Obamas trovärdighet på spel i Syrien

Text:

I torsdags för två veckor sedan möttes de i Vita huset, representanter för de olika tentakler USA har i omvärlden: utrikesdepartementet, underrättelsetjänsterna och Pentagon.

Dagen innan hade världen nåtts av nyheten om en storskalig attack i Syrien. Av allt att döma hade den syriska regeringen använt kemiska vapen mot sin civilbefolkning.

Världen reagerade med avsky. För Barack Obama var det mer än så; det här var även en provokation riktad mot honom, ett steg över den »röda linje« han dragit i ett tal förra sommaren. En underlåtelse att handla nu skulle försämra USA:s styrka på andra håll; påtryckningarna för att få Iran att lägga ner sitt atomprogram skulle till exempel bli mindre trovärdiga.

På mötet i Vita huset diskuterade de olika grenarna av USA:s militärapparat hur man skulle svara. Än så länge väntar omvärlden på vad de kom fram till.

Problemet är att det inte finns någon bra lösning ur USA:s perspektiv. Inbördeskriget i Syrien har blivit en magnet för militanta islamister och av den anledningen är varken Pentagon eller Obamaadministrationen sugna på att ge rebellerna stöd. Dessutom finns det inget opinionstryck för ett angrepp – vare sig i USA eller i Mellanöstern.

Än så länge finns ingen klar definition av vad »Obamadoktrinen« är – alltså den nuvarande presidentens linje i utrikespolitiken. Men ända sedan Libyeninsatsen står det klart att fokus ligger på att agera tillsammans med andra länder. Det är ett stort avsteg från George W Bushs första mandatperiod men i linje med de flesta av Obamas föregångare, inte minst George HW Bush och Bill Clinton.

Just Clintons insats i Kosovo är en av de historiska händelser som presidenten och hans rådgivare ryktas diskutera. Efter Slobodan Milosevics etniska rensningar under 1998 och 1999 satte Bill Clinton ihop en begränsad Natoinsats som till sist fick den jugoslaviska presidenten att gå med på omvärldens krav. Då, liksom nu, var den ryska regeringen stark motståndare till en intervention, vilket gjorde att USA kringgick FN.

Allt tyder på att en liknande manöver i Syrien kommer att bli betydligt svårare. Men det är säkerligen ett lockande scenario för den historieintresserade presidenten.

Läs mer: Orimligt hopp om snabb lösning