Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Sida vid sida. Ordningsvakter och poliser vid en elitseriehockeymatch i Linköping i januari i år. Polisverksamhet utförs alltmer av privata företag. Från ordnings­vakter och väktare som patrullerar på gator till hela brottsutredningar i privat regi.

Inrikes

Polis till salu

Privata bolag sköter datalagring och brottsutredningar.­ Saftiga notor för idrottsklubbar och festivaler. Allt ­pekar åt samma håll - ordningsmakten privatiseras.

920 kronor per timme. Så mycket kostar det att hyra en polis.

Hyra är kanske fel ord, då valet knappast kan betraktas som frivilligt. Sedan förra våren gäller Rikspolisstyrelsens nya riktlinjer som säger att polisen ska ta betalt för bevakningen av alla offentliga tillställningar som anordnas i vinstsyfte.

Lagen har egentligen närmare 20 år på nacken – den har bara inte tillämpats. Att den nu dammades av berodde på fotbollshuliganer, stökiga festivalbesökare och alltmer högljudda krav på att arrangörer borde stå för sina egna kostnader.

Kritiken mot reglerna fanns där redan från början: musikfestivaler menade att de inte skulle ha råd, idrottsklubbar klagade över orättvisan – bolagiserade AIK tvingas betala men inte ideella föreningen Malmö FF – och Polisförbundet varnade för att de nya reglerna skulle underminera själva tanken om polisiär bevakning som något som är till för alla och inte kan köpas för pengar.

Ett år efter Rikspolisstyrelsens riktlinjer och lagom till den allsvenska premiären kan man nu utvärdera vilket utslag lagen har fått. Intressant nog är det inte de stora klubbarna och festivalerna som drabbas hårdast, utan arrangemang av typen Åhus Beachhandbollfestival och Helgeåfestivalen i Knislinge. Små, lugna tillställningar som saknar medel att betala när polisen skickar sina räkningar.

Det är nämligen polisen själva som avgör behovet av bevakning. Detta har polisen också utnyttjat mot evenemang de ogillar, menar kritiker. Ravefesten Majestiq 12 i Norrköping, som fick ställas in i oktober förra året efter att polisen skickat en »offert« på 700 000 kronor, framhålls som exempel.

– Det visade hur oerhört godtyckligt det här blir. När samma institution ska bedöma behovet, ta betalt för bevakningen och sedan utföra den, samtidigt som beslutet inte kan överklagas, då blir det en bisarr rättsordning, säger den liberala debattören Mattias Svensson.

Han har inte mycket till övers för denna form av privatisering av polisen, där finansieringen inte sker via skattesedeln utan genom att privata aktörer tvingas bekosta sin egen bevakning.

– Jag är en varm vän av fria marknader och fri konkurrens. Men det sker ju inom ett ramverk av likhet inför lagen, där staten inte är aktör utan domare. Det är extremt olyckligt om staten genom sitt våldsmonopol blir en aktör. Polisen som marknadsaktör är maktfullkomlighet och godtycke, säger han.

Det finns en annan sida av samma mynt: tendensen att alltmer polisverksamhet utförs av privata företag. Från ordnings-vakter och väktare som patrullerar på gator och torg till hela brottsutredningar i privat regi.

– Säkerhetsbranschen har i dag fler anställda än vad polisen har. Och det är otvetydigt så att andelen ökar, säger Rolf Granér, som är forskningsansvarig och lektor vid Linnéuniversitetets polisutbildning.

Enligt branschorganisationen för -säkerhetsföretag, Sweguard, är det just den privata brottsutredningsbranschen som växer starkast. När »Veckans brott« i SVT häromveckan granskade branschen fann de ett 30-tal svenska företag som bedriver spanings- och detektivarbete, en verksamhet som till stor del är helt oreglerad.

Rolf Granér anser att utvecklingen är problematisk:

– Om man har blivit utsatt för ett brott så är det inte gemene man som kan gå till de privata bolagen för att få en utredning. Utan det är kapitalstarka aktörer som kan skaffa sig den här typen av resurser. Det är ett demokratiproblem att trygghet och -beskydd mot brott kostar pengar, säger han.

Än mer oroväckande, säger andra, är att privatiseringen av polisiär verksamhet håller på att lagfästas. I onsdags röstade riksdagen igenom datalagringsdirektivet som gör telefonbolag och internet-leverantörer skyldiga att lagra trafikinformation som sedan kan begäras ut vid misstanke om brott. Precis som i den tidigare debatten kring Ipred-lagen menar kritiker att det i praktiken innebär att polisens arbete läggs ut på entreprenad.

Vilket redan har börjat ske, enligt en undersökning som Svenska Dagbladet nyligen genomförde. I sju av nio fall där personer dömdes för illegal fildelning i Sverige förra året var det ett privat företag – dansk-amerikanska Dtecnet – som på uppdrag av skivindustrins branschorganisation Ifpi stod för bevisinsamlingen.

Just eftersom privata företag inte är poliser så begränsas de heller inte av de regler som styr polisen, och kan därigenom ägna sig både åt brotts- och bevisprovokation. Lika effektivt som tveksamt ur legal synpunkt.

Polisen som marknadsaktör och polis-verksamheten som en marknad – vad tycker polisen egentligen själva om denna utveckling?

I slutet av februari gjorde rikspolischef Bengt Svensson ett utspel i Dagens Nyheter där han föreslog att andra myndigheter borde överta en radar polisens arbetsuppgifter så att de i stället skulle kunna koncentrera sig på att lösa brott. Koncentrera sig på kärnuppgifterna. Bland det rikspolischefen ville slippa fanns passhantering, fylleceller, hittegods, demonstrationstillstånd och att omhänderta vanvårdade djur.

Logiskt med tanke på det fokus som på senare tid har riktats mot bristande -effektivitet och en oförmåga hos polisen att klara upp anmälda brott. 2011 var det bara 16 procent av de anmälda brotten som klarades upp, visar statistiken. Men utspelet öppnar samtidigt för att sådant som i dag klassas som polisiär verksamhet i framtiden bedrivs som vinstdrivande företag.

Det är i alla fall vad som hände i Storbritannien efter en liknande debatt som den i Sverige. Lösningen där: för att få mer -valuta för pengarna ska polisen konkurrensutsättas. För en dryg månad sedan vann G4S – världens största säkerhetskoncern – en upphandling om att bygga och driva Storbritanniens första privata polisstation i grevskapet Lincolnshire. Ett kontrakt värt 200 miljoner pund över tio år. Poliserna kommer även fortsättningsvis att vara anställda av polismyndigheten, men över 500 G4S-anställda ska sköta allt från bemanning av arrestlokaler till att utföra drogtester och utfärda vapenlicenser.

Ett scenario som vore otänkbart i Sverige?

I Östergötland har Polismyndigheten långt gångna planer på att lägga ut arrestbevakningen på entreprenad. I stället för polisanställda skulle de intagna bevakas av vaktpersonal från ett säkerhetsföretag.

Polisförbundet motsätter sig idén och oroar sig för vad som kommer att hända med rättssäkerheten. En väktare har varken meddelarskyddet som en polis har eller samma rigida regelsystem om vad som är tillåtna bisysslor. Risken finns, menar facket, att en och samma- väktare först blir vittne till en butiksstöld och senare ska bevaka den misstänkte i arresten medan utredningen pågår. Eller att kriminella organisationer på något sätt kommer att utnyttja att väktarna inte är lika kontrollerade som polisanställda.

– Polisens arbete präglas av rättssäkerhet och våldsmonopol, därför ska det vara så långt ifrån vinstintressen och ekonomiska intressen som man bara kan komma. Men tyvärr verkar utvecklingen vara på väg åt det hållet, säger Thomas Agnevik som är Polisförbundets ordförande i Östergötland.

Vad han pratar om är att gränsen för vilka det är som ska »upprätthålla allmän ordning och säkerhet« – som första paragrafen i polislagen är formulerad – börjar bli alltmer suddig. Då handlar det inte bara om att polisen agerar som en privat aktör och privata företag utför polisens arbete. Det handlar även om att det blir allt svårare för allmänheten att skilja mellan den privata och den offentliga ordningsmakten.

Ett generellt problem som snart tar sig ett väldigt konkret uttryck. Senast den 1 december 2012 ska landets samtliga 10 000 ordningsvakter – som till skillnad från de 20 000 väktarna i Sverige är förordnade av polisen och har vissa befogenheter att använda tvångsmedel – ha enhetlig uniform.

Uniformen är mörkblå och förvillande lik polisens egen uniform. Till och med detaljerna ser bekanta ut: båtmössan, bältet, neonvästen, den gula texten på bröstet och symbolen på vänsterarmen. Bara bokstäverna på ryggen avslöjar dem, om nu någon skulle lyckas uppfatta dem mitt i en tumultartad situation.

– Man vet inte riktigt, är det en polis eller är det en vakt? Den problemställningen kan jag tänka mig kommer att uppstå i och med att ordningsvakternas nya uniform är så väldigt lik polisens, säger Polisförbundets Thomas Agnevik.

Så varför hyra en polis?

En ordningsvakt kostar bara 350 kronor i timmen.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera