Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Tungt ok att bära. Biskop Anders Arborelius berättar om sexövergreppen vid en pressträff i tisdagskväll.

Inrikes

Det sitter i väggarna

Det är knappast celibatet som är problemet. Förklaringen till de sexuella övergreppen finns i den katolska kyrkans konservativa struktur.

Tisdagen den 13 april 2010 var en sorgens dag för katolska kyrkan i Sverige. Biskop Anders Arborelius hade tagit emot två anmälningar om sexuella övergrepp mot minderåriga bara ett par timmar innan han hållit en sorgemässa för offren i den polska flygkraschen. Polens flagga vajar på halv stång utanför katolska domkyrkan på Södermalm i Stockholm när sammanbitna gudstjänstbesökare samlas i små klungor och samtalar lågt.

Anders Arborelius konstaterar med bedrövad uppsyn att han varit naiv som trott att den katolska kyrkan i Sverige skulle ha varit förskonad från sexuella övergrepp. Att det fall som uppdagades 2007 var det enda som faktiskt förekommit.

Biskopen gör allt rätt. Ber om ursäkt, uttrycker sin sorg och ilska å kyrkans vägnar. Talar om det dubbla sveket det innebär att utsättas för övergrepp av en kyrkans man, en präst som ska representera Guds godhet. Men hur långt räcker orden?

Det var för snart tio år sedan som historierna om sexuella övergrepp inom katolska kyrkan började dyka upp med allt tätare intervaller. Nu har 14 000 fall anmälts bara i Irland. 2002 tillsattes en utredning för att gå till botten med de övergrepp som kom fram i USA. Rapporten visar att fyra procent av prästerna begått övergrepp, och pojkar i puberteten är överrepresenterade bland offren. I USA har kyrkan också fått stark kritik för att biskoparna flyttat runt de misstänkta prästerna till nya stift. Förövarna har undgått straff och kunnat fortsätta med övergreppen.

Arborelius må ha gjort allting rätt i tisdags kväll när de svenska övergreppsskandalerna uppdagades, men annars är det anmärkningsvärt hur den katolska kyrkan som helhet hanterat de många larmen om övergrepp. En kombination av att försöka tysta offren, lägga skulden på homosexuella och vägra ta ansvar för de brott som begåtts av kyrkans företrädare.

Nu höjs röster från såväl praktiserande katoliker som sekulära debattörer om att det är celibatet som bär skulden till sex­övergreppen. De kräver ett avskaffande av celibattvånget för kyrkans män. Logiken bakom argumentet går ungefär ut på att det är sexbrist och undertryckta könsdrifter som driver prästerna till övergrepp på oskyldiga barn och ungdomar. Den katolska kyrkans syn på kroppen och själen som två väsensskilda delar och skambeläggandet av de kroppsliga begären ska alltså leda till övergrepp.

Men det är inte så enkelt som att dra ett rakt streck mellan celibat och sex­övergrepp. Övergrepp sker ju även inom andra religiösa samfund och både Svenska kyrkan och frikyrkorna har sina egna övergreppsskandaler. Och de har ju inget celibatkrav för präster. Amerikansk forskning visar att ingenting tyder på att övergreppen är vanligare i katolska kyrkan, vare sig i jämförelse med andra religiösa samfund eller skolor, idrottsföreningar, ungdomsorganisationer eller inom den egna familjen.

Nedtystning av obekväma händelser sker i alla maktstrukturer, även i samhället utanför kyrkans värld. Det tydligaste exemplet enligt Anders Arborelius är den så kallade Geijeraffären. Uppgifter om att Sveriges tidigare justitieminister Lennart Geijer pekats ut som en säkerhetsrisk efter att han skulle ha besökt en bordell tystades effektivt ner av det politiska etablissemanget.

Katolska kyrkans problem står snarare att finna i strukturen som sådan. Den är världens största och äldsta institution, organiserad efter samma principer som fornkyrkan en gång var. Kyrkans ledare lever bakom höga murar i en skyddad tidsanda präglad av uråldriga hierarkier, mansdominans och ett förakt för moderniteten.

Det har dessutom alltid funnits en kultur av att låta problem stanna inom den egna organisationen och hantera dem internt. Eller, som i många fall, inte alls. Redan på medeltiden uppstod en konflikt mellan påven och den allt starkare världsliga makten. Katolska kyrkan ville sköta sin egen rättsskipning, genom den kanoniska rätten, och till exempel hindra präster från att ställas inför rätta i vanliga domstolar.
I Sverige avskaffades den kanoniska lagen som en följd av Martin Luther och hans uppspikade teser på kyrkodörren i Wittenberg 1517, det vill säga i samband med reformationen.

Den katolska kyrkan omfattas fortfarande av den kanoniska lagstiftningen med mängder av regler, många som det civila samhället inte betraktar som brott. Som ett brutet celibatlöfte, till exempel.

Viljan att låta det som händer inom katolska kyrkan stanna inom katolska kyrkan har också stärkts av bikten. Präster tar dagligen emot förtroenden som de inte kan röja för någon.

– Det i sig skapar en förtegenhetens kultur, säger Anders Piltz, professor i latin och präst i dominikanerorden.

Detta, menar han, kan ha bidragit till de många övergreppshistorier som rullats upp de senaste decennierna.

Bikten står över lagen, och vetskapen om en brottslig handling är inget som en präst kan gå till polisen med.

Sedan Geijers dagar har politiken förändrats radikalt. De strukturer som gjorde den skandalen möjlig har i stor utsträckning monterats ned. I katolska kyrkan fortsätter dock det mesta att se ut mer eller mindre som det gjort i två tusen år. Hur stor är då sannolikheten att det kommer en genomgripande förändring?

Anders Arborelius beskriver det som nu händer som en »smärtsam kanonisk process«.

– Vi rannsakar oss själva. Kyrkan har kommit till insikt om att vi inte kan lösa alla problem själva, att vi måste bli bättre på att ta in kunskap och hjälp från det övriga samhället för att komma tillrätta med problemen, säger han.

Sveriges katolske ledare må inse vikten av att öppna dörrarna mot omvärlden och inleda ett reformarbete, men han leder 94 000 av världens 1,1 miljarder katoliker. Få av hans kollegor i Vatikanen skulle hålla med honom. Att lösa sina egna problem internt är för många ledande katoliker lika självklart i dag som under medeltiden.

Hur troligt är det att katolska kyrkan till exempel viker sig för kraven på slopat celibat?

– Det skulle aldrig gå, det är religiösa traditioner för en miljard människor det handlar om, säger religionshistorikern Per Beskow.

Samma traditioner och strukturer gör att vi knappast heller lär få se någon förändring när det gäller inställningen till kvinnliga präster, synen på preventivmedel, homosexualitet eller aborter.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera