Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Fem frågor

»De får lyfta ned mig när jag börjar låta illa«

I morgon teaterdebuterar du med pjäsen »Kikkiland«. Premiärnerver?

– Nej, jag hinner inte bli nervös. Vi har repat sedan i december och jobbar i ett så har jag några timmar ledigt går jag hem och vilar.

Vad är egentligen ett »dansbandsdrama«?

– Många tror att det handlar om mig men så är det inte, utan det är en mörk pjäs med dansbandstema. Jag besöker en liten by och tre familjer som har problem med intriger och släktfejder. Jag är ljuset i allt det och på kvällen ska alla iväg och se Kikki. Den vanliga teaterpubliken har nog aldrig sett något liknande och det blir en kulturchock för både mig själv och många andra.

Känner du dig som en skådespelare?

– Vissa tror att jag måste ha tagit lektioner men jag spelar ju mig själv och det är bra för då kan jag åma mig som jag vill. Visst, jag lever mig in i rollen när jag ska bli förbannad eller ödmjuk men det hade varit svårare att spela en karaktär i »Hamlet« eller någonting sådant. Spela död skulle jag kunna göra!

Vad har du haft för relation till teatervärlden tidigare?

– Jag gick på teater någon gång när jag blev tvingad i gymnasiet, annars gick jag i skolan mitt ute i skogen så det fanns inte så många teaterställen att åka till. Senare i livet har jag ibland åkt till Stockholm och tittat på någon fars och skrattat lite men nu när jag har lediga dagar ska jag försöka gå på allt möjligt.

Du har ju blivit något av ett fenomen. Varför tror du att publiken fortfarande hyser så stor fascination för dig?

– Jag vet inte. Kanske har jag blivit mer alert och upplyst de senaste åren och bättre på att ta emot kärlek. Det är också många som identifierar sig med mig. Jag har sett många som flyger upp på rosa moln och faller ned med ett brak men jag är samma gamla bondjänta som när jag var liten. Vi får se hur länge jag orkar hålla på. Kroppen bökar lite men så länge jag står på benen och rösten håller vill jag fortsätta. Jag brukar säga till mina barn att de får lyfta ned mig från scenen när jag börjar låta illa, men jag tror att jag har vett att förstå själv när det är dags.

Fakta | Fem frågor

Kikki Danielsson är dansbands- och schlagerartist. Den 14 februari gör hon teaterdebut när pjäsen »Kikkiland – En berättelse om godhet och ondska« har urpremiär på Göteborgs stadsteater.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera