Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Möte med makten

Juholt vägrar att ge sig

Kritiken har tagit honom hårt, men han tänker slåss för att sitta kvar. I en intervju med Lars Adaktusson talar Håkan Juholt ut om sin och partiets kris.

Vilka blir de stora inrikespolitiska frågorna under året?

– Jobben blir en stor fråga. Vi ser hur arbetslösheten ökar och hur ökningen fortsätter under året.

De senaste siffrorna visar att arbetslösheten sjunker…

– Jo, men alla prognoser visar att arbetslösheten kommer att stiga fram till 2013. Vid sidan av jobben blir utbildningen den stora frågan. Vi talar då om hela frågans vidd; från den växande skolsegregationen, att föräldrarnas socioekonomiska bakgrund får allt större betydelse för barnens skolresultat, via vinstuttagen i skolsektorn och lärarnas villkor till situationen inom universitet och högskolor.

Så jobben och skolan är det som kommer att dominera svensk inrikespolitik 2012?

– De frågorna kommer att kompletteras med den folkliga vreden kring det faktum att politiken inte förhindrar stora vinstuttag i den skattefinansierade välfärdssektorn. Krav kommer att ställas på alla riksdagspartier att säkra så att de skattepengar vi sätter av för äldreomsorg, sjukvård och skola går till just det.

Fredrik Reinfeldt kommer att jaga dig i regeringsfrågan ända till september 2014, med vem ska du regera?

– Beskedet är att socialdemokraterna är ett sam-arbetsparti. Det är allmänt känt att jag som partiledare och hela mitt parti har opinionsmässig motvind just nu, å andra sidan visar den senaste väljarbarometern från SCB att bara tre av allianspartierna är riksdagspartier. Det är för tidigt att under det här året diskutera hur en kommande regering ska se ut. Hela 2012 och 2013 kommer att handla om sakpolitik.

Men hur går dina tankar i regeringsfrågan, en av de viktigaste frågorna för svenska väljare.

– Först och främst; diskussionen är för tidigt väckt. Ser vi tillbaka kan vi konstatera att 2006 blev ett »time for a change-val« och att 2010 blev ett regeringsalternativsval – det är få väljare som kommer ihåg vilka de politiska valfrågorna var då. Jag tror att 2014 blir ett val av den typ som vi varit vana vid tidigare, ett politiskt val som kommer att handla om vilka partier som står upp för en fungerande välfärdssektor, som klarar jobben och pensionerna.

Men regeringsfrågan har ju varit dominerande ända sedan enkammarriksdagen infördes, varför skulle det bli annorlunda 2014?

– Det är klart att regeringsfrågan är tung, men 2010 handlade allt om regeringsfrågan och det kommer inte att hända 2014. Vi ska komma ihåg att vid det valet så är det uppemot 900 000 medborgare i vårt land som går och röstar för första gången och som aldrig har upplevt något annat än en moderatledd regering. Det bäddar för sakpolitisk debatt.

Hur påverkar krisen den svenska ekonomin under 2012?

– Vi ska vara förberedda på att de stödåtgärder som nu görs inte är tillräckliga. Vi ska rusta oss för att ansträngningarna som görs inte räcker till – och att vi redan under våren får ett försämrat läge. Vi är extremt beroende av vår export till euroländerna, bromsar de länderna in så kommer det att drabba oss väldigt hårt.

Vad innebär det?

– Det är allvarligt och kommer att få konsekvenser för svensk tillväxt om detta inträffar, då måste det finnas en beredskap. Men vi har ett bra utgångsläge med ordning och reda i vår ekonomi, vi har betalat av otroligt mycket av vår statsskuld, vi har ett finanspolitiskt ramverk som partierna har en samsyn kring och som har fungerat väl under lång tid. Vi har ett gynnsamt läge för att komma ur krisen bättre rustade än många andra länder i Europa om vi gör rätt saker. Som att investera i utbildning, forskning, teknisk utveckling och infrastruktur.

Men du nämnde just att exporten drabbas, att tillväxten drabbas – då minskar väl också utrymmet för reformer?

– Det kommer sannolikt att kunna påverkas också, och därför får vi diskutera vilka metoder vi ska använda för att möjliggöra investeringar och satsningar framöver.

Innebär det att den socialdemokratiska politiken måste anpassas till den här situationen?

– Det är klart att den måste anpassas efter situationen, det måste all politik göra.

Så en del av de reformer som du har talat om kan komma att läggas på is.

– Nej, det tror jag inte, här handlar det om styrning väldigt mycket. Ta investeringarnas andel av BNP; hade vi legat kvar på 1970 års nivå hade vi haft nästan 50 miljarder mer per år att använda till investeringar som rustar oss för morgondagen. Vi har i stället valt att stimulera privat konsumtion – men jobbskatte-avdragen rustar oss inte, restaurangmomssänkningen rustar oss inte, rot och rut rustar oss inte. Vi har en väldig tyngdpunktsförskjutning kring att använda det utrymme som kan finnas till konsumtion. Vi njuter av konsumtion i dag, men vi rustar oss inte för våra barns och barnbarns välfärd.

Med den situation som du målar upp; har vi råd med sänkt pensionärsskatt, utrotad barnfattigdom och andra saker som du har talat om då?

– Ja, det har vi. Men inget av detta görs i ett alexanderhugg. Barnfattigdomen kräver ett omfattande arbete och det handlar om politisk vilja …

Och om en kostnad på mellan 15–17 miljarder.

– Ja, men har vi kunnat sänka skatter för 120 miljarder ska vi nog klara det. Jag har noterat att statsministern förnekar att vi har någon barnfattigdom i Sverige, det är väldigt provocerande när det finns ungefär 220000 barn i vårt land som lever i fattiga familjer. Men det är klart att det går att utrota barnfattigdomen om man vill.

Håller du med om att det kan låta motsägelsefullt att å ena sidan måla upp en dyster bild av verkligheten och å andra sidan säga att vi ändå har råd med stora och dyra satsningar.

– Jo, men då vänder vi på det och säger: vi har ju råd med att sätta fem miljarder kronor på att få fram något tusental jobb på krogen genom sänkt restaurangmoms, vi har råd med stora jobbskatteavdrag, vi har till och med råd att ge miljonärer jobbskatteavdrag och vi har råd med att bygga om våra hem för hundratusen om året som staten är med och finansierar. Vi har råd med väldigt många saker och det är klart att jag vill lägga tak på rut och rot, jag säger nej till sänkt restaurangmoms, jag säger nej till jobbskatteavdrag för miljonärer och jag vill i stället använda de pengarna till att rusta oss så att vi kommer ut ur risken starkare än andra.

Du aviserar alltså skattehöjningar; restaurang-momsen ska höjas och delar av jobbskatteavdraget ska bort.

– Att säga nej till en skattesänkning har i dagens -politiska klimat blivit det samma som att säga ja till en skattehöjning, det ställer jag inte upp på.

Men är du beredd att lägga sådana förslag?

– Restaurangmomsen är en felaktig reform, ja. Vi måste självfallet ha en skattepolitik som syftar till tillväxt, stärka landet långsiktigt, välfärdens finansiering. Och det som bekymrar mig mycket just nu när vi sitter här du och jag, det är att Sverige är ett land där staten minskar alltmer av sitt åtagande och lägger över ansvaret på kommunerna. Inom kort kommer nu listan på alla de kommuner som tvingas höja skatterna, det blir en moderat skattechock som för med sig ett ojämlikare samhälle.

Har du avgett något nyårslöfte?

– Ja, ett politiskt nyårslöfte; att utmana de starka intressen som försvarar marknadens försök att förvandla oss till kunder i stället för att se oss som medborgare i ett samhälle.

Hur ser dina förhoppningar ut inför det nya året?

– Att det blir utrymme för mer politiska samtal. För mig handlar politik om värderingar och ideologi, därför tycker jag om att prata med Göran Hägglund. Han är en person som jag ofta inte är överens med, men som i alla sammanhang pratar om värderingar och ideologi. Det högaktar jag.

Vilka är de viktigaste lärdomarna som du tar med dig från 2011 in i det nya året?

– Det är otroligt många. Jag tror att det är få medborgare kanske som har lärt sig så mycket som jag har gjort på alla nivåer under det gångna året. Det viktigaste är uthållighet, övertygelse och lugn. I den för mig mest turbulenta perioden hade vi en partiledardebatt där jag var lugn fast det var ett ganska tufft läge. Jag har visat den gångna hösten att jag klarar en storm, att jag står i en storm. Jag måste nu visa att jag har en färdriktning i politiken och att jag inte behöver definiera problemen och i samma mening presentera lösningen. Jag kan ta tid på mig.

Är det en annan Håkan Juholt som leder socialdemokraterna 2012 än den som ledde partiet 2011?

– Det är en helt annan Håkan Juholt som kommer ut ur den turbulenta perioden. Ingen som inte själv har varit i en sådan kris vet hur mycket man förändras – jag har förändrats som människa men jag har också hittat ytterligare en nivå av styrka och lugn som jag inte visste att jag hade. Jag har kommit ut ur krisen som en annan människa, jag är mer ödmjuk men jag är också säkrare.

Hur kan du vara säkrare efter att ha blivit ifrågasatt och hudflängd?

– Jag är säkrare därför att jag har svårt att föreställa mig en politisk situation som är mer besvärlig än den jag varit med om. Jag får söka rejält för att hitta samtalspartners som gått igenom något liknande och som jag kan utbyta erfarenheter med.

Är det kris i socialdemokraterna så här i inledningen av 2012?

– Ja, det är det. I den meningen att människor undrar om vi som parti och jag som partiledare orkar, vill och kan – om vi räcker till. Under min turné i 24 län, med fler än 50 större framträdanden under två -månader, har jag mött så många människor som vill att vi ska prestera bättre. Krisen är att vi inte förmår att prestera bättre.

En del anser att det är den värsta krisen i partiets historia, håller du med om det?

– Det går inte att jämföra. Jag kommer ihåg när Ingvar Carlsson kom och gick på stoppaketet 1990, eller när Göran Persson var fullkomligt uträknad. Det är klart att det går upp och ner för socialdemokraterna, men politiskt är vi inte sargade. Vi är inte sargade politiskt, men vi har en förtroendekris som till en del beror på att vi har varit utanför regeringsställning under en lång period.

Jag talade nyligen med Jan Nygren, tidigare s-minister, som poängterade att socialdemokraternas kris började för flera år sedan och att valet av dig till partiordförande var ett symptom på den krisen – att du inte hade blivit vald om det inte varit kris i partiet.

– Ja, det kan jag mycket väl tänka mig. Samtidigt har jag stor respekt för partiets val. Man gjorde inte någon fokusgrupp eller anställde någon som skulle styla mig, det var partiets val.

Hade du blivit vald av partiet om det inte varit kris?

– Jag tror att jag blev vald för att jag var parti-medlemmarnas och partiorganisationens kandidat. Och jag känner efter att ha rest runt nu att jag är ord-förande för hela det socialdemokratiska partiet och min uppgift är ju att också få andra att tycka om den -socialdemokratiska politiken. Mitt mandat som social-demokraternas ordförande känner jag väldigt, väldigt starkt. Samtidigt är min uppgift att vinna val, därför räcker det inte att vara respekterad och omtyckt av partimedlemmarna.

Känner du att det faktum att du var kompromisskandidat har gått ut över din auktoritet eller ditt ledarskap?

– Nej, det har ju inte det. Och det fantastiska var att jag inte var någon kompromisskandidat, det säger jag inte bara för att förneka det. Det fanns säkert en eller två som skulle ha kunnat bli socialdemokraternas ordförande om de hade varit intresserade, men det var de inte. De andra kandidaterna blev prövade av valberedningen men var inte tillräckligt attraktiva och därför valde partiet den som fick medlemmarnas stöd.

Har du själv någon gång under det gångna året tvivlat på din förmåga att gå i land med uppdraget?

– När jag fick frågan av valberedningen, när jag förstod att de övervägde mig, då tvivlade jag starkt på min förmåga. Det har jag också gett uttryck för. Men när de sa att vi väljer bort de andra kandidaterna, vi vill ha dig, så meddelade jag att då ska jag göra det bra. Då ska jag ge er tid, energi och kraft så att jag lyfter mitt parti och det gjorde jag under ett halvår lite drygt. Över kongresstalet, Almedalen, sommartalet i Västertorp och budgetarbetet – efter det var vi uppe på 35 procent. Under den tiden tvivlade jag inte någon gång på min ideologiska övertygelse eller på min förmåga. Sedan kom den enorma turbulens där många saker blandades; mina tillkortakommanden, mina felaktigheter, men också alldeles uppenbart en del av ett inbördeskrig i mitt eget parti. Och i ett läge uppstod ett tillstånd där alla fick tycka och säga precis vad som helst om mig. Jag var i princip fredlös.

Det kan man väl inte vara opåverkad av?

– I det ögonblicket, och här kommer svaret på din fråga; i det ögonblicket bestämde jag mig för att: ja, jag är ju kvar. Alltså det fick den reaktionen; jag stannar kvar. Jag går väl inte i ett drev.

Men du kan väl ändå ha tvivlat på din förmåga?

– Nej, då samlade jag kraft. Jag har lyft upp partiet till denna nivå, jag har presenterat en politisk linje som medborgarna börjar tycka om och som väcker nyfikenhet. Jag utmanar Fredrik Reinfeldt och vi är åter det största politiska partiet. Nej, jag ska inte gå på denna fråga där det målas upp att jag är en bedragare för att två räkningar av 758 är felaktigt ifyllda möjligen. Nej aldrig, och där fick jag en styrka i att jag är rätt person och jag ska stå upp.

Så trots att du hade tvivlat på din förmåga innan så tvivlade du aldrig under krisen när du var som mest ifrågasatt?

– Nej.

Det låter paradoxalt.

– Ja, ja. Men jag ska också säga att jag hittade ett djup till, jag hittade en inre styrka som jag i februari, mars inte hade en aning om att jag hade. Jag har pratat med en del företagsledare om detta, också med ledande idrottsmän, väldigt ledande idrottsmän. -Tidigare tyckte jag att det var lite otäckt när någon skrev en kritisk insändare om mig i Oskarshamnsnyheterna, då ville jag svara på den snabbt, rätta till eftersom det var lite läskigt att gå på Domus och känna att någon kanske läst den där insändaren. Jag fick ett helt annat perspektiv på det politiska uppdraget och jag kände: nej, jag är faktiskt starkare än vad jag trodde.

Har du läst allt, tagit del av allt som rapporterats om dig i medierna?

– Nej, det har jag inte gjort.

Valde du bort tidningarna under någon period?

– Jag försökte följa till en början, men sedan valde jag bort när rapporteringen tappade alla proportioner – det gjorde för ont. Sedan var det ett läge där min yngste son läste allting så vi fick koppla bort honom elektroniskt. Han läste kommentatorsfält och annat på nätet, det tog honom hårt.

Det måste ha tagit dig hårt också?

– Ja, det gjorde det. Att jag inte kunde fungera som pappa tog mig hårt. Jag försökte göra allt för att fungera som människa och som partiordförande men jag kunde inte fungera som pappa under några veckor och till slut kom pojkarna upp till mig. Det var inte jag som kunde åka till dem, utan de tog tåg upp till mig och flyttade in.

När du talar om dina barn låter det som att du har betalat ett för högt pris.

– Nej, jag vet om att det är på det här sättet. Men jag är överraskad över att jag hade den nivån i mig själv och jag tror faktiskt att det var många som var förvånade över att jag genomförde den omtalade onsdagsdebatten på det sätt jag gjorde. Det var ett uttryck för att jag hade den nivån som jag inte trodde att jag hade.

Är du en politikens John McEnroe, som tar fram dina effektivaste sidor när du är som mest trängd.

– Ja, jag har aldrig funkat riktigt bra i medvind. När jag satt i försvarsberedningen var det alltid roligast när UD ville lägga ner oss, försvarsdepartementet ville lägga ner oss, försvarsministern ville lägga ner oss och utrikesministern ville lägga ner oss – då var det roligast att arbeta och göra upp med de andra partierna. Så det ligger kanske någonting i din jämförelse.

Intervjun med Håkan Juholt gjordes före hans uttalanden under Folk & försvars konferens i Sälen.

Läs mer: I morgondagens tidning berättar Torbjörn Nilsson om socialdemokraternas kris i reportaget »Så avsätts en partiledare«.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera