Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Mellan tummen och pekfingret

Alla är upprördra, men enligt arkitekten bakom Pisa-mätningen ska vi inte dra för stora växlar.

Domen föll och den var hård. När den femte Pisa-mätningen publicerades i tisdags var resultaten nedslående. Sverige rasade mest av alla OECD-länder och svenska elever presterar numera under OECD-genomsnittet i alla de tre ämnesområdena i undersökningen. En riktigt dyster bild av kunskapsläget, sammanfattade Skolverkets generaldirektör Anna Ekström.

Utbildningsminister Jan Björklund och hans allierade var snabba med att i vanlig ordning lägga skulden på den tidigare socialdemokratiska regeringen. Vänstern menade å sin sida att det nu är uppenbart att Björklunds politik inte fungerar.

Återigen har Pisa-mätningen, som publiceras vart tredje år, fått huvudrollen i debatten om skolan.

Men riktigt så var det inte tänkt från början.

Att mäta och jämföra utbildning mellan olika länder är inget nytt, det gjorde man redan på sextiotalet. Ett sätt var att jämföra hur mycket pengar regeringarna satsade på skolan, ett annat hur mycket lärarna tjänade, ett tredje hur stora klasserna var och så vidare.

Men det var först i slutet på nittiotalet OECD gav sig på att försöka mäta elevernas prestationer på ett sådant sätt att resultaten kunde jämföras med andra länder.

En liten grupp fick i uppgift att framställa ett test som mätte elevernas kunskap och förmåga. Resultatet blev ett prov, där eleverna testades i kärnämnena matematik, läsförståelse och naturkunskap. Provet fick namnet Pisa – Programme for International Student Assessment. Praktiskt, konstaterade man, eftersom akronymen stavades likadant på franska som på engelska.

Tanken var att testet skulle ge beslutsfattare och forskare en indikation om hur utbildningen stod sig i jämförelse med andra OECD-länder, berättar en av grundarna bakom testet, Ulf P Lundgren, i dag professor emeritus vid Uppsala universitet.

– Men att Pisa skulle få så här stor politisk genomslagskraft hade jag aldrig anat.

Pisas genomslagskraft finns det flera exempel på. När de första resultaten publicerades 2001 klarade de svenska 15-åringarna sig bra i jämförelsen, de hamnade över genomsnittet i läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Annat var det för Tyskland som hamnade klart under genomsnittet i alla de tre ämnena. En intensiv debatt bröt ut i Tyskland och hela utbildningssystemet ifrågasattes. En tysk tidning beskrev resultat som en »lärorik katastrof« och tyska representanter för skolväsendet åkte till Sverige för att hämta lärdomar från det goda exemplet.

2009 blev Pisa-mätningen återigen en väckarklocka, den här gången för Italien. Tittade man på de italienska elevernas betyg såg allt förhållandevis bra ut, de höga betygen var jämnt spridda över landet. Men Pisa-testet visade att studenter i norra Italien presterade betydligt bättre, vilket tydde på en betygsinflation i södra delen av landet. Ett problem som kanske skulle varit fortsatt osynligt utan Pisa-mätningen.

Men Pisa har också kritiserats genom åren. 2011 slog den danske statistikprofessorn Svend Kreiner fast att mätningen inte tar tillräckligt stor hänsyn till skillnaderna mellan länder som jämförs. Uppgifterna är helt enkelt olika svåra i olika länder.

Det finns också kulturella skillnader som ställer till det för resultaten.

Östasiatiska länder som exempelvis Sydkorea har år efter år hamnat högt i Pisa-mätningen. Men kritiker menar att det inte nödvändigtvis betyder att själva skolundervisningen är i toppklass. Snarare handlar det om att många föräldrar är måna om deras barns utbildning, vilket medför många timmars läxläsning eller privatundervisning vid sidan av den vanliga skolan.

Men den främsta kritiken handlar om huruvida Pisa-testet verkligen bör ha den tyngd i debatten det har kommit att få. Frågar man mätningens grundare Ulf P Lundgren är svaret nej.

– Pisa mäter bara en liten del av det som är skolans uppdrag. Tanken har aldrig varit att bara se till Pisa för att mäta skolans kvalitet.

Faran är, menar Ulf P Lundgren, att det blir viktigare att hamna högt upp i rankningen i stället för att diskutera vilka kunskaper vi vill att våra barn ska ha.

Daniel Pettersson, lektor i pedagogik vid Gävle högskola, håller med.

– Mjuka värden som att lära sig arbeta i grupp, tänka innovativt och växa upp till demokratiska samhällsvarelser är inga värden som mätningen tar hänsyn till, säger han.

Pisa kanske inte ger hela verklighetsbilden i sina siffror och tabeller. Men skolfrågan sätts definitivt på dagordningen.

 

Fakta | Underkänt

I Pisa 2012 deltog 65 länder, däribland alla OECD-länder. Antalet 15-åringar som kunskapstestades var 510 000, varav 4 700 i Sverige.

Svenska elever har tappat i alla tre delar som testats: matematik (från 510 år 2000 till 478 år 2012), naturvetenskap (från 512 till 485) och läsförståelse (från 516 till 483).

Källa: Skolverket, TT

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera