Osäkert läge

Text:

Bild: Lars Epstein/TT.

Det var förra fredagen som en nioårig pojke tjuvåkte på tåget och greps av en ordningsvakt. En film från ingripandet visade hur vakten satt på pojken, höll för hans mun och dunkade hans huvud mot stengolvet på centralstationen i Malmö.

Händelsen väckte liv i frågan om det är lämpligt att privata vaktbolag utför flera av polisens uppgifter.

Så var det nämligen inte förr.

För femtio år sedan skötte polisen allt som hade med civil ordning och säkerhet att göra. De övervakade konserter, inspekterade gruvor, ryckte ut vid inbrott och tog hand om bortsprungna katter.

Till sin hjälp kunde polisen anställa personer som fick uppdraget att utföra vissa begränsade polisiära uppgifter. Gränsen mellan denna personal och den egentliga polispersonalen var emellertid ganska oklar.

När polisen förstatligades 1965 blev gränsdragningen något tydligare. Då konkretiserades uppdraget till »att utföra polisbevakning«. Det kunde till exempel handla om att arbeta som ordningsvakt vid dansbanor eller konserter. Men fortfarande fanns inga instruktioner för exakt vilka uppgifter en ordningsvakt fick och inte fick utföra.

Den privata säkerhetsbranschen var näst intill obefintlig eftersom polisen skötte det mesta själva. Men med tiden förändrades människors syn på trygghet. Efterfrågan på poliser och ordningsvakter blev större än tillgången och sakta men säkert växte den privata säkerhetsbranschen fram.

I dag har säkerhetsföretagen fler anställda än polisen har. Men så är det inte heller längre poliser som patrullerar på gator och torg. Sådana uppgifter har i stor utsträckning tagits över av säkerhetsföretagen. En utveckling som glidit fram i det tysta, menar Björn Eriksson, före detta rikspolischef som nu är ordförande för intresseföreningen Säkerhetsbranschen.

– Det som är lite märkligt är att man aldrig pratar om det här. Gränserna för vem som ska göra vad är i själva verket väldigt luddiga och oregelbundna. Ordningsvakter får exempelvis sköta utandningsprover i hamnar men inte längs E4:an.

Fakta | Vakter med olika befogenheter

1. Ordningsvakt. Medverkar till att upprätthålla allmän ordning och har lydnads- och rapporteringsplikt till polisen. Det är polisen som utbildar, förordnar och sköter tillsynen av ordningsvakter. I dag finns cirka 10 500 ordningsvakter i Sverige.

2. Väktare. Till skillnad från ordningsvakter får väktare bara ingripa på samma sätt som vem som helst i samhället, så kallat envarsgripande. Det handlar om att gripa den som har begått brott, som kan straffas med fängelse, och påträffas på bar gärning eller flyende fot. Länsstyrelsen är ansvarig myndighet för bevakningsföretag och väktare.

3. Skyddsvakt. Arbetar med att bevaka anläggningar som bedömts extra viktiga för rikets säkerhet, till exempel viktiga industrier och kärnkraftverk. Skyddsvaktens uppgifter liknar i många avseenden de uppgifter en vanlig väktare utför. Den stora skillnaden är skyddsvaktens befogenheter, som är mer omfattande än väktarens.