Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi

Egna ungar och andras barn

Kamprads Peab-pakt illustrerar dynastiernas största problem.

Värva, ärva och fördärva. Uttrycket används för att beskriva en dynastis tre faser. Grundaren driver upp bolaget, den efterföljande generationen förvaltar, och den tredje förstör alltihop.

Nyheten i veckan, att 39-åriga Fredrik Paulsson – från byggfamiljen bakom Peab – har tagit plats i styrelsen för varuhuskoncernen Ikeas ägarstiftelse, såg vid första påseende ut som just ett sätt att hantera just detta problem. »Kamprads kronprins« var rubriken på Aftonbladets första artikel.

Kamprads folk ryckte ut och försökte säga att händelsen mer skulle tolkas som en breddning och föryngring av ledarskapet inför framtiden. Att Ingvar Kamprads tre söner inte alls var uteslutna som framtida medlemmar.

Problemen med successionsordningen i Ikea är dock väl kända sedan länge. Ingvar Kamprad tillstod dem själv för Bertil Torekull i boken »Historien om Ikea«. Där säger möbelmiljardären att han visserligen vill att sönerna ska »utbildas noggrant så att de kan ta ett operativt ansvar«. Men också att han »knappast [skulle] önska att nästa generation blir lika bunden«, att ingen av sönerna vill »binda sig på det viset« och att »företagets problem nr 1 är avsaknaden av ämnen till ledare med erfarenhet av hela Ikeafältet«.

Boken kom 1998. Inga uppgifter tyder på att problematiken ändrats sedan dess.«Succé utan succession« var till exempel rubriken på ett reportage i tidningen Affärsvärlden 2006. I bok »Sanningen om Ikea« från 2009, påstod den tidigare toppdirektören Johan Stenebo att Ingvar Kamprad kallat sina söner för »oduglingar«.

Exakt hur Ingvar Kamprads plan ser ut för styrningen av koncernen efter honom är inte känt. Klart är dock att inhoppet av en figur som Fredrik Paulsson i ägarstiftelsen har betydelse i successionsfrågan.

Den som introducerat Paulsson är Göran Grosskopf, de svenska företagsdynastiernas consigliere nummer ett. Han är ordförande i ägarstiftelsen och en av Ingvar Kamrpads närmaste män. Grosskopf är också ordförande i Paulssons Peab.

Som skatteprofessor på 1980-talet hjälpte Grosskopf familjerna Rausing (Tetra Pak) och Crafoord (Gambro). Därefter har han varit rådgivare åt familjerna Lindholm (Biltema), Söderberg (Ratos), Fredriksson-Hamrin (Jönköpings-Posten) och Bergendahls (City Gross). Om han har varit med och placerat Fredrik Paulsson i Ikeatoppen finns det en tanke med det. Hur långtgående återstår att se.

Nyheten väcker också andra frågor. Till exempel om successionen i Paulsson­familjen. Den bolagsgruppen styrs i dag av grundarna, bröderna Erik och Mats (Fredriks pappa) Paulsson. Mats har historiskt haft större kontroll över byggrörelsen i Peab, medan Erik skött fastigheterna med Fabege i spetsen. Mats äldsta son Stefan gick bort 2008, bara 40 år gammal. Kvar finns hans änka Anita och lillebror Fredrik. Om Fredrik Paulsson koncentrerar sig på Ikea, innebär det att Mats lämnat över den framtida styrningen av hela imperiet till brodern Eriks familj, med hans barn Svante och Sara?

Värt att notera är också tillkomsten av alliansen Paulsson-Kamprad. I september köpte Ingvar Kamprad privat 3,6 procent i Peab för 300 miljoner kronor. Denna typ av pakter har de senaste åren blivit lika vanliga i det svenska näringslivet som bröllop mellan europeiska furstehus under medeltiden. Melker Schörling (Securitas) har till exempel lierat sig med Stefan Persson (H&M) och Carl Bennet (Getinge) med Fredrik Lundberg (halva Sveriges näringsliv).

Har familjedynastiernas överhuvud till slut lärt sig faran med att lita enbart på de egna generna för imperiernas fortlevnad? Men är lösningen då andras?

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera