En moské i ropet

Text: Lotta Ringdahl

Foto: Scanpix

En till fyra minuter. Det är ungefär så lång tid det tar. Några meningar om guds storhet och kallelse till bön – utropade från moskéns minaret. I många länder runt om i världen upprepas proceduren fem gånger om dagen. Men inte i Sverige. Inte ännu.

Många minns säkert mediestormen i höstas. Den 27 september blev böneutrop en riksnyhet. »Moskén i Fittja söder om Stockholm har fått klartecken av samhällsbyggnadsnämnden till böneutrop från minareten« rapporterade SVT, som hänvisade till en artikel i tidningen Dagen.

När nyheten slogs upp hade ärendet diskuterats i Botkyrkas samhällsbyggnadsnämnd. På måndag ska frågan upp igen, nu i kommunstyrelsen. Sedan är det dags för fullmäktige att säga sitt den 21 februari. Men egentligen handlar det inte om böneutropets vara eller icke vara. Riktigt så enkelt är det inte.

Moskén i Fittja började byggas 1998 och stod klar 2007. Den islamiska kulturföreningen hoppades att minareten skulle få användas till böneutrop, men en skrivning i detaljplanen från 1994 satte stopp. Böneutrop var inte tillåtet.

För ganska precis ett år sedan skrev föreningen ett medborgarförslag till kommunen. Var det trots allt inte möjligt att få ha böneutrop en gång i veckan, eller kanske en gång i månaden, eller åtminstone två gånger om året?

När politikerna fick förslaget på sitt bord gick de igenom den över tio år gamla detaljplanen och insåg snart att skrivningen som förbjudit böneutrop saknade stöd i gällande lagstiftning. Det var en nullitet. Vid en rättslig prövning skulle bestämmelsen helt enkelt inte hålla.

Hur skrivelsen kunde komma till från första början är dock dolt i dunkel, men en förklaring kan vara den dåtida kontexten.

– När förbudet skrevs var varken om eller invärlden mogen, säger Jens Sjöström, socialdemokrat och kommunstyrelsens vice ordförande.

I dag är Botkyrka en kommun med cirka 160 nationaliteter, bara ett trettiotal saknas för att hela FN ska finnas på plats. Politikerna (sverigedemokraterna undantaget) arbetar intensivt, över blockgränserna, med gemensamt fokus på mänskliga rättigheter och vill att de olika religionerna som finns representerade i kommunen ska ha sin naturliga plats.

Mediestormen i september ledde till debatt, inte bara i Botkyrka utan även i resten av landet. Men egentligen hade politikerna varken tagit ställning för eller emot böneutrop. Allt de hade gjort var att konstatera att det fanns en ogiltig skrivning i detaljplanen. Det blev helt enkelt mycket väsen för just ingenting.

I dag, fyra månader senare, har politikerna kommit fram till att böneutrop inte är en fråga för kommunen. Det jämförs nu i stället med annan »förstärkning av ljud i det offentliga rummet«, som exempelvis en utomhuskonsert eller ett torgmöte med högtalaranläggning – sådant som kräver tillstånd av polisen.

Det är denna inställning, och revideringen av detaljplanen, som kommunstyrelsen och fullmäktige ska besluta om. Ingenting annat.

Som tillståndspliktig verksamhet hamnar frågan om själva böneutropet därför i stället i knät på Södertörnspolisen. Det är oklart om de ska behandla ärendet lokalt eller lyfta frågan till högre instans, vilket kan leda till att det åter blir en politisk fråga. Men inte för Botkyrka kommun, för dem är ärendet inom kort ett avslutat kapitel. Det var med uppenbar lättnad som sex kommunpolitiker från hela spektrumet utropade hänskjutandet till polisen i en debattartikel i helgens DN.

Fakta | Trosbekännelse

Böneutrop, adhan (arabiska), görs för att samla muslimer till bön. Adhans främsta uppgift är att sammanfatta islam och trosbekännelsen, shahadah.