Ofrivillig vän i valet

Text: Johan Schmidt

Foto: Scanpix

I oktober inleds de formella freds­förhandlingarna mellan Colombias regering och vänstergerillan Farc. Samtalen förs i Norge och på Kuba, som båda är garanter för samtalen. Även Venezuela är officiellt en »vän« till processen och har varit avgörande för att få gerillan till förhandlingsbordet. Hugo Chávez har haft ett ambivalent förhållande till Farc, som han dels hyllat som »befriare«, dels uppmanat att avsluta sin »anakronistiska kamp«.

Delar av gerillans ledning har kunnat söka skydd i Venezuela, och längs den långa svårbevakade gränsen till Colombia har Farc haft läger. Frågan om gerillans närvaro i Venezuela och Chávez hållning gentemot den har lett till mycket bråk mellan grannländerna. Dock förlorade Chávez mest på detta då landet importerar stor del av sina livsmedel från sin granne och under den diplomatiska krisen rådde varubrist i stora delar av ­Venezuela på grund av importstoppet från Colombia.

När Juan Manuel Santos valdes till president i Colombia 2010 och bestämde sig för att försöka få ett slut på den över 40 år långa konflikten med Farc visste han att Chávez var en nyckelperson. Santos återupprättade kontakterna och handeln. Välunderrättade personer både i Caracas och i Bogotá berättar att Santos satte sig ned med sin kollega och gav honom ett ultimatum: tvinga Farc till förhandlingsbordet och vi återupptar handeln och ser mellan fingrarna på att gerillan har läger i Venezuela. Eller så stänger vi gränsen helt och hållet och avslöjar exakta koordinater för gerillans läger för det internationella samfundet. Chávez visste att han inte kunde vinna val med tomma hyllor i landets matbutiker utan övertygade Farcs högste ledare om nödvändigheten av att förhandla med Santos.