En klar – fem kvar

Text:

Bild: HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX, Scanpix

[[Gustav Fridolin]] vandrade fram och tillbaka över kullerstenarna på Vaksala torg i Uppsala. Det var som om han aldrig hade varit borta. Skjortan var rutig, tonen självsäker och budskapet kändes igen: att spara pengar på skolan är att bygga framtida kostnader.

Tänk inte på att vinna nästa val, tänk långsiktigt!

Precis som Birger Schlaug hade sagt i den avslutande tv-debatten i valrörelsen 1994, den som hade fått elvaårige Fridolin att gå med i miljöpartiet.

Den här våren 2010 var han 27 år och huvudperson på den miljöpartikongress som pågick ett stenkast bort. Samtidigt som Fridolin försökte sälja grön politik till uppsalaborna räknades röster i den futuristiska kongressbygganden. Resultatet hade stått sig även med nordkoreanska mått:

198 miljöpartistiska ombud röstade i valet till partistyrelse, 193 valde Gustav Fridolin.

Det var ingen återkomst, det var en återuppståndelse.

Den förlorade sonen från Vittsjö i Norra Skåne var tillbaka efter irrvägarna som journalist och folkhögskolelärare. Han som redan som tolvåring hade fått frågan av en Aftonbladetreporter om han satsade på att bli miljöpartiets språkrör.

Nu var det miljöpartiets ombud som ville ha honom, än så länge bara som partistyrelseledamot. För att utse honom till språkrör behövde de vänta ytterligare ett år, till kongressen i maj 2011, när [[Peter Eriksson]] och [[Maria Wetterstrand]] når partiets nioåriga maxgräns.

Strax före jul kom så beskedet från Fridolin själv: han kandiderar. Ingen behöver längre tvivla.

– Vad gäller valet av manligt språkrör så är det självklart. Det enda som hade kunnat få Gustav Fridolin att inte bli vald var om han hade bestämt sig för att inte kandidera. Så har det varit länge. Han är den givna efterträdaren, säger partistyrelseledamoten [[Max Andersson]].

En snabb titt på Fridolins politiska karriär räcker för att förstå varför.

Han var tolv år när han för första gången stod i talarstolen på en miljöpartikongress, och efter ett brandtal om sänkt rösträttsålder fick igenom sin motion. Vid 13 års ålder valdes han till ombud. Vid 15 utsågs han till ordförande för Grön Ungdom.

Nyss fyllda 18 tog han plats i miljöpartiets delegation i budgetförhandlingarna med den då socialdemokratiska regeringen och vänsterpartiet, vilket retade upp vissa på andra sidan förhandlingsbordet. Som 19-årig riksdagsledamot blev han historisk. Att han dessutom tog plats i det prestigefyllda konstitutionsutskottet fick en del att höja på ögonbrynen.

När han frivilligt lämnade riksdagen 22 år gammal gjorde han det som den ledamot med störst mediegenomslag av alla, borträknat partiledare och minister. Då hade han dessutom lett omarbetningen av miljöpartiets partiprogram.

– Jag hade nog kunnat glida kvar i riksdagen ett tag till när jag lämnade sist. Jag hade nog kunnat bli bekväm på en massa sätt. Men jag hade inte kunnat göra ett bra jobb till slut, säger Gustav Fridolin på det typiskt maktspektiska miljöpartistiska viset.

Just detta – idén om att makt korrumperar – gör att ledartyperna inte växer på träd i miljöpartiet. Gustav Fridolin som det stora undantaget då.

Till posten som kvinnligt språkrör har fem personer hittills anmält intresse: [[Gunvor G Ericsson]], [[Bodil Ceballos]], [[Åsa Romson]], [[Akko Karlsson]] och [[Mikaela Valtersson]]. Men ingen är obestridlig på samma sätt som Fridolin.

– Det finns en genuin osäkerhet om vem det är som är bäst av kandidaterna till kvinnligt språkrör. Därför tror jag att valberedningens ord kommer väga väldigt tungt, vem de tycker är mest lämplig, säger Max Andersson.

I valberedningens granskning av kandidaterna finns det en egenskap som framstår som viktigare än alla andra, enligt de miljöpartister som Fokus talat med: förmågan att samarbeta. Miljöpartiet är ensamt i riksdagen med delat ledarskap, något som i sina sämsta stunder kan sänka partiet. Så var fallet långa perioder på 1990-talet, då språkrören inte alls gick ihop. Miljöpartiets framgångar på senare år ligger lika mycket i Maria Wetterstrands och Peter Erikssons gemensamma lagarbete som i Wetterstrands förmåga att gå genom tv-rutan.

– Om man inte har ett ömsesidigt förtroende, om man inte tror att man kan ha bra samarbete och bra kommunikation så kommer det bli problem. Så är det. Så det är en jätteviktig uppgift för valberedningen att ta reda på vilka parkonstellationer som har ett bra samarbete, säger partistyrelsens [[Yvonne Ruwaida]].

I klartext: Vem fungerar tillsammans med Gustav Fridolin?

Tyngst meriter och favoritskapet har Mikaela Valtersson, partiets ekonomisk-politiska talesperson. Men hon tillhör också en av de mer liberala i partiet som talat sig varm för en ökad privatiseringstakt, accepterat regeringens jobbskatteavdrag och motsatt sig en rad skatter som varit uppe för diskussion inom det rödgröna samarbetet.

Det ska ställas i kontrast till Gustav Fridolin, som till och med bland partikamrater – och de gillar verkligen inte att inordna folk i höger-vänsterskalan – betecknas som vänster. Långt till vänster, enligt vissa.

Han har varit medlem i den marknadskritiska organisationen Attac, demonstrerat på toppmöten i Prag och Göteborg och skrivit debattartiklar tillsammans med den utomparlamentariska vänstern mot »kapitalets globalisering«. Han har blockerat pälsbutiker, uppmanat till plankning, värnpliktsvägrat och blivit utslängd från Israel efter protester mot murbygget på Västbanken. Som fackligt ansluten till syndikalisterna SAC motsatte han sig miljöpartiets uppgörelse med de borgerliga om att införa ett undantag i anställningsskyddet där småföretag får undanta två personer från turordningsreglerna i Las.

När Fridolin lämnade riksdagen 2006 fick han frågan i Dagens Nyheter om han ändrat sina åsikter på någon punkt under sin korta tid i politikens finrum.

– Insikten om att det faktiskt finns så pass stora löneklyftor som det finns i dag hade jag inte när jag kom in i riksdagen.

Reportern följde upp: Har du blivit mer vänster?

– Jag vet inte om man kan säga så, men jag har insett att kraven på en bra fördelningspolitik är mer aktuella än jag trodde förut.

Den ideologiska skillnaden mellan Fridolin och Valtersson tog sig ett tydligt uttryck hösten 2009: samtidigt som Valtersson försökte stoppa förslaget om att återinföra en förmögenhetsskatt i förhandlingarna med de rödgröna skrev Fridolin en krönika i tidningen Arbetaren med krav på höjda skatter som svar på den ekonomiska krisen.

Ändå köper Fridolin inte bilden av sig själv som vänster.

– Jag kommer från en småföretagarfamilj, säger han.

– En av de viktigaste frågorna är vårt krav på att sänka arbetsgivaravgiften för småföretagen. De är verkligen basnäringen i landet.
Att engagera sig i vänsterpartiet var aldrig ett val, säger han.

– Jag upplever väldigt ofta att vänster­partiet har en politik där den senast gjorda förändringen är boven. Om vi bara kan backa tillbaka den och backa tillbaka lite till så är det bra. De har ingen idé om vad som ska komma i stället. I grunden är de en ganska konservativ rörelse, säger Fridolin.

De sakpolitiska skillnaderna hos Fridolin och Valtersson kan kanske mötas någonstans i en grön näringspolitik och en liberal migrationspolitik – eller om olikheterna rent av möjliggör för miljöpartiet att fånga ett brett spektrum väljare – men det finns ett än större problem för en eventuell framtida Fridolin-Valtersson-duo. Frågan om hur politiken ska bedrivas.

Är det något Fridolin är – vilket han visat från det första kongresstalet som tolvåring till folkhögskolekursen i »praktisk demokrati« som han lett de senaste åren – så är det radikaldemokrat. Sänkt rösträttsålder, fler folkomröstningar, mer direktdemokrati. Med andra ord: mindre beslut bakom stängda dörrar. Inga fler hemliga partiledaruppgörelser.

– Blockpolitik är i sig fördummande. Det leder väldigt lätt till att idéer inte får synas i debatten utan först ska förhandlas fram i ett slutet rum eller en badtunna. Det sätter väldigt tydligt medborgaren på läktaren. Titta på när de här två lagen gör upp och bestäm vilket lag du håller på. Demokrati blir en åskådarsport, säger Fridolin.

Är det något Mikaela Valtersson är så är det en mästare på slutna förhandlingar. På hennes cv finns förutom timmar och åter timmar av rödgröna budgetförhandlingar också uppgörelser med de borgerliga partierna om arbetskraftsinvandring och friskolor.

Det är två synsätt på politiken som inte är helt lätt att kombinera. Inte med trovärdighet.

Och är det något miljöpartiet ärver efter Wetterstrands och Erikssons nio år så är det just en hårt förvärvad trovärdighet som måste förvaltas om partiet ska fortsätta växa.

Folkhögskoleläraren Gustav Fridolin, 27 år, vet bestämt vad han vill göra med partiet. Han återkommer till det gång på gång mellan tuggorna av den spenat- och ricottafyllda tortellinin på pizzerian som ligger på bekvämt springavstånd mellan riksdagen och folkhögskolan han inte riktigt kan slita sig från.

– Det som verkligen behövs är en politik för framtidstro. En politik som får människor att känna att vi kan göra det här bättre. Det var rätt länge sedan vi kände så.

Han tar en tugga till.

– Då kan vi bli det verkligt stora progressiva alternativet för 2000-talet.

De övriga kvinnliga kandidaterna

Åsa Romson, miljöjurist som valde doktorandtjänst före riksdagsplats 2006. Valdes in på nytt 2010 och sitter i dag i miljö- och jordbruksutskottet.

Bodil Ceballos, jurist specialiserad på migration. Riksdagsledamot i utrikesutskottet och boendes i lilla Axmar bruk på Gästrikekusten.

Akko Karlsson, småländsk kommun- och landstingspolitiker. Är ledamot i miljöpartiets partistyrelse med ansvar för bland annat energi- och jaktfrågor.

Gunvor G Ericsson, sjuksköterska som är partiets folkhälsopolitiska talesperson. Sitter i partistyrelsen och riksdagens socialförsäkringsutskott.