Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Minnesord

Sten K Johnson

Industriman, dog den 16 januari, 67 år gammal.

Det var i början på nollnolltalet och jag var ung och arg krönikör i Dagens Industri. I en text hade jag pekat ut några, i mitt tycke, kontroversiella figurer på börsen. Bland annat kallade jag den skånske investeraren Sten K Johnson för »börstorped«. Som storägare till Liljeholmens ljusfabrik hade han, hävdade jag, gynnat sig själv framför andra aktieägare i samband med ett uppköp.

Så ringde telefonen.

I luren fanns Sten K, topp tunnor rasande. Han var ingen börstorped. Tvärtom. Hans agerande hade gett alla aktieägarna mer pengar. Förvisso sant, svarade jag, men han hade tjänat ännu mer. Han vidhöll att han gjort det bästa för både bolaget och aktieägare. Vi skrek ett tag, ingen gav med sig. La sedan på.

Ändå modigt, tänkte jag. De flesta andra höjdare hade på sin höjd låtit någon pressgök höra av sig. Och nog hade jag tagit i för mycket i texten.

Några år efter telefonsamtalet, när han fyllde 60, bad jag om en längre intervju. Han ringde tillbaka själv. Han kom ihåg mig och epitetet. Men inga problem.

Jag for till Malmö, och mötte en oansenlig glad man på ett oansenligt kontor. Udda ullkavaj, slipsnål och rotarymärke på slaget. Plåster på hakan och båda händerna.

»En cykelolycka.«

Vi samtalade om hans märkliga karriär och lika märkliga bolagsbygge. Som färsk civilekonom började 23-årige Sten Johnson på industrikoncernen Trelleborg. Det var där han fick K:et. På Trelle användes initialerna i korrespondensen, men det fanns redan en SJ. Vaktmästaren frågade »Påg, vad heter du i andranamn?«.

»Christer«, svarade Sten K, utan att ange stavningen.

Snart tog aktieintresset överhanden. Sten K avancerade till vice ordförande i föreningen Aktiespararna. När varvskoncernen Kockums gick omkull 1979 och lämnade en börsplats utan verksamhet och en kassa på 20 miljoner fick han ta över.

Kockums ombildades till investmentbolaget Skåne-Gripen, som steg rakt in i 1980-talets börshausse. Koncernen samlade på sig det ena bolaget efter det andra tills det 1989 självt höll på att bli uppköpt. Sten K och några andra chefer försökte då köpa loss några dotterbolag privat, en affär som föll efter motstånd från storägare och Aktiespararna.

I stället fick hela ägarkollektivet i Skåne-Gripen ta över några av dotterbolagen, bland dem Sten K själv, vilket blev grunden för Midway Holding. Sådan var han i affärer. Envis och lite trulig, inte alltid med första tanken på hur det uppfattades offentligt, men med en fast idé om vad som kunde fungera. En idé som han sedan stod för, även om han fick kritik. Och allt som oftast fungerade det.

Myten säger att firmanamnet Midway valdes efter att bolagsjuristen hade kastat pil på en världskarta. Pilen skulle ha landat på den lilla atollen i Stilla havet, där USA lyckades hålla japanerna stången 1942. Sten K förnekade förekomsten av dartpilar, men bekräftade världskartan. De hade behövt hitta ett nytt namn efter att dåvarande ordföranden, Sven Söderberg från familjen bakom Ratos, avrått honom från att kalla företaget »Brukspatronen« (»Du är en entreprenör, Sten«).

Under de kommande decennierna växte Midway Holding till ett helt konglomerat. Stearinljus. Ett bolag som gjorde hastighetskameror. En Saabåterförsäljare. En kvarn. Objekten var, som Sten K själv, milt excentriska. Aktiekursen steg stadigt och han blev förmögen. Midwayaktien toppade 2007. Därefter har det varit bistrare tider, med fallande kurs och sänkta aktieutdelningar.

Men många av aktieägarna dyrkade Sten K. Inte minst de som kunde gå på årsstämman och höra honom själv blåsa i sitt älskade jakthorn. Passionen för klassisk musik ledde till ett nära samarbete med Malmö musikhögskola. I sitt minnesord i Sydsvenskan nämner skolans prefekt såväl stråk- och brass-satsningar som en »violinprofessur« som blev verklighet tack vare Sten K.

Häromåret la han också upp 20 miljoner för ett center för entreprenörskap vid Lunds universitet. 400 av hans miljoner finns nu i en stiftelse som ska främja allt från naturvetenskap till musik. Pengar som nu, efter hans för tidiga död, lever vidare ihop med minnet av en milt excentrisk och mycket passionerad affärsman.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera