Ett skepp ­kommer lastat

Text:

Bild: Petras Malukas/ TT

Sällan har väl ett skepp hälsats med sådan värme, som den 294 meter långa tanker som i oktober seglade in i den litauiska hamnstaden Klaip˙eda.

Den litauiske presidenten var där, liksom Lettlands premiärminister och representanter från Norge, Finland, Sverige, EU och amerikanska senaten.

Alla väntade de vid kajen – på det amerikanska fartyg som egentligen skulle kunna beskrivas som en LNG-terminal på vatten.

LNG står för »liquified natural gas«, flytande naturgas, och har på kort tid blivit en viktig bricka i det utrikespolitiska spel som pågår mellan USA, EU och Ryssland.

Anledningen är att Ryssland i flera år använt Europas beroende av gas för att pressa på europeiska politiker. Till en början verkade beroendet omöjligt att komma ur, men genom ett par teknologiska innovationer i USA har det de senaste åren blivit möjligt att utvinna mer gas i Nordamerika.

Det har fått priserna att rasa i USA, vilket i sin tur fått energiföretagen att starta bygget av stora exportterminaler för naturgas. Där kyls gasen ner till minus 160 grader, så att den blir flytande och kan transporteras.

Den gasen börjar nu rinna ut på världsmarknaden, tillsammans med gas från Australien, Qatar och andra länder som sitter på reserver som vuxit tack vare de nya utvinningsmöjligheterna.

Så när det där fartyget – passande nog döpt till »The Independence« – till sist la till i Klaip˙eda var det lite av en historisk händelse. För första gången hade litauerna mer än en leverantör att välja mellan. Det talades om att så mycket som 75 till 80 procent av det baltiska gasbehovet kunde försörjas av terminalen.

Den baltiska framgången har fått utrikespolitiska bedömare att prata om ett skifte i maktbalansen mellan Ryssland och dess gaskunder. Inte minst efter att Ryssland i veckan hotade med att stoppa gasleveranserna till Ukraina. Många minns vintern 2009, då Ryssland och Ukraina bråkade om gaspriset, något som fick delar av Östeuropa att bli utan el under årets kallaste månader.

Andra är mindre optimistiska. Forskare vid Columbia University skriver i rapporten »American Gas to the Rescue?« att den nya naturgasen får svårt att förändra läget i de delar av Europa som inte går att nå lika lätt som Baltikum. Och även om den amerikanska exportökningen kan se dramatisk ut, står importerad gas för hela 15 procent av EU:s totala energibehov. Och siffran varierar kraftigt mellan länderna: i Italien är beroendet 38 procent, medan exempelvis vindkraftssatsande Danmark är en nettoexportör av gas.

Därför föreslår de amerikanska forskarna även andra insatser för att komma tillrätta med beroendet. Viktigast är en gemensam, europeisk energimarknad, fler satsningar på energieffektivitet, mer inhemsk energiproduktion och större lagringskapacitet för gas.

I Baltikum har i alla fall den amerikanska gasen redan fått effekt. Och inte bara ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Redan när det stod klart att terminalen var på gång förbättrades litauernas förhandlingsläge gentemot den ryska statliga energijätten Gazprom. Enligt energiministern Rokas Masiulis bidrog den nya konkurrensen från väst till att landet fick ner priset med 20 procent.

Vladimir Putin kan hota med gasvapnet under flera vintrar framöver. Men det står alltmer klart att han inte kan göra det för alltid.

Fakta | Ryska gasleveranser till EU osäkra

Det ryska gasbolaget Gazprom hotar att stänga gaskranen till Ukraina eftersom landet inte längre betalar i förskott. Stoppet för gasleveranser hotar även leveranser av rysk gas till EU, slår Gazprom fast i ett uttalande.

Bråket tog fart i måndags, då Ukraina anklagade Ryssland för att inte sköta leveranserna. Detta sedan den ryska regeringen klargjort att man börjat skicka en del av den gas som Ukraina betalat för direkt till de områden i östra Ukraina som kontrolleras av separatister.