Rent a patent

En sommardag 2011 satt Kasim Alfalahi på en advokatbyrå på nedre Manhattan i New York. Runt omkring sig i den stora salen hade han representanter för världens teknikföretag.

Apple, Google, Sony, RIM och Intel hade kommit för att dela upp resterna från den fallna konkurrenten Nortel, som funnits i över hundra år.

Kasim Alfalahi var svenska Ericssons representant. Och han hade siktet inställt på en sak – patenten.

Men han var inte ensam om sitt mål. Redan innan auktionen började hade Google lagt ett bud på 6,5 miljarder kronor för Nortels patentportfölj. De flesta bedömare trodde därför att det redan var avgjort; Google skulle vinna auktionen.

Men Kasim hade kommit väl förberedd. Innan han reste till New York hade han med hjälp av banken SEB startat konsortiet Rockstar. Till det hade först Sony anslutit sig, sedan Microsoft och därefter Blackberrytillverkarna RIM.

Rockstar bjöd över Google, som svarade. Rockstar lade ett nytt bud, och Google kastade fram siffran 1 902 160 540 dollar. Om det låter underligt är det för att Google är ett underligt företag; talet är bland matematiker känd som »Bruns konstant«.

Så fortsatte det. Google slängde ut några mystiktyngda siffror till, bland annat talet pi och avståndet mellan jorden och solen. Ericsson fick med sig Apple i sitt Rockstar, och bjöd över igen. Det tog fyra dagar – till sist vann Ericsson.

Slutpriset för Kasim och hans allierade landade på 29,2 miljarder kronor. Mångdubbelt mer än vad de flesta analytiker hade räknat med. Men om man ska tro de som bestämmer på Ericsson var patenten värda varenda krona. Det är så här de tror sig tjäna pengar i framtiden.

Ericssons historia börjar faktiskt med ett patent – eller snarare ett uteblivet patent. När Lars Magnus Ericsson 1876 satte upp sin verkstad på Drottninggatan i Stockholm upptäckte han att Alexander Graham Bell inte hade patenterat telefonen i Skandinavien.

Två år senare lanserade Ericsson sin egen telefon. Resten är, som man säger, historia. I över hundra år spottade ingenjörerna ur sig uppfinningar. Och företaget bara växte.

Men sedan it-bubblan vid millennieskiftet, då svenskarna avskedade tiotusentals anställda, är Ericsson ett annorlunda bolag. Telefonerna är borta. Tjänsteverksamheten växer. Och pengarna trillar inte in lika lätt.

Sedan den stora kraschen har Ericsson visserligen kommit tillbaka till svarta siffror, men någon vinstmaskin är det inte. Under fjolårets första nio månader skrapade man ihop 12 miljarder kronor. Det låter som mycket pengar, men jämför man med omsättningen på 160 miljarder kronor skapar det en bild av vilka tunna marginaler som svenskarna balanserar på.

Därför tror marknaden inte på Ericsson. Företagets börsvärde är nu lägre än det varit under större delen av 2000-talet, och ljusår från toppnivåerna.

Samtidigt, hela branschen har problem med lönsamheten. I en värld där nästan varenda människa går omkring med en mobiltelefon kan det låta underligt att det går dåligt för dem som bygger mobilnät. Trots att trafiken i världens trådlösa nät ökat 200 gånger sedan millennieskiftet har telekombranschens omsättning gått ner med mellan 5 och 10 procent under samma tid.

Problemet är de tekniska framstegen. Ericsson och konkurrenter som Huawei och och Alcatel Lucent har höjt kapaciteten i näten mycket snabbare än vad teleoperatörerna hunnit med att fylla dem. Därför har beställningarna på nya och ännu snabbare nät uteblivit.

Så den stora frågan bland de kostymklädda på huvudkontoret i Kista är: Vad ska Ericsson tjäna pengar på i stället?

I USA sitter en civilingenjör som kanske har hittat svaret.

På många sätt är Kasim Alfalahi en typisk Ericssonanställd. Främst för att han har jobbat där väldigt länge. Han är dessutom utbildad i Linköping. Väldigt Ericssonskt.

Men under sin tid på företaget har Kasim jobbat mer med att utveckla företagskulturen än produkterna.  Att söka patent var under lång tid inget som Ericsson prioriterade.

– Det var ganska svensk stämning förut. De flesta tyckte att det de hade åstadkommit inte var märkvärdigt, säger han.

Så Kasim började förändra attityden i Kista, Lund och på andra ställen där företaget hade verksamhet. Han reste runt och berättade hur viktigt det var och han utlyste en bonus för varje inskickad ansökan. Nu har det gett resultat. Förra året drog hans avdelning in 6,2 miljarder kronor. Och om man ska tro Kasim Alfalahi finns det möjligheter till mångdubbelt mer.

För i dag betyder en stor patentportfölj inte bara att man har ensamrätt till att realisera idéerna i produkter. Nu kan man tjäna pengar på patent utan att tillverka något. Man hyr helt enkelt ut patenten – dyrt.

Några månader efter Nortelauktionen – en onsdag i november 2011 – kallade Ericsson till kapitalmarknadsdag i Kista utanför Stockholm. Inför de minglande analytikerna och investerarna framträdde vd:n Hans Vestberg. Han pratade som vanligt om möjligheterna i branschen. Han pratade som vanligt om Ericssons marknadsledande ställning.

Och han pratade om de nästan 30 000 patenten. Nu skulle de börja tjäna riktigt mycket pengar på dem.

Det var nytt.

– Alla företag som använder mobilkommunikation i sina produkter, betonade Hans Vestberg, måste ha en patentlicens från Ericsson.

Alla företag? Det lät hårt. Som använder mobilkommunikation? Det lät brett. Skulle Ericsson börja gräla med världens stora teknikföretag nu?

Ja, visade det sig. Under 2012 hann Ericsson bråka med kinesiska ZTE, stämma koreanska Samsung och dessutom licensiera ut ett par tusen patent till Unwired Planet, ett amerikanskt företag med flera stämningar på bordet – bland annat mot Apple, Google och HTC.

Ericsson var inte ensamt om att ge sig in i denna aggressivare patenthandel. Efter att Google åkt på stryk i Nortelauktionen köpte amerikanerna i stället hela Motorola för mer än 80 miljarder kronor. De ville åt Motorolas patent.

Sedan teknikvärldens patentportföljer rusat i värde finns det pengar att hämta här. Men är det just Ericsson som ska lyckas att göra det?

På ett vis är Ericssons nya strategi ett sätt att komma till rätta med företagets stora svaghet: att de är dåliga på att tjäna pengar på ingenjörernas uppfinningar. Under förra årets tre första kvartal lade Ericsson 23,6 miljarder kronor på forskning och utveckling. Som jämförelse lägger Apple mindre än det, men har ändå ett rörelseresultat som är dubbelt så stort som Ericssons omsättning.

– De som är riktigt duktiga på sin verksamhet tjänar inte så mycket pengar på sina patent. Deras produkter finns ju på marknaden i stället, säger Anders Arvidsson, patentexpert på advokatbyrån Zacco och tidigare ansvarig för Nokias patentportfölj.

Det ingenjörstunga Ericsson kan därför ha en brantare uppförsbacke än de aktörer som bara sysslar med att köpa, sälja och hyra ut patent.

Trots det har Ericsson klättrat i världens patentligor. Enligt företaget IFI Claims var Ericsson förra året 35:a på listan över de företag som beviljats flest patent i USA.

Och det berättar inte hela historien. Ericsson har på många sätt en betydligt starkare patentportfölj än de övriga teknikföretagen. Av de där 6,2 miljarderna som Ericsson drog in på sina över 100 licensavtal är mycket ren vinst. Enligt analytiker brukar marginalerna på patentintäkter vara runt 80 procent. Det skulle alltså betyda att Kasim Alfalahis verksamhet bidrog med ett par miljarder kronor till Ericssons resultat. Som jämförelse spådde analytiker inför den årsrapport som presenterades i går att siffran på nedersta raden endast skulle bli 9,7 miljarder kronor för  2012.

Och om närhet till makten i ett företag speglar prioriteringarna finns det skäl att notera Kasim Alfalahis stigande stjärna. Sedan ett år tillbaka rapporterar han direkt till Hans Vestberg.

Men helt okontroversiella är inte Ericssons nya planer. För i takt med att världens patentintäkter ökat, har de också blivit allt mer ifrågasatta.

Att en person eller ett företag har rättigheter till en idé är en omistlig del av kapitalismen. Fler uppfinningar kommer till världen om det går att tjäna pengar på dem, lyder tanken. Fast patent kan också hindra utveckling.

Efter att bröderna Wright uppfann flygplanet lade de mängder av tid på att genom patent hindra andra tillverkare från att komma in på marknaden. »När vi tänker på vad vi kunnat göra om vi använt den här tiden till experiment«, skrev Wilbur Wright 1912, »är vi sorgsna.«

Den känslan upplever många små teknikföretag nu. I hela världen har så kallade patenttroll etablerats med syfte att tjäna pengar på en portfölj av intellektuella rättigheter. Ofta har de ingen egen verksamhet förutom att stämma andra företag.

Beteendet har börjat kritiseras i medier över hela världen. Därför väckte det internationell uppmärksamhet när Ericsson för några veckor sedan sålde ett par tusen patent till Unwired Planet, ett företag som anklagas för att vara ett patenttroll.

Flera bedömare tyckte att det svenska företaget sålde ut sin själ. Risken på sikt är att Ericssons varumärke och rykte som innovatör solkas.

»Precis vad världen behöver«, noterade amerikanska tidningen Forbes syrligt. »Ännu mer tvister i mobilvärlden.«

»Ser trist ut«, skrev svenska tidningen Ny Teknik.

Ericsson har kommit långt från den där 1800-talsverkstaden. Ett företag som en gång växte sig stort för att någon annan glömt att patentera en idé kan nu räddas av aggressivt patentarbete.

Samtidigt har de inget val. Även konkurrenter som Alcatel Lucent och Nokia går på knäna, någon ljusning i branschen är inte i sikte. Tills det sker är det kanske smart av Ericsson att hyra ut sin själ till ett bra pris.