Tre vill att fyra blir tre

Text:

Foto: Robin Haldert/Scanpix

När telefonbolaget Tres vd Peder Ramel i förra veckan uttryckte en ambition att köpa upp konkurrenten Tele 2:s svenska mobilverksamhet så höjdes det på fler än ett par ögonbryn. Enligt källan Dagens Industri är Tele 2:s huvudägare Kinnevik dessutom öppen för en affär. En sådan sammanslagning skulle ge ett bolag med 5,1 miljoner abonnenter, vilket är ungefär lika stort som Telia Soneras svenska mobilverksamhet.

I Sverige finns det fyra stora operatörer som driver mobiltelefoni i egna nät. De är i storleksordning Telia Sonera, Tele 2, Telenor och Tre. Något som skulle kunna tala för ett kommande uppköp är det faktum att Sverige har fler operatörer i förhållande till befolkningsmängden än andra länder. Holland, med 16,6 miljoner invånare, har exempelvis lika många marknadsaktörer som Sverige.

Trots det aktuella utspelet är det inte alla som tror att just denna affär kommer att förverkligas. En av dem är Lars Söderfjell, telekomanalytiker på Ålandsbanken.

– Jag blev förvånad. Den svenska mobilmarknaden är förhållandevis välmående i dag, och jag har svårt att se några omedelbara behov av konsolidering, säger Lars Söderfjell.

Han vill dock inte utesluta att en sådan affär sker förr eller senare. Frågan är hur den ansvariga myndigheten Post- och telestyrelsen, PTS, som har som uppgift att värna konkurrens och konsumentnytta på teleområdet, skulle reagera om en av fyra huvudaktörer försvinner. Mobiloperatören Tre kom in sent på den svenska marknaden jämfört med de tre konkurrenterna. 2003 lanserades de i Skandinavien. De tog över licenser och växte snabbt, inte bara i Sverige utan i stora delar av Europa. Tres etablering och deras nya kreativa prismodeller och erbjudanden ruskade om branschen och satte press på de stora aktörerna som fick ny konkurrens. Detta har förstås varit gynnsamt för konsumenterna, enligt PTS chefsekonom Bo Andersson, som dessutom leder enheten för ekonomisk analys på myndighetens konkurrensavdelning.

– I samtliga europeiska länder där Tre klivit in på mobilmarknaden kan vi se att konkurrenstrycket ökat, säger Bo Andersson.

Tre har stadigt ökat sin marknadsandel sedan 2006, och mellan den sista juni 2011 och den sista juni 2012 låg den på 10,3 procent. Telia och Tele 2 minskade sina marknadsandelar samma period, medan Telenor ökade något. De övriga operatörernas samlade marknadsandel ökade från 2,7 till 3,2 procent, enligt statistik från PTS.

En konsolidering skulle förmodligen inte mötas med jubel av regulatorn, tror bedömare som Fokus talat med.

– Det skulle innebära att konkurrenstrycket minskar och därmed är det svårt att dra någon annan slutsats än att det blir negativt för konsumenten, säger exempelvis Lars Söderfjell.

Kristian Viidas, biträdande avdelningschef på den avdelning vid Konkurrensverket som hanterar telemarknaden och det finansiella området, instämmer. Han vill inte uttala sig om eventuella konkurrensproblem på mobilmarknaden eftersom de inte gjort någon utredning i det aktuella fallet.

– Generellt kan man dock alltid konstatera att allt annat lika så blir det sämre för konsumenten om antalet operatörer på en marknad minskar, säger Kristian Viidas.

Att det är viktigt med en mångfald aktörer som är intresserade av att konkurrera med varandra är något som Post- och telestyrelsen skriver under på. Men att det per automatik skulle bli sämre, och dyrare för de svenska mobilanvändarna om en av de fyra telejättarna försvinner håller chefsekonom Bo Andersson inte med om.

– Det är en något förhastad slutsats. Det allra viktigaste ur ett konkurrensperspektiv är att det inte finns en enda operatör som dominerar en marknad. Konsumenterna gynnas av flera aktörer som är hyfsat jämnstora. säger Bo Andersson.

Priserna för mobila samtalstjänster går stadigt ner i Sverige, konstaterar PTS i 2012 års rapport om prisutvecklingen på mobiltelefoni och bredband. För genomsnittsanvändaren sjönk priset för det billigaste erbjudandet på mobiltelefoni med 15 procent mellan det första kvartalet 2011 och första kvartalet 2012. På sju år är minskningen 65 procent. Sverige har något högre priser för genomsnittsanvändaren än de övriga nordiska länderna, men lägre priser än grannländerna för den som ringer fler än 900 samtal per månad.

– Sverige har förhållandevis billig mobiltelefoni jämfört med andra länder, framförallt när det gäller datatjänster, säger telekomanalytikern Lars Söderfjell.

PTS pekar i sin rapport ut andra faktorer än priserna som de svenska mobiltelefonanvändarna upplever som negativa. Dolda kostnader och stora skillnader mellan de olika operatörernas prismodeller gör att kunden upplever det som snårigt och svårt att jämföra mobilabonnemang.

»Det minskar i sin tur förmågan för konsumenter att agera rationellt när de väljer abonnemang vilket på lång sikt kan få negativa konsekvenser för konkurrensutvecklingen och den långsiktiga konsumentnyttan på marknaden«, skriver PTS. De noterar exempelvis att bindningstiden i Danmark är begränsad till maximalt sex månader och i Finland är uppsägningstiden för telefonitjänster begränsad till två veckor. Båda dessa länder har billigare mobiltelefoni för medelanvändaren än vad Sverige har.

Frågan är hur länge trenden med allt billigare mobiltelefoni kan hålla i sig. Ökad data- och telefontrafik gör att det krävs nya investeringar i näten, vilket förstås kostar pengar. I slutändan påverkar detta hur mycket konsumenten får betala för att ringa och surfa. Den pågående utbyggnaden av 4G-nätet är kostsam, men inte alls lika dyr som det tidigare 3G-nätets installation eftersom operatörerna nu kan använda sig av befintliga stationer som bara behöver uppgraderas. Det gör att detta teknikskifte både är billigare och enklare än installationen av 3G. Bedömare ser inte heller några omedelbara större teknikskiften efter 4G. Detta kan tala för att kostnadsargumentet som nu används av ledare inom mobilbranschen som vill se en konsolidering helt enkelt inte håller.

Klicka för att förstora: