Afrikas Obama

När kortegen med de svarta stora bilarna svänger in på Tafawa Balewa Square i Lagos töms läktarna på folk och plötsligt är den jättelika planen packad med ACN-partiets anhängare. En diskjockey och ett liveband har under flera timmar höjt temperaturen till kokpunkten, med start på 40 grader och fuktigt. Här går allt i Nigerias gröna färger, hela torget är ett enda grönt hav. Övervakat av jättelika Gargantuanska hästar i det betonggrå 60-talsmonumentet. Tafawa Balewa var Nigerias första premiärminister, torget är ett nationalmonument för frigörelsen från Storbritannien 1960.

Den spenslige mannen ser nästan förfärad ut när han sticker upp överkroppen genom takluckan, runt om tränger fansen. De bastanta livvakterna slår med stålbatonger för att inte bilen ska stoppas av massorna. Nuhu Ribadu är årsbarn med Nigeria, hans gröna traditionella klädedräkt, en babanriga, är dagen till ära gjord som en valaffisch. Snart viftar han med sin symbol, en enkel afrikansk borste, och folket tränger på ännu mer. Till slut lyckas livvakterna få honom bakom scenen, i någorlunda säkerhet.

– Yes, we can, det är dags för sopborst­revolutionen, vi måste sopa bort korruptionen.

Nuhu Ribadu ropar högt i mikrofonen och viftar med borsten. De församlade, uppskattningsvis 100 000 människor, jublar, »Afrikas Obama« kallar de honom. Samtidigt står partiarbetare på scenen och slänger ut tusensedlar (med ett värde motsvarande 40 kronor) av den inhemska valutan naira. De delar också ut mat och t-tröjor.

Nuhu Ribadu, tidigare anti-korruptionschef, har seglat upp som en stark kandidat i presidentvalet. Men den sittande presidenten Goodluck Jonathan har trumf på hand. När regeringspartiet PDP kör sitt race har de så mycket mer än sedlar, kycklinglår och t-tröjor att bjuda på vid sina valmöten. Eftersom de kontrollerar statens resurser, oljeinkomsterna och mutorna från omvärldens storföretag, har de helt andra resurser. Och så länge PDP har makten satsar oljelobbyn mest på dem, under tiden köar nigerianerna i timmar eller dagar eftersom den importerade bensinen inte når till bensinstationerna för vanligt folk.

Överallt i Lagos och Abuja ser man nya fyrhjulsdrivna lyxbilar med PDP:s färger och president Goodluck Jonathans porträtt på, men det är de osynliga transaktionerna som gör PDP-maskinen närmast okrossbar. I alla fall när det gäller att styra guvernörer, lokala politiker och hövdingar, som i sin tur kommenderar sina undersåtar att rösta rätt. PDP har också under de senaste valen haft viss kontroll över den »oberoende« valkommissionen INEC.

Det har i efterhand kommit fram att det funnits fler röstande än antalet i röstlängden, att folk som varit döda eller påhittade har röstat, bland annat har Mike Tyson, Morgan Freeman och Oprah Winfrey enligt röstlängden deltagit i nigerianska val. Detta är den före detta chefen för korruptionspolisen Nuhu Ribadu fullständigt medveten om. Det är därför han och hans team har utarbetat en plan för att få röster.

Det finns många likheter mellan det som hänt i Nordafrika, där demokratin plötsligt fått en vän i den digitala världen. »Digital Demokrati« med sociala nätverk som Facebook, Twitter, Youtube och mobiltelefoner, håller på att ändra om maktbalansen även längre söderut.

– Jag tror faktiskt att jag har en god chans att vinna, men det verkar inte som media i landet har förstått det ännu, säger Nuhu Ribadu till Fokus.

Han passerar de två livvakterna som vaktar sviten, rum 919, högst upp i ett av Lagos lyxhotell. Han ursäktar sig några minuter, drar för sovrumsdörren för att be, och är snart nyduschad ute igen i dagens tredje babanriga, denna gång persikofärgad. På bordet ligger böcker skrivna av Mandela, Obama och den nigerianska nobelpristagaren Woyle Soyinka. Den sistnämnda har offentligt stöttat Ribadu. Även den amerikanske finansmannen och filantropen George Soros, som gärna arbetar bakom kulisserna, stöder enligt källor i Nigeria Nuhu Ribadu. De hade ett möte i Budapest i juli 2009.

Det här var under Ribadus tid som landsflyktig, då han var gästföreläsare på både Centre for Global Development i Washington och St Anthony’s College vid University of Oxford, där han bodde den mesta tiden. Men Ribadu reste också runt och föreläste för bland annat FN, USA:s senatsutskott och Världsbanken.

Mallam Nuhu Ribadu växte upp i Yola i norra Nigeria, med trettio syskon i ett muslimskt hem. Pappan var förmögen politiker och minister i det självständiga Nigerias första regering. Nuhu minns hur han en dag såg en förnäm advokat, med mantel, peruk och tjocka lagböcker. Det var då han bestämde sig för att studera juridik.

Han gjorde sedan karriär inom polisen, och fick specialutbildning vid brittiska Scotland Yard. Olusegun Obasanj, som blev landets första demokratiskt valde president genom det nystartade PDP 1999, upptäckte den orädde Nuhu Ribadu och utsåg honom 2003 till chef för EFCC, kommissionen för ekonomiska finansiella brott. Det året låg Nigeria i den absoluta botten för korrupta länder, med ett index på 1,4, enligt Transparency International. Talet 10 indikerar att det inte finns någon synbar korruption, som en jämförelse låg Sverige förra året på 9,2.

Ribadu hann under sina fyra år vid EFCC starta tusen undersökningar och slutförde 230 av dem. Det var sprängda smugglingsligor, nigeriabrevssyndikat, internetbedrägeriligor, han fällde också höga politiker och tjänstemän. I en intervju med BBC i oktober 2006 berättade Ribadu att efter självständigheten 1960 hade 380 miljarder dollar stulits eller slösats bort från den nigerianska statskassan. Kritiken mot Ribadu går ut på att han selektivt gick på Obasanjos fiender, och att han inte redovisat sin egen förmögenhet. Slutet kom med ett berömt gripande. Då hade Ribadus beskyddare Obasanjo fått lämna över till nye presidenten Umaru Yar’Adua.

– En decemberdag kom James Ibori till mitt kontor och ställde två väskor med 15 miljoner dollar på bordet. Han ville att jag skulle lägga ner undersökningen mot honom.
James Ibori är en före detta guvernör, och kanske den mest inflytelserika i den nigerianska politikens maffia. Men Ribadu satte handklovar på Ibori som fick spendera julen i fängelse. Reaktionen kom direkt. Den 27 december fick Ribadu sparken av president Yar’Adua. Men han utgjorde ändå ett hot mot makthavarna i samhället, genom sin insyn i korruption och annan brottslighet på högsta nivå. Efter andra mordförsöket, räddad av pansarglaset i sin silverfärgade Honda Accord V6, gick sexbarnsfadern i landsflykt. Han minns de stjärnformade märkena i pansarglaset, precis framför förarsätet. Med president Yar’Aduas död i maj förra året vågade han återvända. Den nya presidenten Jonathan försökte neutralisera Ribadu genom att göra honom till sin rådgivare, men återvändaren hade större planer.

Nuhu Ribadu lämnar hotellsviten strax efter klockan tio på kvällen, efter kvällsbönen. I framsätet sitter en livvakt vid ratten, en annan sitter bredvid och spanar. Vi är på väg till valkampanjens hjärna. Generatorn dånar vid ingången till femvåningshuset. Sporadiska lampor lyser för att trapporna inte ska vara helt beckmörka. Men Ribadu får gå de fem våningarna, elektriciteten räcker inte för att driva hissen. Starka lampor lyser ut från tv-studion, där sitter redan Ribadus vicepresidentkandidat Fola Adeola och läser in i tv-kamerorna.

Efter en stund tar Ribadu plats, med sig har han en politisk stab bestående av unga nigerianer. De flesta har lämnat fina jobb i USA eller England för att hjälpa kandidaten. Det skulle kunna vara varsomhelst i västvärlden, med den senaste tekniken. Nu ska det göras filmer för Youtube och sajterna.

– En förändring är möjlig, tiden är nu, det är dags nu, upprepar sig Ribadu.

Det måste vara minst 50 grader i strålkastarljuset i studion. Det blir olidligt varmt. Presidentkandidaten har tagit av sig skorna, sminkörer kommer hela tiden fram och pudrar bort svettpärlor. Ribadu är mycket noga med sitt yttre, snart ska han byta babanriga igen. Han framträder med den illgröna nationalfärgen som bakgrund. En man kommer fram och viskar något i Ribadus öra. Det är Ade Atobatele, en it-konsult som jobbat åt bland annat IBM i London, och nu ingår i kampanjledningen. Atobatele sätter sig framför sin enkla Acer laptop uppkopplad mot trådlöst nätverk.

– Med ett tangenttryck når jag fem miljoner väljare med personliga sms. Alla har registrerat sig med oss och vi har en tvåvägskommunikation med dem. Det är det som är hemligheten. Det handlar inte om spam, utan en konversation med väljarna.

Enligt Atobatele är 70 % av alla röstberättigade under 30 år. Eftersom de registrerade har angett sitt kön, yrke, ålder, jobb och intressen så kan han sända dem personliga meddelanden, det finns 5 000 olika varianter.

– Vi ber alla de fem miljonerna att tala om Nuhu med tolv personer, om det lyckas blir det 60 miljoner av 73 miljoner röstberättigade. Så med enkla medel når vi ut. Vi lägger inte pengar på dyr tv-reklam eller för mycket valaffischer.

Det är förstås ett önsketänkande snarare än en prognos att så enkelt vinna 60 miljoner röster. Men det är ett steg på vägen. Atobatale berättar att han gjorde samma sak för en nigeriansk guvernörs kampanj, men i början funkade det inte alls.

– Inget hände med de sms vi sände ut, ingen respons. Men så ordnade jag en tävling, man fick poäng för att registrera sig, poäng för att svara på sms och för att värva nya personer. Det blev en stor grej bland de unga, vinsten var en lyxmiddag med guvernörskandidaten.

Frågan är bara vad som händer i byarna. Här har PDP alltid mutat hövdingarna med pengar och gåvor och mat till folket i valtider. Kan sms-kontakt ändra på den ekvationen?
– Vi har också identifierat folk ute i byarna som är inflytelserika och har mobiler, så, ja vi tror att vi kan nå dem. Demokrati i Afrika har fått en ny dimension, precis som de folkliga revolutionerna i arabländerna. Vi introducerar nu den första digitala valkampanjen på vår kontinent, säger Atobatele.

När det gäller röstfusk tror han att det ska gå bättre detta val. Nu sitter en förhållandevis stark och oberoende professor i ledningen för valkommissionen Inec. Kommissionen har spårat och rensat ut 1,3 miljoner »spökväljare«. Det nuvarande systemet hindrar dock inte en väljare från att rösta vid flera valstationer. Oppositionen har nu föreslagit att man ska ackreditera sig med fingeravtryck och bild tagna och sedan måste man rösta inom två timmar. Det skulle minimera risken för att folk hinner rösta på flera ställen under valdagen.
Nuhu Ribadu kommer ut ur tv-studion, det han läst in ligger snart på Youtube. Man har också fått reda på att morgondagens presidentdebatt i tv är inställd för att motståndaren, president Goodluck Jonathan, säger att han inte har tid, men det ska bli en ny chans på tisdag. Kanske.

I bilen tillbaka till hotellet sitter Ribadu och pratar med kampanjchefen i en telefon och sms:ar på den andra.

– Men det går inte, jag kan inte flyga tidigt till Bauchi på tisdag morgon, hålla svettiga valmöte hela dagen, flyga tillbaka till Lagos och presidentdebatt på kvällen. Jag måste få tid att förbereda mig och jag kommer se alldeles för trött ut, säger Ribadu i telefonen och lägger på.

– Jag sover bara tre-fyra timmar per natt, säger han och sluter ögonen.

På tisdagsmorgonen är Ribadus två privata jetflygplan i luften, men han är inte ombord, och när det första landar kraschar det in i två getter som plötsligt finns på landningsbanan. Getterna dör och planet blir allvarligt skadat, men alla ombord klarar sig.

Misstanken gror att det handlar om sabotage, att getterna släppts ut på landningsbanan av motståndarna. Även tisdagskvällens debatt ställer presidenten in. Nigeria går till val utan att väljarna, de som har tv eller internet, fått en chans att se Nuhu Ribadu eller övriga i oppositionen debattera i tv.

Fakta | Valet i Nigeria

Lördagen den 9 april går 73 miljoner röstberättigade nigerianer till valurnorna.

Sju kandidater slåss om presidentposten.

För att gå vidare till en andra valomgång måste en presidentkandidat få minst 25 procent av rösterna i var och en av minst i
24 delstater.

Efter många år av militärdiktatur hade landet sitt första demokratiska val 1999. Det valet och de två efterföljande har PDP vunnit. PDP består av både muslimer från norr och kristna från söder. För att överbrygga motsättningarna har det funnits en överenskommelse inom partiet där man varvar presidentposten: två mandatperioder för kristna och två för muslimer. Men när muslimske Umaru Yar’Adua dog mitt i första mandatperioden förra året ställdes överenskommelsen på ända. Hans efterträdare, kristna Goodluck Jonathan, blev till slut PDP:s kandidat.

De tidigare valen har genomsyrats av anklagelser om valfusk.

Fakta | De viktigaste kandidaterna

Goodluck Jonathan (PDP)
Den sittande presidenten har starkast stöd bland kristna i hemprovinsen, oljedeltat, hos militären och har flest guvernörer, bakom sig. Smörjs också av utländska företag och kontrollerar statsapparaten och alla dess pengar.

Nuhu Ribadu (ACN)
Väldigt starkt stöd bland ungdomar, studerande och akademiker. Tack vare nära kollegan, den populäre guvernören, Babatunde Fashola, tros Ribadu ha starkast stöd av alla i den enorma staden Lagos. Stöd också bland muslimer.

Muhammadu Buhari (CPC)
Stort stöd bland muslimer och äldre. Har som före detta general och diktator för landet också stöd från militärer. Buhri ledde landet i början av 1980-talet och anklagades för att driva en polisstat.

Ibrahim Shekarau (ANNP)
Företräder ett konservativt muslimskt högerpart, och är stor i norr. Shekaru är en hård regeringskritiker och vill satsa på utbildning, hälsovård elförsörjning med mera.