Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Motoffensiv. Peshmerga-­styrkor utanför Erbil i norra Irak. För Irakiska Kurdistan betyder läget i Irak att det kortsiktiga intresset att försvara sig och det långsiktiga självständighetsmålet plötsligt vävts samman.

Utrikes

Kurderna ritar om kartan

De kurdiska peshmergas offensiv mot IS har satt en storpolitisk sten i rullning.

I oktober förra året var stämningen i ­Irakiska Kurdistan ansträngd. Självmordsbombare hade nyligen attackerat säkerhetstjänstens huvudkontor – det första terrordåd den autonoma regionen upplevt sedan 2007 – och på gatorna i Erbil var den militära närvaron högre än vanligt. Järnringen kring huvudorten hade förstärkts och passerande fordon kontrollerades noggrant. Att lämna Erbil var besvärligt. Att ta sig in igen krävde långa förklaringar för klentrogen underrättelsepersonal.

Många pratade helst inte om det, men känslan hos flertalet var att detta var lugnet före den ofrånkomliga stormen. Att konflikten i grannlandet snart skulle spilla över och knacka på deras dörr. De fick rätt.

Nyheten att Islamiska staten, IS, den 10 juni intagit Mosul, Iraks andra stad, sände svallvågor av förvåning över världen. Blixt från klar himmel-effekten förstärktes av att irakisk militär flydde hals över huvud och lämnade såväl toppmoderna amerikanska vapen som yezidiska och kristna civila i den jihadistiska organisationens våld, med massmord och folkfördrivning som följd.

Några som inte blev förvånade var ledningen i Irakiska Kurdistan. Enligt premiärminister Nechirvan Barzani hade Kurdistan flera månader före ­angreppet varnat Bagdad för en förestående offensiv mot just Mosul. Den irakiska centralregeringen ska, enligt Barzani, kortfattat ha replikerat att läget var under kontroll. En, om uppgiften är korrekt, naiv inställning med tanke på att IS redan i början av januari tog de båda städerna Ramadi och ­Fallujah.

Fröet till dagens IS såddes i Jordanien kring millennieskiftet men gruppen förde en tynande tillvaro fram till Irakkriget 2003. IS tog på sig ansvaret för en lång rad bombdåd, kidnappningar och riktade mord men kom under slutet av 2000-talet att marginaliseras.

Inbördeskriget i Syrien innebar en ny vår för IS. Sedan al-Assads regerings­trupper dragit sig tillbaka för att skydda de alawitiska områdena längs medelhavskusten kunde organisationen enkelt korsa gränsen och snabbt lägga under sig stora territorier i landets östra delar. Snart nog hamnade dock IS i öppen konflikt med ­al-Nusra, en salafistisk rörelse bestående i huvudsak av syriska sunniter. Bägge grupperna hade svurit lojalitet till al-Qaida och kämpade inledningsvis sida vid sida, men när IS gjorde anspråk på att ensamt föra befäl över den jihadistiska kampen i Syrien tog al-Qaida avstånd från organisationen. En blodig upp­görelse mellan IS och al-Nusra följde, och där och då trodde många att terrororganisationens saga var all.

Men i stället för att upplösas lyckades IS exploatera det maktvakuum som uppstått i vad som ibland kallas Iraks sunnitriangel. Bland landets sunniminoritet har missnöjet med president al-Malikis pro-shiitiska regim vuxit under de senaste åren.

Under världsmedias radar omgrupperade sig IS. Och gick därefter på ­offensiven.

När den irakiska armén i början av juni föll samman som ett korthus klev i stället de kurdiska peshmergastyrkorna in. Som fenomen har peshmerga existerat sedan den kurdiska självständighetsrörelsens ­födelse på 1920-talet, oftast i form av gerilla­grupper, men det var först i och med Irakiska Kurdistans autonomi de fick status som reguljära förband.

De numerärt överlägsna peshmerga har, efter en inledande reträtt i början av augusti, under de senaste veckorna pressat tillbaka IS och erövrat viktig infrastruktur runt Mosul. Och de tunga vapen som IS erövrade från den irakiska armén tycks effektivt ha neutraliserats av det amerikanska flygunderstödet.

Efter att Mosul föll höjdes oroade röster att den kurdiska huvudstaden Erbil stod på tur. De senaste dagarnas utveckling tycks ha gett dem fel.

För Irakiska Kurdistan är det uppkomna läget en blandning av hot och möjligheter, där det kortsiktiga intresset av självförsvar och det långsiktiga av självständighet plötsligt vävts samman. Kort efter Mosuls fall fattade Kurdistans regionala parlament beslut om att en folkomröstning om suveränitet ska äga rum och på slagfältet har peshmerga tagit kontroll över områden som tillhör Irak men som av Erbil betraktas som kurdiska.

För USA är situationen i stället minerad geopolitisk mark. IS framfart var tvungen att stoppas, men för en president som en gång i tiden gick till val på att avsluta det impopulära Irakkriget var det en politisk omöjlighet att sätta in egna marktrupper. Vad som återstod var att stödja och, tillsammans med EU-länder som Storbritannien och Frankrike, beväpna kurderna.

En för USA positiv sidoeffekt av att IS nu mäter sina krafter mot peshmerga är att det minskar Irans incitament att gå in i Irak. Teheran har under de senaste åren vunnit stort inflytande över president ­al-Malikis shiitiska styre, och rykten har gjort gällande att grannen i söder stod beredd att mobilisera om IS hotade Bagdad.

Att föra krig genom ombud har dock nackdelen att ombudet ofta stärker sin förhandlingsposition. Om kurderna kräver eller utropar självständighet kapsejsar Washingtons officiella, och prestigeladdade, linje om ett sammanhållet Irak.

Det är inte osannolikt att en kurdisk stat skulle erkännas av Israel, eller av Turkiet. De frostiga relationerna till Turkiet har på sistone tinat och lagom till att en oljeledning från Irakiska Kurdistan invigdes i maj har röster från Ankara börjat omnämna kurdisk suveränitet i positiva ordalag. Viljan att få en stabil handelspartner som dessutom är en buffertzon mot Iran kan väga tyngre än historiska motsättningar.

Däremot är det föga troligt att ett fritt Kurdistan skulle erkännas av Arabförbundet, vilket i det hypotetiska scenariot lämnar EU och USA med utslagsrösterna.

Något datum för folkomröstningen är ännu inte utlyst, och kanske stryps initiativet om Kurdistan får någonting annat i utbyte, exempelvis de oljerika territorier det nu lagt under sig i striderna mot IS. Men inte ens det skulle vara en garant mot irakisk splittring. Att driva tillbaka IS är en sak, att driva ut dem ur sunnitriangeln kan potentiellt bli en helt annan. Där riskerar den som försöker en situation som liknar det Isafstyrkorna i Afghanistan mött i talibanernas hemprovinser.

Men även om IS skulle krossas helt är det långt ifrån säkert att läget skulle återgå till vad det var. Kriget i Syrien, tilltagande sekterism i den irakiska inrikespolitiken och kurdernas stärkta ställning har satt en storpolitisk sten i rullning mot en oklar destination, något som riskerar att bli föremål för både politiska och militära kraftmätningar. Men de gränser som efter första världskrigets slut drogs i enlighet med de dåvarande stormakternas intressen verkar inte längre lika definitiva.

Eller som Nechirvan Barzani, premiärminister i Irakiska Kurdistan, uttryckt saken: »Det finns Irak innan Mosul och det finns Irak efter Mosul.«

Fakta | Irakiska peshmerga

Peshmerga betyder »de som möter döden« och var ursprungligen kurdiska soldater från Irak och Iran som förenades och bildade den självständiga Kurdiska Republiken Mahabad i Iran 1945. Ett år senare återtog den iranska armén området, trots militär förstärkning från den irakiske kurdiske ledaren Mulla Mustafa al-Barzani. Den kurdiska peshmerga-armén är en regional milis.

Den kurdiska regionala regeringen i Irak hävdar att peshmerga består av 190 000 personer.
Fakta | Islamiska Staten

•IS grundades runt millennieskiftet av jordaniern Abu Musab al-Zarqawi, då under namnet Jamaat al-Tawhid wal-Jihad, eller Partiet för monoteism och jihad. Organisationen var aldrig nära att uppnå sitt mål att störta det jordanska kungahuset.

•Under den amerikanska invasionen av Irak växte IS, bland annat genom sin förmåga att attrahera utländska jihadister. IS kallades under denna tid ofta för »al-Qaida i Irak«. Men även om IS svurit lojalitet till al-Qaida skilde sig dess metoder i flera avseenden från det internationella terrornätverket. De återkommande terrorattackerna mot shiiter är ett talande exempel.

•IS kom att marginaliseras under slutet av Irakkriget men växte återigen i samband med det syriska inbördeskriget. IS hamnade dock i konflikt med salafistiska al-Nusra och uppmanades av al-Qaida att lämna Syrien.

•IS har under sin livstid genomgått ett stort antal namnbyten. Det närmast föregående namnet var Isis, och bytet till IS anses reflektera uttåget från Syrien och en förnyad fokusering på Irak.

Fakta | Pressas tillbaka

IS framryckning i norra Irak har tryckts tillbaka av kurdiska styrkor som fått militärt stöd av bland andra USA.

Karta

Läs mer:
Den tredje krigsmakten
Drömmen om Kurdistan

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera