Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Rivstarten. Enrique Pena Nieto tillträdde som Mexikos president den 1 december 2012, men har redan hunnit lansera två reformer som kan förändra landet i grunden.

Ekonomi

För några få pesos mer

Mexikos ekonomiska succé är på riktigt. Men våldet och korruptionen är nästan lika närvarande som förut.

Skildringar av Mexiko har under flera år handlat om knarkkrig, massmord och ett land på gränsen till sammanbrott. Men de senaste månaderna tycks någonting ha hänt. Plötsligt handlar rubrikerna inte uteslutande om våld och död, utan om det mexikanska ekonomiska undret.

Från att det senaste decenniet ha haft en årlig tillväxt på under två procent ökade landets BNP med fyra procent under både 2011 och 2012. Det är dubbelt så mycket som Brasilien, som under fler år varit Latinamerikas klarast lysande ekonomiska stjärna. I dag är relationen snarast den omvända. Mexikos tillverkningsindustri är störst i Latinamerika och landet har skrivit under flest frihandelsavtal av världens alla länder, 44 stycken. Mexikos BNP per capita var 15 000 dollar 2012, vilket endast slås av ett annat latinamerikanskt land – Chile. Mexikos tillverknings- och exportindustri är lika stor som övriga Latinamerikas tillsammans. 82 procent av dess export går till grannen i norr, och när det nu ljusnar för USA innebär det förstås goda nyheter för den mexikanska ekonomin.

Dessutom är bilden av fattiga mexikaner som tar sig över landets norra gräns för att söka lyckan i USA förlegad. Under 2012 hade Mexiko ett större antal immigranter än emigranter. Födelsetalen sjunker stadigt. Medelklassen växer, liksom antalet unga med högskoleutbildning. It-industrin boomar.

Allt detta har fått ekonomiska bedömare att jublande prata om Mexiko som den aztekiska tigern – landet som håller på att slå världen med häpnad. När världens ledare samlades i Davos i mitten av januari fick de höra att Mexiko är mer konkurrenskraftigt än Kina. Uttalandet kom från Joseph Stiglitz, nobelprisbelönt nationalekonom och tidigare chef för Världsbanken. Att de mexikanska lönerna numera ofta är lägre än de kinesiska har också fått många amerikanska företag att flytta sin produktion till Mexiko.

Det är därför knappast en överdrift att säga att Mexikos nye president, den 46-årige Enrique Peña Nieto, fått en drömstart sedan tillträdet i december. Han efterträdde Felipe Calderón, som mest blivit känd för sitt blodiga krig mot landets knarkkarteller, en prioritering som enligt många mexikaner skapat en onödig våldsspiral. Mexiko har ersatt Colombia som knarkkartellernas favoritland för exporten av droger till USA, och under Calderóns befäl inleddes offensiven som har kostat 70 000 mexikaner livet.

Enrique Peña Nieto har rivstartat sin mandatperiod med två stora reformer. Den ena ska ta itu med problemen inom den mexikanska lärarkåren, som nu ska testas och kompetensutvecklas. Det är stora förändringar i ett land där lärartjänster har gått i arv eller sålts till högstbjudande, och där lönerna betalas ut av fackförbunden.

Den största chocken kom när Mexikos mäktigaste kvinna, fackpampen Elba Esther Gordillo, arresterades den 27 februari, misstänkt för att ha förskingrat 200 miljoner dollar och för samröre med organiserad brottslighet. Den 68-åriga Gordillo har lett det mexikanska lärarfacket, Latinamerikas största fackförbund med 1,5 miljoner medlemmar, sedan 1989. Hon var fram till 2005 partikamrat med president Nieto, men valde då att lämna och starta ett nytt parti som hennes sonson nu leder.

Gordillo, som kort och gott kallas för Lärarinnan, har i kraft av sitt ämbete haft mycket stort inflytande över mexikansk politik, ofta genom att uppmana medlemmarna hur de ska rösta. Åklagarna hävdar att hon stulit pengar från fackförbundet som hon bland annat lagt på fastigheter i USA, plastikoperationer, lyxartiklar och placerat på utländska bankkonton. Hon är känd för sina dyra vanor och greps på mexikansk mark när hon steg ur sitt privata flygplan efter en resa till Kalifornien.

Få tvivlar på att det går att se gripandet av Gordillo som något annat än en politisk maktdemonstration från den nye presidentens sida. Många applåderar honom för hans resoluta sätt att ta tag i det korrumperade systemet, men det finns också kritiker som hävdar att Gordillo är den perfekta måltavlan för presidenten. Hon har många politiska fiender och är en uttalad kritiker av den planerade utbildningsreformen, och hennes öde kan fungera som ett avskräckande exempel för andra maktmänniskor som står näst på tur.

Presidentens andra reform rör telekombranschen, och därmed även oligarken Carlos Slim, som de senaste åren intagit en stabil förstaplacering på Forbes lista över världens rikaste personer. Hans företag América Móvil har mellan 70 och 80 procent av den mexikanska marknaden för mobiltelefoner, fasta telefonabonnemang och bredband.

Nietos lagförslag innebär att företag inte ska tillåtas ha mer än 50 procent av marknaden. Det innebär att även tv-bolaget Televisa ligger risigt till, med sina 70 procent av den inhemska marknaden kan de nu bli tvungna att sälja vissa av sina succéprogram till rivalerna, bland annat några extremt populära mexikanska tv-såpor.

Även den mexikanska olje- och gasindustrin kan komma att öppnas för privata företag, enligt den nye presidenten. Det är dock en betydligt mer komplicerad historia, då energiindustrin har nära kopplingar till landets politiska partier, inte minst hans eget PRI. Det statligt ägda oljebolaget Pemex har monopol på oljan, vilket gör att en tredjedel av de statliga intäkterna kommer från det svarta guldet. Den mexikanska vänstern protesterar dessutom högljutt när det talas om att låta utländska energibolag få tillgång till landets olja. Mexiko är världens nionde största oljeproducent och exporterar mer än länder som Kuwait, Nigeria och Venezuela.

Inte många trodde att Enrique Peña Nieto faktiskt menade allvar med sina vallöften om genomgripande reformer. Inte minst därför att hans eget parti, Institutionella revolutionspartiet, PRI, har en 70-årig historia av total maktdominans och dessutom motsatt sig merparten av de reformer som Felipe Calderón försökte driva igenom. PRI har ett förflutet med både korruption och ekonomisk vanskötsel.

Om han lyckas med att sätta stopp för monopolen blir han historisk. Många är de som försökt men gått bet när Carlos Slims jurister hittat nya vägar att kringgå försöken till inskränkningar av hans imperium. Att Carlos Slim äger en av de två nya tv-kanalerna som ska splittra tv-monopolet kan ses som en eftergift till magnaten, som snart kan tvingas möta konkurrens på telefonområdet.

Men det finns också de som är betydligt mer skeptiska till den aztekiska tigerns framgångar. Tim Padgett, som är chef för tidskriften Times Latinamerikaredaktion och som har följt utvecklingen i Mexiko i nästan 25 års tid, är en av dem. Han påminner om att dagens hyllningar liknar de som förekom för två decennier sedan, när president Carlos Salinas kapitalistiska reformvilja charmade Washington så till den grad att ingen märkte att landet föll isär under politiska mord och indianuppror, peson kraschade och USA var tvunget att kliva in med 50 miljarder dollar för att rädda landet från konkurs. Närsynta hyllningar av det mexikanska miraklet tjänar ingenting till så länge landet inte tar itu med de stora problemen som fattigdom och våld, monopolsituationen och ett korrumperat juridiskt system, menar Padgett.

I Ciudad Juárez, som ofta kallats för världens farligaste stad, blev 2012 året då antalet mord var det lägsta sedan knarkkriget kopplade greppet för fem år sedan. »Bara« 750 mordoffer, att jämföra med året dessförinnan då över 2 000 människor mördades. En del av förklaringen kan vara den nye polischefen Julián Leyzaola, omvittnad för sina hårda nypor och som tidigare städat upp i gränsstaden Tijuana.

Men de senaste veckorna har våldet tagit fart igen, trots regeringsskifte och en ny strategi som innebär färre direkta konfrontationer med drogsyndikaten. Enligt tidningen The Guardian, som citerar siffror från den mexikanska regeringen, har 3 200 människor mördats i det drogrelaterade våldet under de tre första månaderna av 2013.

I februari meddelade den nya regeringen att minst 27 000 människor fortfarande är försvunna. Människorättsorganisationen Human Rights Watch har i en rapport kartlagt hundratals försvinnanden där säkerhetsstyrkor, armén och polisen antingen varit inblandade eller underlåtit att undersöka fallen närmare. Anklagelser om poliskorruption och samröre med den organiserade brottsligheten förekommer ofta i Mexiko.

Frågan är om genomsnittsmexikanen märker av miraklet i Mexiko. Fortfarande befinner sig 45 procent av landets befolkning under fattigdomsgränsen. Våldet fortsätter skörda offer, så till den grad att beväpnade medborgargarden nu tagit saken i egna händer i några av de värst drabbade områdena. Och så länge efterfrågan på droger är fortsatt stor i USA fortsätter striderna mellan de maffialiknande kartellerna. Det kommer inte att råda brist på saker att diskutera när president Barack Obama besöker sin mexikanska kollega i början av maj.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera