Pontus Schultz

Text: Stefan Westrin

Bild: Erja Lempinen / Scanpix

Cykling brukar ses som något av en gentle­mannasport. Man ska vara stilig och proper om man cyklar. Benen ska vara rakade, kläderna ska vara rena, prydliga och sitta rätt. Det sket Pontus Schultz glatt i när han skulle ut med sina träningskompisar på en långcykling runt Mälaren i våras. Det var kallt och grinigt i luften och kompisarna hade fleece och långkalsonger och skrattade lite åt Pontus när han dök upp i vindväst, kortärmad tröja och superkorta cykelbyxor. Och orakade ben. Men han bet ihop och lät inte kylan bekomma honom. Han var den gladaste av alla under den där cykelturen.

En hel del har sagts under den senaste månaden om Pontus Schultz betydelse som visionär i ett föränderligt medielandskap. Själv tänkte han under de sista månaderna mindre på affärsmodeller, mer på triathlon. Ironman, närmare bestämt. Löpningen var hans trumfkort och han var en av få i det här landet som kunde springa ett maraton på tre timmar efter att först ha simmat fyra kilometer och cyklat arton mil. Under flera år hade han försökt kvala till VM på Hawaii. Under sommaren 2012 lyckades han.

Som alla triathleter var han glad när han fick maxa sin träning under en intensiv period för att få ut så mycket effekt av den som möjligt. Därför hade han sett fram emot att fira sin 40-årsdag på cykel i de franska alperna. Haute Route är ett av världens hårdaste cykellopp, och körs under sju dagar mellan Genève och Nice på slingriga bergsvägar, ofta i hög fart.

16 år tidigare hade Pontus Schultz etablerat sig på allvar på Sveriges mediearena som en av grundarna till tidskriften Vision, en tidning om medier, it, börs och reklam. Vision hade en förmåga att göra tvärtom. När andra skar ner anställde de, när andra gjorde mindre format drog de till med en gammaldags broadsheet. En rosa.

Det var Pontus Schultz idéer som drev tidningen. Han hittade ett tilltal och personer och fenomen som tilltalade målgruppen i it-boomens Stockholm. Han startade till och med en webb-tv-kanal innan folk hade bredband  på jobbet. Den idén fick aldrig luft under vingarna. Allt han gjorde fick inte det.

Någon har liknat Pontus Schultz hjärna vid en kastrull utan lock full av poppande popcorn. Alla kan inte tas tillvara. En del ramlar ner i glipan bakom spisen. Det gör inte så mycket. Pontus tyckte det var bättre att ha fel på ett intressant sätt än rätt på ett tråkigt. Fast när det gällde webb-tv fick han ju ändå rätt till slut.

Det var bara det att allt skulle gå så snabbt för honom. En del av hans förutsägelser som kanske lät profetiskt aparta under slutet av 90-talet är verklighet i dag. Han hade till exempel en tanke om att medie- och telekomlandskapen skulle växa ihop. Och att alla skulle kunna bli sin egen publiceringskanal. När it-bubblan sprack och Vision kapsejsade var det lätt att skratta åt den typen av förutsägelser. Men i dag kan vi se att det stämde.

Han fick Stora journalistpriset som årets förnyare med tidskriften Att:ention. Han grundade företaget PS Media. Han jobbade som konsult på analysföretaget United Minds, var strategisk rådgivare åt TV4:s vd Jan Scherman, drev utvecklingsprojekt på Bonniers, innan han återvände till tidningsmakandet.

Som chefredaktör för Veckans Affärer bröt han mot den vanliga ekonomijournalistikens sifferexcerciser, lyfte blicken från siffrorna och kursrörelserna och riktade den mot idéerna och förändringarna. Pontus Schultz var inte en okontroversiell person. Som chef var han speciell i den meningen att han jobbade efter eget huvud, helst själv. Det fanns nog lägen då han kunde vara obekväm för de människor som hamnade mellan honom och hans idéer.

I ett av sina sista blogginlägg skrev han om sina tankar inför att fylla 40. Om att livet är ett ständigt pågående nu, men att den som 40-årskrisar brukar inse är att nu-ögonblicken är ändliga. Och att alla möjligheter som passerar förbi gör just det.

Den 13 oktober kommer världsmästerskapen i Ironman att genomföras på Hawaii. De svenska deltagarna kommer att bära sorgband.