Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Jessica Drake är en av få porrskådespelare som går på fast kontrakt. Hon har dragit ner sitt arbete till sju filmer per år. Övrig tid ägnar hon sig åt hjälparbete på Haiti, för organisationer hon inte vill uppge namnet på. "Stigmat är det svåraste med vårt jobb".

Utrikes

Gummiparagrafen

Los Angeles-borna sa ja till kondomkrav i porrfilmer. Nu är en hel bransch i gungning.

När porrskådisen Darren James såg hiv-rubriken intill sitt eget leende ansikte på tv-nyheterna bestämde han sig.

Sjukdomsbeskedet hade kommit på morgonen, i april 2004, från ett välbekant mobilnummer – Aim, Adult Industry Medical Health Care Foundation. »Säg inget till min familj«, var det enda han kom på att svara, eftersom de religiösa föräldrarna inte kände till sin sons yrke. Men det tog inte många timmar. Efter att ha sett tv-nyheterna checkade Darren James in på ett anonymt hotell för att ta sitt liv.

Han slapp följa de kommande dagarnas rapportering om hur miljardproduktionen stannade upp helt i San Fernando Valley, »Porn Valley«, dalen mellan de brända höjderna i norra Los Angeles och porrvärldens huvudstad.

Aim var en legendarisk infektionsklinik som grundats under nittiotalet av ex-porraktrisen och läkaren Sharon Mitchell för att upprätthålla gemensamma säkerhetsrutiner, satta av branschorganisation Free Speech Coalition. Skådespelarna måste testa sig för könssjukdomar minst en gång i månaden, och visa resultatet inför varje sexscen. Aims stora, korsrefererande register kunde nås av producenter, som dubbelkollade att aktörerna var friska. Darren James namn stod intill ett »p«, »positiv«, dalen sattes i karantän och ytterligare tre skådespelare fick hiv-samtalet.

– Nu förstår du kanske varför jag fortsatt ägna mitt liv åt porr, säger Darren Edwards, som vaknade först flera veckor efter självmordsförsöket och tog tillbaka sitt födelsenamn.

Darren Edwards, Aids Healthcare Foundation.

Vi sitter bland överblivna flyers på kontoret hos organisationen Aids Healthcare Foundation. Tillsammans med dem har han fört in porr i politiken.

2011 lyckades de stänga ner Aim efter åtal mot det öppna skådespelarregistret, som läckt ut på nätet. Den 6 november förra året röstade Los Angeles-borna ja till ett lagförslag som innebär att porraktörer måste jobba med kondom och ansöka om tillstånd hos en hälsovårdsmyndighet. Inspelningarna ska inspekteras regelbundet, likt restaurangbranschen. Att bryta mot lagförslaget kan leda till böter och fängelse i upp till sex månader.

Aids Healthcare Foundations påkostade kampanjer satte frågan på valsedeln och reklamskyltarna utmed stadens sega motorvägar.

Samtidigt är det extremt ovanligt att få hiv i porrdalen, enligt ledande experter. Och till skillnad från andra högriskgrupper, som narkomaner eller prostituerade, når en eventuell smitta inte långt, tack vare det egna säkerhetssystemet.

–Jo, frågan är större än kondomen, medger Darren Edwards.

Solen lyser nästan jämt över Los Angeles. Trots silvertejpade filtar över fönstren når ljuset in på översta våningen i en stor före detta fabrik. Speglar sig i assistenternas pannor, böjda över olika skärmar, och en buffé av läsk och salta pinnar. Dagens film ska rikta sig till par, »vanliga heteros«, men fabriken hyrs av många bolag och på väg till inspelningen har regissören lett oss genom en läkarmottagning och fängelsehålor, som en guidad tur i mänsklig sexualitet. Att satsa på ovanligare preferenser är smart när ekonomin krisar, berättar han.

I en hög stol sitter Steven St Croix, 44 år, som haft sex framför kameran sedan han flyttade till Hollywood i 20-årsåldern. Snart ska han spela in en scen mot Jessica Drake, 38 år.

– Jag gillar det ljusa livet och var aldrig killen med läkarambitioner, säger han disträ, ursäktar sig som »hjärtekrossad« och lovar förklara efter tagningen. Kamerorna riggas och alla har åsikter om det nya lagförslaget. Om ett år är det här huset tomt, säger en militärmönstrad man, vars roll i filmen är oklar. I ena hörnet, intill två blå boxningshandskar, står en obruten kondomförpackning. Den lilla latexbiten som ställer porrdalens framtid på sin spets.

I en före detta fabrik i »porrdalen« spelas en porrfilm med Jessica Drake och Steven St Croix in.

Sedan Marilyn Monroe skrattade på debutomslaget av tidningen Playboy har USA, åtminstone de liberala kusterna, varit känt för sex. I dag uppskattas landet och särskilt San Fernando producera över 80 procent av all porr i världen. Stans smutsiga hemlis som successivt avmystifieras.

Aldrig förr har porraktörer varit så synliga i offentligheten, och inför Los Angeles-bornas kondomomröstning togs ännu ett steg ut ur de före detta fabrikerna. I motkampanjen betonades ekonomin ur ett samhällsperspektiv: under en kort period på nittiotalet använde branschen kondom och porrkonsumtionen sjönk med 30 procent. Skattepengar och tiotusen jobb kommer att tvingas ut ur staden, varnade Los Angeles Times och fick medhåll av företagsföreningar och kostymklädda porrskådespelare på CNN. Röster sa också att något större, en identitet, stod på spel.

– Jag är den lyckligaste killen på jorden.

Så säger han till alla journalister, världens just nu mest kända, manliga porrskådespelare. 26-åriga James Deen stannar framför caféet i en sportbil. Han liknar sin namne från femtiotalet men i en version som inte dör ung. I stället dricker han grönt te och talar i klyschor.

Autenticitet, att huvudpersonerna njuter på riktigt, har alltid varit viktigt i porr och som sina kollegor betonar James Deen, döpt till Bryan Sevilla, att han är James Deen. Ett sanningskrav som ökat på nätet. James Deen försvinner hela tiden in i mobilskärmen och flörtar på 140 tecken: »I have such a boner for love.«

– Vissa tycker att det är jobbigt, särskilt de äldre. Men jag är alltid mig själv, säger han.

Utöver att symbolisera tiotalets porr-entreprenör är James Deen den nya lagens mest synliga kritiker. Tillsammans med Jessica Drake har han spelat in en ironisk tv-reklam där de har sex med skyddsmasker inför en statlig inspektör i tjocka glasögon. Hotet handlar om att inte vara fri. Att den amerikanska drömmen om en okomplicerad och glad sexualitet, som gjort både USA och James Deen till stjärnor, ska dala.

– Kommunistkina går om oss. Och nu detta. Folk kommer välja porr från andra länder, säger han och ser, ytterst, en nymoralism.

– Konservativa skräms med hiv för att få bort sex de inte gillar.

Att spela in porr kändes som att ställa sig framför en laddad pistol, säger Darren Edwards på kontoret. Som många andra beskriver han branschen med ordet »familj«, men i en förrädisk betydelse. En tystnadskultur som gör att få talar ut om smittor eller utnyttjanden.

Aids Healthcare Foundations mål är att sprida den nya lagen. För Darren Edwards är kondomen framför allt ett sätt att skapa debatt. Han ser en paradox i att porr exploderat sedan millennieskiftet i samma takt som folk, kanske brända av åttio- och nittiotalens hätska »sexkrig«, slutat prata om innehållet. Till exempel att nästan alla filmer produceras av män och skapar ideal där killar inte använder kondom. Eller rasismen som gjorde att han som svart mest erbjöds roller i gruppvåldtäkter. En ny undersökning från University of California visar att vita betalas nästan dubbelt så mycket som skådespelare med andra hudfärger.

– Jag antar att du fått höra att lagen »tvingar« bort porren. Som om de inte har ett ansvar och tar beslutet själva. Som om sex är ett undantag, säger Darren Edwards.

Men kondom är också en fråga om vad kroppen pallar. När Aim stängde ner öppnade en ny porrklinik, i slutet av en fönsterlös korridor. Läkaren Boby Sewbold visar runt och säger att lagen formulerats av människor utan insyn i porrfilmarnas vardag. Hon minns hur dalen pausade efter ett syfilisfall i somras, då en frilansare fejkat sitt testintyg för att han inte hade råd att vara sjuk. I ett sådant tempo är kondom omöjligt.

– Sex som säljer är inspelat under många timmar, i avancerade ställningar. Latex ger hemska, infekterade skavsår, tro mig.

I den före detta fabriken tas kläderna av. »Fortsätt till klimax« står det i manuset, som regissören följer med pekfingret. Allt annat är stilla. Steven St Croix klappar på ett nikotinplåster när scenen är klar. För ett par år sedan lämnade han pornografin, för första gången, och öppnade ett galleri i Frankrike tillsammans med sin nya flickvän. Men deras ekonomi sinade och Steven St Croix åkte till Los Angeles för att snabbt dra in nya pengar.

– Men de stora porrdollarna finns inte längre och relationen tog slut. Det här är mitt kall. Jag följer branschen, även om vi måste lämna San Fernando. Eller USA, säger han.

Över golvet bärs rekvisita. Filmen satsar på berättande och repliker. Just den påkostade produktionstyp som ofta sägs hotas av hemmavideor eller billiga gonzo-inspelningar. Men inom porrdalen är den traditionella statussorteringen stark: mellan fint och fult, seriöst och desperat. De som smittats av könssjukdomar har i princip alltid tillhört c-laget, förklarar regissören. Samma indelning i god och dålig smak, men i ett större perspektiv, tror Steven St Croix ligger till grund för det nya lagförslaget.

– Jättemånga jobb är förenade med viss fara. Varför lagstiftar man inte mot stuntmän eller performancekonstnärer?

I början av 2013, när de stora porraktörerna stämde länet Los Angeles för att få lagen upphävd, anspelade advokaten på samma resonemang. »Man måste inte vara Oscarsvinnare för att skyddas av yttrandefriheten.« Men kondomer har inte med grundlagen att göra, svarar Aids Healthcare Foundation som förutspår att de stora orden kommer att »klinga falskt i rätten«.

Utanför de silvertejpade filtarna börjar solen gå ner, regissören rusar mellan rummen. Steven St Croix och Jessica Drake äter buffé ihop. Flera tagningar återstår.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera