Överge inte krisens offer

Kunde du någonsin föreställa dig en sådan häxbrygd av problem för etablissemanget, eller ett sådant gyllene tillfälle för nationalism? Den retoriska frågan ställde British National Partys partiledare Nick Griffin till sina anhängare förra sommaren.

Extremhögerns guldläge har inte försämrats sedan dess. Två av de mest framgångsrika nationalistledarna i Europa, Sannfinländarnas Timo Soini och Front Nationals Marine Le Pen, har siktena inställda på presidentämbetet 2012. Marine Le Pen kräver att Frankrike lämnar eurosamarbetet och återgår till purfranska franc. Någon plan för hur Front National tänker rädda ekonomin vill hon inte presentera förrän i januari. Ändå är en av fem fransmän beredda att ge henne nyckeln till Élyséepalatset.

Främlingsfientliga partier har i åratal målat upp en skräckbild av det politiska etablissemangets inkompetens. När den bilden plötsligt tycks stämma överens med verkligheten är det inte konstigt att deras trovärdighet skjuter i höjden.

Även nationalistiska – men inte höger­extrema – Sannfinländarna har fått vatten på sin kvarn av eurokrisen. En helt ny, ­populistisk EU-kritisk rörelse har uppstått och debattklimatet har blivit mer aggressivt. Det menar Markku Heikkilä, chef för vetenskapskommunikation vid Arktiska centret på Lapplands universitet i en artikel på de nordiska ländernas gemensamma sajt Norden.org. Sannfinländarna påminner lite om sverige­demokraternas kusiner från landet. Råa uttalanden om homosexuella, invandrare och muslimer haglar fritt. Ändå är de långt mer framgångsrika än sverigedemokraterna. Den senaste mätningen gör dem till landets största parti med omkring 22 procent av väljarstödet.

Förutom att hålla ett vakande öga på högerpopulisternas utnyttjande av eurokrisen, är det värt att rikta blicken mot den mer tystlåtna, icke-demokratiska extremhögern. Den må inte vara lika synlig – och har ofta ingen önskan om att vara det – men har en stark närvaro i många människors vardag. Sakta men säkert har nynazister i exempelvis Tyskland och nyfascister i Italien etablerat sig som samhällets stöttepelare. I områden som övergetts av de etablerade politikerna erbjuder extremhögern barnpassning och sunda fritidsaktiviteter. Föräldrar som inte tidigare haft rasistiska sympatier uppskattar det stöd som kommunen borde erbjuda men dragit in.

Dessa insatser sker förstås inte utan en bakomliggande politisk agenda. Det nyfascistiska och, tyvärr, nyskapande nätverket Casa Pound tillhör den italienska så kallade »sociala högern«. De har bland annat öppnat kulturcentrum i flera italienska städer, arrangerar allt från föreläsningar till fotbollsträning och erbjuder bostäder och advokathjälp till utsatta italienare. Europeiska aktivister, som svenska Nordisk Ungdom, vallfärdar till Casa Pounds huvudkontor i Rom för att suga upp kunskap som kan implementeras i de egna hemländerna.

Indoktrineringen tar sig både öppna former – en vit makt-konsert som enda fredagsnöje när fritidsgården slagit igen – och mer sofistikerade sådana, som försiktiga samtal om invandring med föräldrar som är tacksamma för all hjälp de kan få med barnomsorg. I delar av östra Tyskland är nynazistiska NPD:s valarbetare ofta de enda som ids tapetsera samhällena med valaffischer. 1990-talets skinnskallar har vuxit upp och bildat familj. Vissa kvinnor har utbildat sig till lärare och dagisfröknar i syfte att indoktrinera en ny generation tyskar. På somrarna skickas barnen till historierevisionistiska läger.

För säkerhetspolisen i öst har extremhögern länge varit ett större problem än islamistisk extremism. Men det är först efter den senaste månadens omskakande avslöjande av nazistcellen NSU och dess mångåriga terrorkampanj som frågan klättrat på regeringens agenda. Och fortfarande saknas politisk vilja att ta itu med de socioekonomiska orsaker som, snarare än rashat, ofta ligger bakom extremhög­erns rekryteringsframgångar.

Politiker och lokala myndigheter får inte lämna marginaliserade unga i sticket. Organiserade krafter står beredda att vända deras desillusion till extrempolitiskt engagemang, i värsta fall fanatism. Rasismen och nationalismens rötter sträcker sig djupare ned i den europeiska myllan än den vackra tanken om ett enat Europa.

För övrigt anser rättspsykiatrikerna att Anders Behring Breivik befinner sig i sitt eget vanföreställningsuniversum. Är han schizofren, som de hävdar, bör han få vård. Men många vanföreställningar delar han med tusentals norrmän. Är de galna? Det blir svårt att döma terrorister om deras ideologier sjukdomsklassas.

Text: