Ränteduvan och vice riksbankschef Lars EO Svensson mot räntehöken och riksbankschefen Stefan Ingves.

Ekonomi

Vem har rätt om räntan?

Riksbankens Lars EO Svensson har stöd för noll­ränta av en nobelpristagare, men kollegerna håller emot.

Men vad vet han? Han är bara en av världens ledande ekonomer inom det penningpolitiska området, skrev ekonomipristagaren Paul Krugman med ironisk ton på sin blogg på New York Times i förra veckan.

Han syftade på sin forne professorskollega från ansedda Princetonuniversitetet i USA, vice riksbankschefen Lars EO Svensson, och den strid som rasar innanför Riksbankshusets massiva granitväggar.

Samma konflikt som splittrar många av världens centralbanker just nu: Bör räntan höjas, och i så fall hur mycket och i vilken takt?

På ena sidan står »seriösa människor«, som Krugman lite föraktfullt kallar dem, som gör som de alltid har gjort i en konjunkturuppgång. De lutar sig mot vinden och höjer räntan mer än vad inflationen motiverar bara för säkerhets skull, så att inga nya bubblor uppstår.

På andra sidan står sådana som Lars EO Svensson; avvikande röster som tittar på den aktuella statistiken och sina ekonomiska modeller och inte ser en enda signal som tyder på att det är dags att höja räntan. Tvärtom, menar de, vore kraftiga räntehöjningar direkt skadliga för ekonomin och riskerar att hota återhämtningen.

– Penningpolitiken ska inte styras av hjärnspöken utan av fakta och analys, sa Svensson nyligen i ett mycket kritiskt utspel i Svenska Dagbladet.

Sprickan i Riksbanksdirektionen uppstod efter finanskrisen när Lars EO Svensson ensam propagerade för nollränta – ett vapen Riksbanken aldrig tidigare tagit till – och till och med diskuterade den radika­­­la idén att införa negativ ränta.

Sedan dess har han på möte efter möte opponerat sig mot räntehöjningar, och mot den prognos över räntebanan som Riksbanken publicerar, som förespår kraftiga höjningar av reporäntan de kommande tre åren, från rekordlåga nivån på 0.25 procent upp till fyra procent. Varje gång har han blivit nedröstad.

Man kan lätt förledas att tro att räntebråket handlar om skilda synsätt på hur det står till med svensk ekonomi. Men faktum är att Svensson och riksbankschefen Stefan Ingves delar samma bild av konjunkturläget som i stort sett alla nationalekonomer har: det går bra för Sverige just nu. Mycket tack vare att världshandeln och därmed den svenska exporten ökar. Även hushållen är optimistiska, vilket driver upp konsumtionen. Sysselsättningen stiger.

Oron ligger i om de växande statsskulderna och stora budgetunderskotten som flera länder i Europa dras med kommer att eskalera. Krisar finansmarknaden igen riskerar Sverige att dras med.

I normala fall kräver penningpolitiken en avvägning mellan att stabilisera realekonomin eller dämpa inflationen. Men för den unika situation som Sverige befinner sig i existerar inte denna motsättning, menar Lars EO Svensson. Sverige ligger långt ifrån maximalt resursutnyttjande – det vill säga fler personer skulle kunna arbeta – samtidigt som inflationen ligger klart under Riksbankens mål på två procent, och förväntas göra så under ett bra tag framåt. En låg ränta skulle därför kunna rädda tiotusentals jobb samtidigt som Riksbanken bättre skulle uppfylla sitt mål om ett fast penningvärde, menar Svensson.

– Själv tycker jag således tvärtom att det är en mycket enkel fråga att besvara. Den lägre räntebanan ger en bättre utveckling, medan den högre ger en sämre utveckling, som Svensson uttryckte det i ett tal tidigare i år på Umeå universitet.

Precis det har han försökt övertyga direktionen om under deras penningpolitiska möten, bland annat med hjälp av kurvor som bygger på egna beräkningar. Åtminstone har han krävt att de ska påpeka eventuella felaktigheter i hans resonemang.

– Enligt min mening finns det inga starka motargument. Jag kan egentligen inte se några giltiga motargument alls, som han sa i ett tal på Handelsbanken i maj i år.

En av de få som gått i offentlig polemik med honom i frågan är Klas Eklund, senior economist på SEB, som anser att penningpolitiken inte går att reducera till ett antal ekvationer utan måste präglas av sunt förnuft.

»Och det sunda förnuftet säger att vi nu bör höja räntan – även om en del matematiska modeller måhända säger något annat«, skrev han i Stock Magazine.

Men ingen i Riksbankdirektionen har velat bemöta Svensson i sak, trots hans uppmaningar. Kanske är det inte så konstigt ändå. Det är Lars EO Svensson som är den stora auktoriteten på området, bland världens främst rankade ekonomer, och vida mer meriterade än sina riksbankskollegor.

I stället har Stefan Ingves och de andra räntehöjningsförespråkarna talat om att den låga räntan var ett undantagstillstånd i en tid av kris och att det nu är dags att normalisera penningpolitiken. Hushållen måste vänja sig vid högre räntor som ändå kommer för eller senare, är deras linje.

Något som Svensson inte köper.

– Det är viktigt att inse att räntan och reporäntebanan är medel, inte mål, i penningpolitiken. »Normal ränta« är inget mål, sa han under sitt tal på Handelsbanken.

Sprickan är total.

Magkänsla eller strikt logik? Båda kan inte ha rätt, inte om räntan.

Fakta | Så funkar Riksbanken

Sveriges centralbank, Riksbanken, har som överordnat mål att hålla inflationen runt två procent. Sitt främsta verktyg för att påverka inflationen är reporäntan, som bestäms av de sex ledamöterna i riksbanksdirektionen. Den 8 september höjde en oenig riksbank räntan till 0,75 procent. Nästa räntemöte hålls 25 oktober.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera