, [[Jan Rudén]], för TCO [[Sture Nordh]], för Byggnads [[Hans Tilly]] och för Kommunal [[Ylwa Thörn]].

Nye vd:n [[Michael Wolf]] upprepade i bokslutet för 2009 att han fortfarande hoppas på vinst för 2010 – något som långtifrån alla tror på. Det är inte säkert att krisen är över för hans del. Fortfarande är låneböckerna i de baltiska länderna omfattande, och mörkret i framför allt Lettland är fortsatt nästintill kompakt.

Hittills har dock krisen fått tillräckliga konsekvenser: miljardförluster och en hel bankledning bortsopad. Och både bönder och borgare i Sparbanksrörelsen får nu lämna över nycklarna till sin bank till facket.

Fakta | Den gyllene affären

Folksam Sak och Folksam Liv köpte i den första nyemissionen hösten 2008 aktier motsvarande nära 9 procent i Swedbank för 3,3 miljarder och lånade ut 0,9 miljarder till Sparbanksstiftelsernas förvaltningsbolag. När Folksam sedan krävde in panten för lånet ökade Folksam till hela 14 procent. För detta hade Anders Sundström och hans båda Folksambolag betalat 4,2 miljarder kronor.

I juni 2009 sålde Folksam de aktier som de hade krävt in från Sparbanksstiftelserna, och fick där in uppskattningsvis 1,6 miljarder kronor. Under hösten gjorde Swedbank en andra nyemission, där Folksam visserligen fick stoppa in 1,4 miljarder. Men affären är i skrivande stund ändå strålande.

Folksam äger i dag aktier i Swedbank värda 7,5 miljarder. Utöver det har man alltså dragit in 1,6 i försäljningen – vilket ger ett totalvärde för affären i dagsläget på 9,1 miljarder. Detta för någonting Anders Sundström och gänget har lagt upp 5,6 miljarder för. En vinst alltså, grovt räknat, på 3,5 miljarder kronor.

Socialdemokrater,  Swedbank och finanshajar

Folksams inhopp i Swedbank är inte bara arbetarrörelsens övertagande av en bank. Flera händelser den senaste tiden visar närmast konturerna av en maktsfär bestående av Folksam, Swedbank, två hårt belånade finansklaner samt ett par av Anders Sundströms gamla ministerkollegor.

Enligt uppgift har Swedbank varit huvudbank åt två av de mest pressade svenska finansgrupperna under kreditikrisen, dels Torsten Jansson och hans New Wave, dels fastighetsbröderna Paulsson.

Relationen mellan Swedbank/Folksam fick en formell koppling så sent som för en månad sedan. Då köpte Anders Sundström och hans bolag en aktiepost i Sveriges tredje största byggföretag, Skånebaserade Peab. För 400 miljoner kronor fick Folksam dryga 3 procent i den börsnoterade byggjätten.

Säljare var familjen Erik Paulsson, en av bröderna som grundade och kontrollerar Peab.  Frågan är hur mycket under galgen försäljningen skedde. Paulssonfamiljen har varit högt belånad och enligt uppgift pressad av bankerna under kreditkrisen. En stor långivare – om inte den största – till Paulssonsbolagen är alltså Swedbank.

Affären har också en historisk abrovinkel. Paulssonbröderna lade grunden till sitt imperium genom affärer med just arbetarrörelsen i form av LO.

Ytterligare en koppling på högsta nivå mellan Paulssons och arbetarrörelsen kom i onsdags. Då valdes förre finansministern [[Pär Nuder]] in i styrelsen för ett annat Paulssonkontrollerat bolag, fastighetsbolaget Fabege.

Pär Nuder sitter sedan tidigare i styrelsen för Orrefors, som ägs av börskoncernen New Wave som i sin tur kontrolleras av entreprenören Torsten Jansson. Som är gift med en tredje ministerkollega till Sundström, förra statsrådet Ulrica Messing.

New Wave har stora skulder, där långivaren heter Swedbank. I fjol föreslogs en ny ordförande i New Wave, Jan Lidén, vd för Swedbank fram till kreditkrisen. Förslaget drogs dock senare tillbaka.