Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi

Ta hand om dina pengar

Fokus guidar bland räntor, aktier och andra sätt att spara.

Pensionsförsäkringar, sparkonton, ISK, kapitalförsäkring. Det är saker som berör nästan alla, men som får de flesta att gäspa. Till och med den som har bestämt sig för att ta tag i sin ekonomi, tröttnar lätt när googlandet bara visar hur snåriga reglerna är, hur enormt många fonder det finns eller beskriver hur skattesatserna på olika sparkonton ser ut.

– Det finns väldigt mycket detaljerad information, men det finns inte mycket övergripande sådan. Sajter som Morningstar rankar fonder i detalj, men det hjälper mig inte som nybörjare, jag uppfattar bara sparandet som ännu mer oöverstigligt, säger Anders Anderson, som doktorerat i finansiell ekonomi och är chef för institutet Swedish House of Finance vid Handelshögskolan i Stockholm.

Hur ska man då gå till väga? Det finns inga entydiga svar. Inga vetenskapliga forskningsrapporter som talar om hur man ska göra. Gammal eller ung, högavlönad eller lågavlönad, rik eller fattig är alla faktorer som påverkar förutsättningarna.

Den forskning som finns om sparandet handlar framför allt om hur det fungerar på finansmarknaden, inte minst börsen. Men innan vi landar där kan det vara värt att börja i en annan ände.

1. Se dig i spegeln!

Avgörande för alla beslut om sparande är att man har en överblick över sin totala ekonomi. Det kan tyckas självklart, men alltför ofta fattar folk beslut i enskilda frågor utan att utgå från helheten. Man bör ha koll på sina totala tillgångar och skulder, sina inkomster och utgifter.

Det inbegriper att se över sådant som bolån, om man har det, och att ta reda på hur ens pension ser ut – två sparbeslut som man inte alltid tänker på. Som vi ska se på sidan 33 kan frågan om man ska amortera på bostadslånet eller inte vara det viktigaste placeringsbeslutet.

När det gäller pensionen bör man sätta sig in i både hur den allmänna pensionen, som kommer via staten, och tjänstepensionen, som kommer via arbetsgivaren, ser ut. Därutöver kan man ha ett individuellt pensionssparande.

Sen kan man börja fundera över hur man ska förvalta sina pengar, både den del av pensionen som man kan påverka och eventuellt sparande utöver det. För att bestämma det bör man ta tänka över vilken risk man är beredd att ta och vilket syftet med sparandet är.

När vill man plocka ut sina pengar, vill man spara till en resa som ska äga rum om ett par år, eller sparar man till pensionen?

Risk handlar om hur beredd man är att förlora pengar och är avgörande för alla placeringsbeslut.

– Vissa uppfattar risk som något väldigt negativt, andra ser det som fullt av möjligheter. Gemensamt är att det för de allra flesta är väldigt svårt att förhålla sig till. Det är en pedagogisk uppgift att fastställa vad folk vill ta för risk, säger Cecilia Hermansson, seniorekonom på Swedbank, som disputerat på Centrum för Bank och Finans, KTH.

2. Räntor – tråkigare än någonsin

Det säkraste sparandet är ränteplaceringar. Det enklaste, och minst riskfyllda, är att sätta in pengarna på ett sparkonto på en bank med insättningsgaranti. Då får man nästan helt säkert tillbaka sina pengar. Avkastningen är dock begränsad.

Tidigare har bankerna erbjudit konton med hyfsade sparräntor, mot att man låser in pengarna under längre perioder. Men i dag erbjuder de inte någon avkastning värd namnet. Storbankernas sparräntor ligger på 0,5 procent eller lägre. Och på transaktionskontot är räntan noll.

Det finns finansinstitut som erbjuder sparräntor som är högre, ibland uppåt 10 procent. De omfattas sällan av den statliga insättningsgarantin på 100 000 euro, vilket innebär att pengarna inte är säkra om finansinstitutet går i konkurs. Då förlorar spararen sina pengar.

Utöver sparkonton finns obligationer, delägande i skuldebrev, som ger ränta. Det finns de säkra stats- och bostadsobligationerna och de mer riskfyllda företagsobligationerna. Ju högre avkastning, alltså ränta, du får, desto högre är risken. Om du lånar ut pengarna till ett instabilt företag, där det är risk för konkurs, får du högre avkastning, men riskerar samtidigt att förlora pengarna.

För att investera direkt i obligationer krävs ofta stora belopp. För privatpersoner är det enklast att placera pengarna i en räntefond. Det finns många olika med varierande grad av risk. Vissa placerar bara i statsobligationer, en annan i realränteobligationer, en tredje är fri att välja mellan olika räntepapper. Värt att tänka på i dagens lågränteläge är att priset på fondandelarna går ner när räntan går upp. Tror man att räntan ska gå upp är det värt att vänta.

3. Har börsen alltid varit bäst?

Den främsta frågeställningen för sparare är ofta om pengarna ska placeras på börsen. För den som placerar långsiktigt brukar svaret vara ja. Historiskt har investeringar på aktiemarknaden överträffat dem på räntemarknaden. Enligt Credit Suisse avkastade världens aktier, realt sett, 5,2 procent årligen mellan 1900 och 2014, jämfört med 1,9 procent för den som placerade pengarna i ett globalt obligationsindex.

Den svenska börsen har stått sig väl. Den avkastade i genomsnitt 5,8 procent mellan 1900 och 2014, jämfört med 2,8 procent för obligationer. Endast den amerikanska och den australiensiska aktiemarknaden gick bättre. Ännu bättre har Stockholmsbörsen avkastat de senaste 40 åren, då den gett 8,5 procent årligen.

Detta är förstås ett argument för att investera i aktier. Man bör dock vara medveten om att en sådan kurva inte tar hänsyn till avgifter för att någon förvaltar indexportföljen. De drar ner den årliga avkastningen. Ett index består av ett antal av de största bolagen på en börs. Bolag som går dåligt faller därmed ur index och byts ut mot andra. Man bör därför inte förvänta sig samma avkastning med en »buy and hold-strategi«, alltså genom att köpa de aktier som ingår i index i dag och därefter inte agera.

Dessutom kan det ske stora svängningar på börsen. Under 2000-talet har vi redan sett två stora dippar. Det innebär att den som gått in vid fel tillfälle inte har fått någon nämnvärd avkastning på sitt kapital. Under 2000-talet har den svenska börsen avkastat 4,5 procent årligen, medan obligationsindex gav 6,2 procent, enligt Credit Suisse.

Den extraavkastning som börsen har genererat över tid kan ses som betalning för den risk investerare tar när de placerar i ett företag. Historisk utveckling är ingen garanti för att det fortsätter likadant i framtiden, men sannolikheten finns för att en väl spridd aktieportfölj med aktier placerade i välfungerande ekonomier med ett privat näringsliv kan ge överavkastning.

Det kan också vara värt att äga aktier för utdelningens skull, inte minst i dagens lågräntemiljö. Bara i år förväntas Stockholmsbörsens bolag dela ut 180 miljarder kronor, vilket motsvarar en direktavkastning på drygt 3,5 procent. Utdelning beror på företagets utvecking och beslutas varje år på bolagsstämman.

Det självklara motargumentet mot aktieplaceringar är förstås att man kan förlora delar av eller hela sin insats.

– Jag minns en kund som ärvde pengar i början på 2000-talet och ville placera pengarna i några få aktier. Då tyckte man Skandia och Ericsson var säkra investeringar. De fick enorma problem. Det vi upplever som säkert vid en tidpunkt behöver inte vara det, säger Cecilia Hermansson.

Ju längre placeringshorisont, och desto större spridning, desto större sannolikhet att man parerar nedgångar. De som sparar i ung ålder till pensionen rekommenderas därför ofta att spara en del av sitt kapital i aktier. Ju längre sparhorisont man har desto större andel av sparkapitalet anses man kunna placera i aktier.

4. När apor slår proffsen

Det råder stor oenighet kring forskningen om hur man bäst agerar på börsen. Men några teorier har vunnit allmän acceptans. Grunderna till den moderna portföljteorin, lades på 1950-talet av den amerikanske nobelpristagaren Harry Markowitz. Han tog fram en matematisk formel som visade på fördelarna med diversifiering, alltså att äga många olika aktier. En blandning av aktier ger en portfölj med lägre risk, och samtidigt potential till högre avkastning. Eller som den amerikanska investerargurun Warren Buffet har uttryckt det:

– Diversifiering utgör ett bra skydd mot bristande kunskap.

Markowitz teori fungerade länge som rättesnöre, men i mitten på 1980-talet gjordes ett nytt genombrott. De tre amerikanska forskarna Randolph Hood, Gary Brinson och Gilbert Beebower undersökte då 91 pensionsfonder och avkastningen på dem under en tioårsperiod. De kom fram till att pensionsfondernas resultat nästan uteslutande berodde på hur kapitalet var fördelat mellan tillgångsslagen aktier, obligationer och reda pengar, och inte vilka specifika tillgångar de haft.

– Det är mycket viktigare att bestämma risknivån, alltså vilket tillgångsslag man ska äga, än vilka specifika tillgångar man ska ha, säger Anders Anderson, på Swedish house of Finance.

Huruvida man själv ska välja aktier eller aktiefonder eller i vilken utsträckning professionella förvaltare kan leverera överavkastning råder det större tvivel om.

Att proffsen har svårt att leverera har uppmärksammats ofta. Historien om apan som kastade pil på Wall Street Journals börslista och lyckades lika bra som proffsen är exempelvis välkänd. Undersökningen gjordes ursprungligen 1973 av professor Burton Malkiel från Princeton University och presenterades i hans bok »A Random Walk down Wall Street«. En apa fick kasta pil på the Wall Street Journals, WSJ, börslista och Malkiel konstaterade att apornas val av aktier var lika bra som professionella investerares.

Det förklarades, enligt honom, av »The Efficient Market Hypothesis«, som går ut på att all tillgänglig information redan är inprisad i aktien. Därför har alla aktier samma möjlighet att generera överavkastning och det är således slumpen som avgör vilka aktier som blir vinnare och vilka som blir förlorare.

WSJ beslutade sig 1988 för att göra om testet och kom efter sex månader fram till att de professionella aktörerna vann i 61 av de 100 fallen. Även sett till avkastningen talade resultaten till proffsens fördel, deras avkastning uppgick till 10,8 procent, jämfört med 4,5 procent för aporna och 6,8 procent för index. Malkiel hade en del invändningar, han menade bland annat att det berodde på att portföljen inte var justerad för risk. När WSJ la ner tävlingen efter 14 år, 2002, ville de inte utse en vinnare, men en slutsats av apstudien och dess eftermäle är att det är ytterst svårt att välja rätt aktier.

Enligt professor Hal Heaton på Birmingham Young University är det bara 5 procent av investerarna som slår index i fem år och 0,1 procent som kan slå den i tio år.

Resultatet för fondförvaltare är ännu sämre. Enligt Hal Heaton var det bara 43 procent som kunde slå index ett givet år.

I höstas släppte ekonomerna Harry Flam och Roine Vestman en studie, som täcker perioden 1999 till 2013. De kom fram till att det möjligtvis finns lite skicklighet i förvaltningen, men inte tillräckligt för att kompensera för kostnaderna. De aktivt förvaltade fonderna visade på en överavkastning på 0,9 procent före avgifter och en avkastning på -0,45 procent efter avgifter. Samtidigt presterar de indexförvaltade fonderna i genomsitt sämre än de aktivt förvaltade, en avkastning på -0,92 procent före avgifter och -1,31 efter avgifter. En invändning mot rapporten är att den studerar fonderna och inte individerna, trots att fondernas avkastning är beroende av vilka invidiver som förvaltar den.

Modern forskning visar också att professionella investerare trots allt lyckas bättre än amatörer. Brad Barber och Terry Odean på Berkley universitetet i Kalifornien släppte 2012 en uppmärksammad rapport. De studerade samtliga aktietransaktioner som gjordes i Taiwan mellan 1995 och 1999, över en miljard stycken. Enligt den genererar professionella investerare en avkastning på 1,5 procent per år på bekostnad av de privata investerarna.

– Om man tittar på varje tillfälle är det några som vinner och några som förlorar och privatpersonerna är i allmänhet på förlorarsidan och de professionella aktörerna på vinnarsidan, säger Anders Anderson.

Branschen talar också om förekomsten av så kallade »hot hands«, en skara investerare som flera år i sträck lyckas leverera. Problemet, som Hal Heaton har påpekat, är att de är så få.

5. Dyrt – men kanske värt pengarna

Kontentan är alltså att det är mycket svårt att, med stöd i forskningen, slå fast med säkerhet att aktiv förvaltning lönar sig. Men det är alltså inte ett generellt argument mot att köpa aktier. Bara mot att vissa placerare har svårt att »slå« sina referensmarknader.

Inte heller är det argument mot att köpa aktiefonder, även sådana med aktiv förvaltning. Att köpa en viss typ av fonder kan vara det enda sättet att få den risknivå man vill åt. Tror man mer på Latinamerika än någon annan region i världen är det svårt att få den exponeringen utan att gå via fonder. Man kan också tro på en viss bransch, men samtidigt vilja ha riskspridningen, eller bara ha placeringar som uppfyller vissa etiska krav. Då är avgiften det pris man får betala för att få en viss exponering.

Det avgörande för fondplaceringar blir då hur stor avgiften är, om fonden så att säga är värd priset. Denna årliga förvaltaravgift varierar mellan olika fonder – från ingenting till 2 procent – på de pengar du har placerade. Aktivt förvaltade fonder har generellt en högre avgift än indexfonder. Det lönar sig att jämföra avgifterna. En procents skillnad i avgifter gör stor skillnad om du sparar långsiktigt, då ränta på ränta-effekten får stort genomslag.

Rådet till dem som sparar i aktier är alltså att slå fast syfte och risknivå och söka placeringar som passar dem. Och dessutom sätta sig in varje specifikt alternativ för att se om det är värt sitt pris.

fasad

Fakta | Så avgörande är bolånet

Ska räntan vara rörlig eller fast? Hur länge ska man binda den? Bör man amortera eller inte – även om det nu inte blir ett amorteringskrav?

För närvarande kan man binda räntan från tre månader upp till tio år. Fördelen med bunden ränta är att man vet vad som gäller. Samtidigt har rörlig ränta de senaste åren varit ett klart billigare alternativ. Vad som är bäst går generellt sett alltså inte att säga. Det beror på varje hushålls situation. Om man lånar till rörlig ränta får en höjd ränta omedelbart genomslag i ekonomin.

Hur lång tid man ska binda räntan på är en annan fråga. Om man vet att man ska flytta till en större bostad framöver kan man binda räntan under en längre period. Lånen går att flytta med sig till en ny bostad. Att lösa ett bundet lån i förtid är ofta dyrt.

Bolånet är inte bara en fråga om själva bostadssituationen. Det är också ett sparbeslut. För många kan det vara vettigare att amortera på lånet än att spara.

– Att både låna och spara är inget självändamål. Då betalar du avgifter i båda ändar, säger till exempel Anders Andersson på Swedish House of Finance.

En sak man kan fråga sig är om det är värt att amortera på bolånen fram till dess de ligger på en nivå där man kan klara av framtida räntehöjningar och en eventuell nedgång i lönen.

För närvarande ligger de svenska bolåneräntorna på historiskt låga nivåer. Därför kan man frestas att ligga kvar med höga lån till låga räntor och samtidigt spara på ett sätt som gör att man får högre avkastning.

– Dagens regelverk, med avdragsrätt på lånen och förmånliga sparkonton, uppmuntrar till sparande. Låga räntor spär förstås på det. Men de flesta former av sparande innebär risk, man måste därför kunna leva med att sparkapitalet går ner kraftigt, säger Anders Anderson.

groupie

Fakta | Förstå hela din pension!

Varje år avsätts 18,5 procent av din pensionsgrundande inkomst till den allmänna pensionen. Merparten, 16 procent, går till inkomstpensionen, 2,5 procent är premiepension. Premiepensionen sätts in på ett konto och alla kan själva välja hur de vill placera pengarna. Hur mycket pengar man har i PPM finns angivet på Pensionsmyndighetens hemsida. Om du inte har gjort något val förvaltas pengarna av Sjunde AP-fonden.

Utöver den allmänna pensionen har de flesta tjänstepension. Den går till alla dem som arbetar i företag med kollektivavtal, vilket 90 procent gör. Varje år avsätter arbetsgivaren 4,5 procent av lönen upp till 36 613 och 30 procent av din lön över 36 613 till tjänstepensionen. Dessa pengar kan du välja att lägga i en traditionell försäkring, där pengarna buntas samman och tillhör ett försäkringskollektiv med en viss garanterad avkastning och pensionsnivå, eller i en fondförsäkring, där du själv väljer hur pengarna ska förvaltas. I det sistnämnda fallet bestäms pensionen av hur dina fonder går.

Den allmänna pensionen kan man plocka ut från 61 års ålder, men man har rätt att arbeta till 67. Pensionen betalas ut livet ut. Vad som gäller för tjänstepension varierar beroende på vilket bolag man har sin tjänstepension i.

Det är svårt att säga hur stor en framtida pension blir. Allt beror på hur mycket, var och hur länge man jobbat, heltid eller deltid. En tumregel är att den är mellan 60 och 75 procent av slutlönen. Om man jobbar ett år längre får det dubbel effekt, eftersom man både sparar och låter bli att plocka ut pension. Effekten blir ungefär 7 till 8 procent per år, under de år som pensionen sedan plockas ut.

Utöver den allmänna pensionen och tjänstepensionen kan man ha individuellt pensionssparande, IPS. Sådant sparande kan vara bra om man arbetar på ett företag som inte har kollektivavtal eller om man är egen företagare. Fram till i januari i år hade man rätt att sätta av upp till 12 000 kronor om året utan att betala skatt. Efter årsskiftet har man rätt att sätta av 1 800 kronor. Det har gjort det individuella sparandet mindre förmånligt. Den som saknar pensionsrätt i sin anställning eller har eget företag får dock sätta av 35 procent av inkomsten, upp till 445 000 kronor. 

För den som har låg eller ingen tjänstepension alls kan det finnas anledning att spara mer än det som finns i pensionsförsäkringarna. Först bör man fråga sig om man vill ha tillgång till kapitalet eller om man vill låsa in det. Som nämnts är inlåsning inte längre särskilt skattemässigt fördelaktig. Samtidigt kan det finnas en poäng i att inte frestas göra slut på det.

vernissage

Fakta | Njutbart kapital

När börsen är högt värderad och banken inte ger någon ränta finns det alternativa placeringar.

Konst
I maj förra året såldes Andy Warhols »Den sista måltiden« på Bukowskis för 61 miljoner kronor – den dyraste tavla som någonsin sålts i Sverige. De senaste åren har inneburit flera rekordnoteringar världen över, inte minst för att det strömmat in pengar på konstmarknaden från Asien. Sedan 2010 har samlad konst haft en årlig tillväxt på 9,6 procent, enligt the Mei Moses Art Index.

Att tänka på
• Konst är en smaksak. Att pricka rätt är svårt.
• Provisionen på auktioner ligger ofta över 20 procent. Det ska läggas till inköpspriset.

Vin
När man talar om vininvesteringar är det framför allt röd Bordeaux som avses. Därifrån kommer cirka 90 procent av de viner som klassas som kvalitetsviner. Ett vin som stigit kraftigt är Calon Segur, men långt ifrån alla kvalitetsviner har haft samma fina prisutveckling. Tvärtom har Liv Ex vinindex gått ner sedan 2011. Ett gott råd kan vara att köpa två flaskor. Då kan man njuta av att dricka en och spara den andra. Ett annat sätt är att köpa andelar i en vinfond. Ägarna tar då del av fondens utveckling och får i många fall besöka vingårdarna.

Att tänka på
• Köp kvalitetsviner.
• Behåll originalförpackningarna.
• Lagra vinerna rätt och riktigt.

Bilar
The Hagerty Blue Chip Index, som visar utvecklingen för veteranbilar i toppklass, steg mellan september 2014 och januari 2015 med 4 procent. Det är en avmattning i tillväxttakten, efter att indexet de senaste två åren stigit med 9 procent per tertial. De stigande priserna är förstås ingen garanti för att ett bilköp blir en god investering, men det är ett bevis på att det kan bli. Italienska bilar har det bästa samlarvärdet, framför allt Ferrari. Även tidiga Porsche 911. Men även svenska lågseriebilar av märkena Volvo och Saab går att tjäna en hacka på.

Att tänka på
• Ursprungsskick.
• Bevara bilen i garage.
• Putsa bilen och kör den, men undvik saltade vägar.

Hästar
När dressyrhingsten Totilas såldes 2010 sände det chockvågor genom hästvärlden. Priset – som ska ha varit mer än 100 miljoner kronor – tros vara det högsta någonsin för en ridhäst som inte är galoppör (oljeshejkernas fäbless för denna sport märks på prislapparna). Hästälskare som vill investera gör säkrast i att omge sig med proffs i form av skickliga ryttare och tränare. Förädlingen är allt, och bäst betalt får man för en häst som visat framgångar i de högre tävlingsklasserna.

Att tänka på
• Egna uppfödningar är jämförelsevis billiga. Föl likaså.
• Hög risk! Ett lovande föl med bra stamtavla kan växa fel. En mångmiljonhäst kan skada sig.
• Kräver kunskap om både avel och hästutbildning.

Fakta | Siffror

grafik1LitenGrafik2LITEN

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera