En ny guldålder

Text: Tobias Östberg

Foto: tt

Det är i början på mars och Björn Ferry har precis presterat sitt livs helg som skidskytt. Två segrar och en andraplats är facit efter världscupstävlingarna i Pokljuka i Slovenien. Visst har 35-åringen från Storuman vunnit större tävlingar, men aldrig kört bättre. På så vis är han också ett lysande exempel på att elitidrotten kört rakt igenom åldersvallen. För även om han inte känner sig lika rapp i stakningen så är det inte antalet ljus i tårtan utan brist på motivation som gör att han slutar nu.

– Om jag inte tagit OS-guld i Vancouver så hade jag kanske känt annorlunda, säger Björn Ferry.

40-åringen Ole Einar Bjørndalen saknar inte heller guldmedaljer, men är inte mätt utan har siktet inställt på att köra två år till.  Daniel Alfredsson, som är äldre än Bjørndalen, överväger att fortsätta sin karriär i NHL efter silvret i Sotji. I NHL har antalet spelare som är 35 år eller äldre ökat rejält. En genomgång tidningen The Boston Globe gjort visar att de var fyra 1982, men 56  när säsongen började i fjol. Den här trenden är lika tydlig i basketligan NBA och bland de amerikanska fotbollsspelarna i NFL. Att man kan tillhöra världseliten fast man fyllt 35 tycker inte Björn Ferry är märkligt.

– Vi som lever i den här världen ser att ålder inte spelar så stor roll för prestationen. Det här är nog mer överraskande för folk i medelåldern som var i sitt livs form vid mönstringen och inte tränat särskilt mycket sedan dess.

Elitidrottarna har alltså flyttat fram gränserna och visat att ålder inte är så viktigt. Medelålders motionärer borde helt enkelt fokusera mer på brister i träningen än på kroppens åldrande när tiderna på löprundan blir långsammare. Genom att träna kan vi ju till och med sänka vår fysiologiska ålder. Samtidigt gäller det här inom vissa gränser. Men var går den gränsen?

– Jag tror att en åkare som Ole Einar Bjørndalen, i sina bästa stunder, kan prestera på högsta nivå som 45-åring. Det tror jag inte är möjligt vid 50, säger Björn Ferry.

Ska man sätta den här utvecklingen i ett större sammanhang finns det ekonomiska förklaringar, men också en förändrad syn på vad vuxna ska syssla med. Tidigare slutade många av elitidrottarna för att skaffa familj och ett »riktigt jobb«. I dag kan många fler leva på sin idrott och fortsätter även efter att de skaffat familj. Det finns också en attitydförändring i samhället och här går aktiva före. Vi har till exempel Evy Palm som tog upp löpningen efter att hon fyllt 30, debuterade i landslaget vid 41, vann Stockholm Marathon första gången när hon var 44 och var med i OS när hon var 46. En generation tidigare hade det varit svårt för en tvåbarnsmamma att göra en sådan satsning.

Simning är en sport där man kan slå igenom som väldigt ung, men även här ser man fler äldre simmare i bassängerna. I USA talar man om ett demografiskt skifte eftersom snittåldern på deras OS-medaljörer har stigit, från 21,2 till 26,2 för män och från 18,3 till 21,4 för kvinnor.

41 år gammal tog amerikanska Dara Torres OS-silver i Beijing och här hemma i Sverige satsar Therese Alshammar, en av svensk idrotts stora, vidare med siktet inställt mot OS i Rio 2016 då hon är 38 år.

– Jag tror förebilder är en viktig förklaring, simmare som visat att det går. Therese är en sådan och tar hon sig tillbaka till toppen efter att hon fått barn får det också stor betydelse. Då visar hon andra kvinnliga simmare att karriären inte behöver vara över för att man får barn, säger Ulrika Sandmark, förbundskapten för simlandslaget.

Samtidigt menar hon att förbättrade träningsmetoder också är en viktig pusselbit.

– I dag tränar man smartare än när jag tävlade på 70- och 80-talet. Det finns en större kunskap om hur man periodiserar träningen för att få optimalt resultat. På min tid bara körde man.

Det handlar om att söka den perfekta mixen av hård träning och återhämtning för att få ut så mycket som möjligt. Det här tycker hon också är något som särskilt gäller de »äldre« simmarna.

– De har därför tagit större kontroll över träningsupplägget än vad yngre simmare har.

Men självklart sätter åldern gränser. När vi blir äldre minskar muskelmassan och syreupptagningen blir sämre. När det här börjar är individuellt, men genom att träna kan vi bibehålla musklerna rätt bra. Därför blir styrketräning också viktigare ju äldre idrottaren blir. Det gäller antagligen också behovet av återhämtning. Syreupptagningen är det svårare att göra något åt i sig.

– Men man kan kompensera genom att träna så att man höjer mjölksyretröskeln, säger Carl Johan Sundberg, professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi vid Karolinska institutet.

Lite förenklat kan man alltså kompensera sämre syreupptagning genom att bli bättre på att tävla med mjölksyra i kroppen. Den vanliga motionären behöver bara öka träningen för att flytta mjölksyretröskeln, men för en elitidrottare som passerat 35 år kan det handla om att höja kvaliteten på träningen samtidigt som man kanske minskar på träningsmängden. Det betyder tuffare pass, men också något mer återhämtning. Det menar friidrottstränaren och den före detta landslagslöparen Kent Claesson.

– Tröskelintervaller är ett sätt att flytta mjölksyretröskeln. Det handlar om att köra intervallpass på mellan 30 till 60 minuter. Det kan vara allt från ett långt intervall till att man springer sex gånger sex minuter.

Här är det viktigt att man inte springer så hårt att man passerar mjölksyretröskeln för då förlorar träningen sin effekt. Exakt var mjölksyratröskeln går är individuellt, men det är något man kan ta reda på genom ett test. De löpare Kent Claesson tränar använder främst pulsklocka för att se till att de håller rätt fart och inte drar på sig för mycket mjölksyra under intervallerna, men man kan också göra det genom att ta blodprov under träningen.

När man är yngre är ökad träningsmängd en viktig förklaring till att man blir bättre, men även när man nått en punkt då det är svårt att träna mer kan man få resultatkurvan att fortsätta peka uppåt.

–Med dagens kunskap kan man till exempel genom att äta och dricka rätt och vid rätt tillfällen förbättra sin prestation utan att öka träningsvolymen, säger Linda Bakkman, kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté.

Det faktum att vi lever längre än tidigare gör också att en 45-åring rent fysiologiskt är yngre än tidigare. Och eftersom medellivslängden fortsätter att öka talar mycket för att vi får se fler lätt gråhåriga i landslaget och på prispallar framöver.

Carl Johan Sundberg ser dock ett hot mot den här utvecklingen och det är att man i dag håller på och toppar och gallrar inom barnidrotten. På så vis riskerar man inte minst att slå ut barn som utvecklas senare.

– Därför är de här satsningarna direkt kontraproduktiva.

Det är ju synd om de slutar innan de fyllt tio med tanke på att deras bästa tid som idrottare kanske ligger mer än 20 år fram i tiden.

In i kaklet | Fem framgångsrika långa karriärer

Dara Torres
Tog som 41-åring OS-silver på 50 meter frisim i Beijing 2008. Var fyra år senare nära att kvalificera sig till OS i London. Sitt första OS gjorde hon 1984 då hon tog guld.

J-O Waldner
En av svensk idrotts stora tog sitt första individuella SM-guld 1983. Han spelar för Spårvägens BTK i Pingisligan och var som 48-åring nu också anmäld till SM, men fick lämna återbud på grund av skada.

Michael Jordan
2003 blev basketlegendaren Michael Jordan den förste 40-åringen som satte 40 poäng eller mer i en NBA-match. Han gjorde 43 poäng i matchen mot New Jersey Nets.

Kerri Walsh Jennings
34 år gammal – och gravid – tog hon OS- guld i beachvolleyboll i London. I dag har hon tre barn, tre OS-guld och satsar nu mot OS i Rio 2016.

Anders Svensson
Efter totalt 148 A-landskamper beslutade sig Anders Svensson vid en ålder av 37 år att sluta i landslaget. Han fortsätter dock som 38-åring i allsvenskan för IF Elfsborg.