Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi

Smörjmedel för miljarder

När KU granskar skandalaffären verkar en viktig pusselbit fattas. Fokus kan avslöja det hemliga sido­avtalet som fick Nuonköpet att gå igenom.

Med ett leende på läpparna satte sig Vattenfalls tidigare styrelseordförande Lars Westerberg framför riksdagens KU-ledamöter för att besvara frågor.

– Jag har förstått att man bör komma när man blir kallad, log han och drog sedan sin bild av hur Vattenfall 2009 köpte det holländska energiföretaget Nuon. Några invändningar mot affären hörde han aldrig och att priset skulle ha varit för högt var inget som styrelsen diskuterade, hävdade Lars Westerberg.

Nu kan Fokus avslöja att Vattenfall inte bara betalade närmare 100 miljarder kronor för Nuon. Dessutom gav bolaget långtgående löften om investeringar i Holland för nästan lika mycket, cirka 80 miljarder kronor.

Men i konstitutionsutskottet behövde Lars Westerberg inte svara på frågor om hemliga tilläggsavtal. KU:s ledamöter ställde bara lite sömniga frågor denna tisdagsförmiddag.

– Det fanns inga invändningar mot affären, sa Lars Westerberg upprepade gånger och menade att styrelsen hade lutat sig mot pålitliga rådgivare som Rothschild Bank, ABN Ambro Bank och Royal Bank of Scotland. Alla tyckte affären var bra.

Även regeringen gav sitt godkännande. Det visste Lars Westerberg med säkerhet.

– Antingen var det Ola Alterå [statssekreteraren] eller Maud Olofsson [näringsministern] som gav mig beskedet, jag minns faktiskt inte, sa Lars Westerberg.

Något skriftligt godkännande kunde han inte minnas, men vad betyder ett papper? Inte mycket, tyckte styrelseordförande Westerberg.

Om finansminister Anders Borg eller statsminister Fredrik Reinfeldt också var införstådda med affären kände han inte till. Lars Westerberg vet inte hur det går till i politiken, »det är inte mitt jobb«.

De invändningar mot affären som fanns på näringsdepartementet hade inte nått Westerberg. Vad en enskild tjänsteman tyckte, tillmätte han inte någon större vikt.

– Jag tycker att hennes synpunkter har fått alldeles för stor betydelse, sa han och tillade med en suck: »Det är väl därför vi sitter här.«

Men Elsa Widding, tjänstemannen på näringsdepartementet, var inte ensam om kritiken. Även inne i Vattenfall fanns personer som var starkt kritiska till affären. Under 2008 hade Vattenfall räknat på flera bolag i Europa. I Nederländerna var energi­bolagen Essent och Nuon till salu.

– När vårt bud på Essent inte gick igenom blev det full panik, säger en person som arbetade i den interna projektgrupp som tog fram beslutsunderlag om Nuon­affären och alltså hade väldigt god insyn.

– Vd Lars G Josefsson var stressad. Han visste att tiden höll på att rinna ut, att han inte skulle kunna dribbla så mycket längre och att politikerna skulle sätta stopp för de här stora affärerna för gott.

Josefssons budskap var att Nuon inte fick missas. Därför gällde det att lägga ett så högt bud att Nuons aktieägare accepterade.

Nuon, som var näst störst efter Essent i Nederländerna, ägdes av kommuner och regioner. Därmed måste Vattenfall över­tala lokala politiker för att få igenom affären. Avgörande blev därför den image av förnyelsebart energibolag som Lars G Josefsson sett till att skapa. Han hade själv åkt runt med Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, och varnat för klimatförändringar och koldioxidutsläpp. Detta samtidigt som Vattenfalls utsläpp är bland de värsta i Europa.

Politikerna i Holland fattade tycke för Vattenfall. Förutom att Vattenfall lovade att betala cirka 100 miljarder kronor för aktierna så lovade Vattenfall i ett hemligt tilläggsavtal – som Fokus fått kännedom om – att göra stora investeringar i Nederländerna. Enligt uppgifter till Fokus uppgick investeringslöftena till nästan lika mycket som köpeskillingen, cirka 80 miljarder skulle investeras under en femårsperiod.

Den »industriella planen« – som det hemliga sidoavtalet kallades – utgjorde en komplett plan för hur Nuon skulle bygga vindkraftsparker på land och till havs, investera i fler gaskraftverk och satsa på forskning och utveckling.

Vattenfall lovade följande:

• Nuons totala elproduktion skulle öka med 15 terrawattimmar (TWh) till totalt 33 TWh, vilket var nästan en fördubbling av Nuons elproduktion.

• Vindkraften skulle byggas ut till 1 400 megawatt.

•  Sysselsättningen i Nuon Holland skulle bevaras intakt.

• Satsning på forskning och utveckling i Amsterdam kunde ge 200 nya jobb.

• En stiftelse bildades för att övervaka att planen fullföljdes.

Mikael Kramer som var chef för avdelningen företagsförvärv på Vattenfall vid tiden för Nuonköpet bekräftar att ett hemligt tilläggsavtal med omfattande investeringsplaner ingicks och att man där lovade upprätthålla sysselsättningen.

– Avtalet är konfidentiellt och vi kan inte offentliggöra några siffror utan motpartens godkännande, säger han.

Sidoavtalet med Nuon har aldrig redovisats offentligt och i dag anser Vattenfall att det är överspelat eftersom den ekonomiska utvecklingen inte blev som man förutspådde.

Vattenfall gick alltså med på långtgående löften för att få igenom affären.

– Nuon krävde att vi skulle skriva en industriell plan.  Den där listan är mest vansinnigt usla affärer. Bland annat lovade vi att bygga tre block i gaskraftverket Magnum, bara det kostade 20 miljarder, säger Fokus källa som var med och jobbade fram affären.

Två av dessa gaskraftsblock som blev färdiga förra året har aldrig startats. De har helt oanvända lagts i malpåse och man diskuterar just nu om de går att montera ner och sälja till Kina.

– Vi skulle bevara jobben, göra en massa investeringar och allt skulle bli fantastiskt. Men det där papperet var mest till för att smörja kommunpolitikerna, säger källan till Fokus.

Ingen på Vattenfall trodde egentligen att planerna skulle förverkligas.

Men »industrial plan« blev ändå en avgörande pusselbit för att få Nuonaffären att gå igenom. Med dessa investeringar som utgångspunkt kunde man nämligen höja det framräknade »värdet« på Nuon med åtskilliga miljarder.

Så här gick det till.

Miljardinvesteringarna Vattenfall lovade att göra i Holland skulle öka inköpsvolymen av till exempel kraftverkskomponenter. Med större beställningar från såväl Vattenfall i Sverige som Nuon i Holland kunde utrustningen köpas billigare. Voila! På så sätt kunde man snabbt tillföra Nuons värde ytterligare runt 5 miljarder.

De inhyrda ekonomerna från Boston Consulting Group hade lagt sina pannor i djupa veck för att få Nuons värde att bli så högt som möjligt. Lars G Josefsson visste att det tyska energibolaget RWE hade betalat över 9 miljarder euro för Essent, och för att vara säker på att ta hem budgivningen på Nuon var han tvungen att lägga ett lika högt bud på Nuon. Och för att motivera ett så högt pris krävdes en så hög värdering av företaget som möjligt. Nuons bokförda tillgångar var inte värda mer än 50 miljarder kronor. Resten av priset måste därför motiveras med mer luftiga antaganden om framtida vinster. Nuons kundstock blev värderad till cirka 20 miljarder kronor och »synergierna« till 10 miljarder. Dessutom skruvades antagandena om det framtida kassaflödet upp med hjälp av orealistiskt höga framtida elpriser.

– Prisprognosen var fullständigt bisarr, säger en källa på Vattenfall.

Under hösten 2008 gjordes ett förberedelsematerial till styrelsen där projektgruppen varnade för att Vattenfalls hela ekonomi var i fara om Nuonköpet gjordes och om elpriserna sedan gick ner.

I styrelsen satt Viktoria Aastrup som statens representant och som rapporterade till Maud Olofsson.

Men ingen lyssnade på varningarna. I stället tjänade banker och konsulter på att prislappen på Nuon blev så hög som möjligt.

– Det Boston Consulting räknade fram som synergier utifrån den industriella planen var ju inget annat än fria fantasier, ett luftslott, säger Fokus källa.

De synergier som sedan låg till grund för styrelsens beslut byggde därmed på väldigt lösa antaganden.
En av cheferna för företagsförvärv på Vattenfall, Mikael Kramer, minns dock inte att man tog fram synergier utifrån avtalets hemliga industriplan.

– Självfallet räknade vi fram synergier, men det var mest på sammanslagningar av våra organisationer och liknande. Synergier från den industriella planen tog vi bara upp i närtid och i den mån det var relevant, säger han.

Mikael Kramer anser inte att det gjordes några överdrifter i värderingen av Nuon. De följde regelboken till punkt och pricka. Att det funnits en strävan att få upp värderingen på Nuon så högt som möjligt känner han inte igen.

Att Nuon sedan blev en dålig affär beror, enligt Mikael Kramer, på att marknadsförutsättningarna ändrats. Efter finanskrisen 2008 har elkonsumtionen gått ner, vilket resulterat i elöverskott och nedpressade elpriser. Dessutom har skiffergasen i USA ökat exporten av billigt kol till Europa. När inte heller utsläppsrätterna längre fungerar har det blivit billigt att producera el med kolkraftverk, medan gaskraftverk blivit olönsamma. Nuons satsning på gaskraft har därför varit ett misslyckande, och fler gaskraftverk är nu olönsamma.

I dag är Vattenfall ett företag i kris. Intäkterna sjunker till följd av lägre elpriser. Och en stor del av inkomsterna går åt till nedskrivningar på Nuonförvärvet och avbetalningar på lånen. Trots ett besparingsprogram på 5 miljarder har Vattenfall inte längre råd med några stora nysatsningar. Äventyret med »europeisk expansion« är slut.

– Vattenfall hade kunnat bli en förnyare, menar Fokus källa. Just nu är kraftbranschen i kraftig förnyelse. Men på grund av magnifika felinvesteringar har Vattenfall inte längre någon krigskassa att ställa om med.

En stor del av ansvaret läggs på Lars G Josefsson.

– Jag tror att hans drivkraft var just det han själv sa efter Nuonaffären, nämligen hur stolt han var att få skriva på ett hundramiljardersförvärv.

Lars Westerberg slapp ut från KU efter mindre än en timme. Någon klarhet om affären hade inte skapats, och Westerberg tog inte på sig någon skuld för det misslyckade Vattenfallköpet. Journalisterna stoppade honom utanför dörren. De tog om samma frågor om och om igen. Westerberg svarade behärskat och ryckte på axlarna. »Vem kunde veta att marknaden skulle vika? Det är sådant som händer i affärer, ibland blir det bra, ibland misslyckat.«

Journalisterna frågade om han verkligen inte fått veta att Fredrik Reinfeldt blivit informerad? Nej, Lars Westerberg visste inget om regeringen.

»Kan jag få gå nu? Jag ska med flyget«, sa styrelseproffset och banade sin väg genom journalistskocken.

Detta har hänt i Nuonaffären

•I februari 2009 köpte statliga Vattenfall holländska Nuon för cirka 100 miljarder kronor, den hittills största kontantaffären i Sverige. Sedan dess har värdet på Nuon skrivits ned med minst 30 miljarder.

•Miljöpartiet har anmält förra näringsministern Maud Olofsson, centerpartiet, till riksdagens konstitutionsutskott, KU, för regeringens hantering av affären. Enligt en promemoria från Olofssons departement informerade hon statsministern och de övriga borgerliga partiledarna i förväg och de skkulle då inte ha invänt mot köpet. Den nuvarande regeringen hävdar att den beskrivningen inte är korrekt.

•KU inledde sina utfrågningar om Nuonaffären i tisdags med förra styrelseordföranden i Vattenfall, Lars Westerberg. Ola Alterå, statssekreterare hos Maud Olofsson, och finansminister Anders Borg frågas ut den 15 april. Två dagar senare ska stats­minister Fredrik Reinfeldt till KU.

•Både Maud Olofsson och hennes politiskt sakkunniga vid köpet, nuvarande vd:n för Företagarna, Elisabeth Thand Ringqvist, har tackat nej till att utfrågas av KU.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Ekonomi
Analys / Ekonomi

Den motvilliga skattesänkaren

Budgeten för 2020 sätter punkt för värnskatten från 1995. Vinnarna är rika och män.

Analys / Ekonomi

Sidea: Svenskt bistånd är som ryska dockor

Man kan ägna mycken tid åt att reda ut alla budgetposter, skriver Emanuel Sidea.

Ekonomi

Jan Larsson blir konkurrent till Persson

Jan Larsson, S tidigare valgeneral, går till Handelsbanken – och blir därmed konkurrent till sin förre chef Göran Persson.

Prenumerera