Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Rör inte mitt Sverige

Det är ju meningen att politik ska handla om seriösa saker; varselvågen, eurokrisen, skolan. Men ibland kan en mobiltelefonfilm av ett fyllebråk en sommarkväll för två år sedan säga mer än tusen siffror.

Alla bör se den film som Kent Ekeroth, rättspolitisk talesman för sverigedemokraterna, gjorde den där natten 2010, av sin kompis och kollega Erik Almqvist, partiets ekonomiskpolitiske talman.

Det värsta i videon är faktiskt inte riksdagsmännens språk (»fitta«, »hora«, »blatte«, »babbe«) eller våldet, knytnävarna som far upp, sparkarna. Inte ens de förbluffande lögnerna efteråt.

Det mest avslöjande i videon är Erik Almqvists utläggning om »mitt land«.  Videon börjar med att Soran Ismail, tv-komiker, hamnar i en diskussion med partitopparna på McDonalds.  Almqvist varnar Ismail: »säg inget till din svenskfientliga polare, du kommer få problem i framtiden« och kallar även Ismail »osvensk« för att han är »dryg«. »Det är mitt land« säger Soran Ismail, »Nej, det är inte ditt land, det är mitt land« säger Almqvist, »Men det står ju Sverige i mitt pass«, »Det är mitt land« svarar Almqvist.

Ursäkta mig, Erik Almqvist. Det är mitt land du talar om. Sverige.

Almqvist sammanfattar i själva verket ganska väl sverigedemokraternas budskap: Du som förlorat jobb, status, trygghet, det folkhem du trodde på – vi ger dig inga konkreta lösningar på arbetslöshet, fattigdom, kriminalitet, men vi ger dig detta; vi är svenskarna, det här är vårt land och de andra, du vet vilka jag menar, de är inte svenskarna och de ska bort.

Många länder som en gång var öppna och dejliga, inte bara Danmark, har vandrat denna väg. I Norge, Finland, Holland, Österrike, Belgien, Frankrike, Schweiz, Ungern, Italien – listan kan göras längre, – föll många politiker för frestelsen att låna extremisternas retorik. Detta har bara förstärkt de främlingsfientligas budskap och opinionssiffror.

Detta har vi i Sverige hittills sluppit. Till deras stora förtjänst har Reinfeldt, Löfven, integrationsminister Ullenhag argumenterat.

Men det har inte räckt. Dagarna före Almqvistskandalen har partiet skördat 7-11 procent i olika opinionsmätningar. Många hoppas säkert att sd-faran är över med avslöjandet, men Jimmie Åkesson kommer fortsätta att »städa« i sitt parti, samtidigt som samma budskap som Almqvists kommer serveras från talarstolen, men rensat från glåporden.

Det finns bara en sak att göra: att likt Soran Ismail ta debatten, det finns inga genvägar.

Till att börja med får inte sverigedemokraterna komma undan i den allmänna debatten.

Sedan måste vi dra upp tempot i debatten om invandringspolitiken. Det är ingen naturlag att utlandsfödda ska ha svårare att få jobb än infödda, i många länder är det faktiskt tvärtom.

Alliansen tycker säkert att man visst har tagit debatten. Men det man gjort på sex år är att flytta flyktingarnas introduktion från kommunerna till Arbetsförmedlingen, som med sina »integrationsplaner« och »lotsar«, inte lyckats få många i jobb. På de platser där många invandrare snabbt fått jobb, som de småländska Gnosjö-kommunerna eller i Kanada, är det inte myndigheterna utan civilsamhället som gett nyanlända de nätverk de behöver. Alliansen har varken ruckat på den reglering av arbetsmarknaden, som enligt all forskning håller invandrare från jobb, eller förmått lyfta de fattigkvarter i storstäderna där många nyanlända fastnar.

Allra viktigast är dock inte politikernas debatt. Sverige besitter fortfarande fantastiska nätverk: fackföreningar, idrottsrörelsen, församlingar, företagarföreningar, landsbygdskooperationen, hembygdsföreningar, folkbildningsförbund, samhällsengagerade företag. Många gånger ser Organisationssverige bara till sina snäva intressen, men i botten är civilsamhället besjälat med högre ideal, en tro på människovärdet och på den öppenhet som byggt vårt land.

Efter chocken över sd:s riksdagsplatser har många nöjt sig med att »gilla olika« på Aftonbladets hemsida. En opinionsmätning för några år sedan visade att bara hälften av dem som hör främlingsfientliga åsikter konfronterar dem. En mobilisering av  civilsamhället och dess hundratusentals gräsrötter är det bästa motgiftet mot partiets budskap.

Ytterst måste vi alla fråga oss om vi vill leva i Erik Almqvists Sverige. Mitt Sverige är ett framåtsyftande och optimistiskt land, öppet mot världen. Det är mitt fädernesland och det tillåter jag inte att någon främlingshatare tar ifrån mig.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera