Femstjärnigt festande

Text: Annah Björk

Foto: Emil Nordin/TT, Björn Larsson Rosvall/TT

Föreställ dig att du befinner dig mitt i en enorm öken utanför Los Angeles. Att du hoppar ur den varma sängen och tassar bort till toaletten. Spolar, tvättar händerna under det ljumna vattnet, smörjer in dem med en väldoftande, lyxig handkräm och blickar ut genom fönstret. Flera sena festivalfirare är fortfarande kvar i poolen. Det ligger champagnekorkar vid massageborden. En kypare tar emot nattens sista beställning.

Vip-området på Coachella Festival saknar alla de traditionella rockfestivalsattributen. Lervällingen. Folk som spyr bakom tältduken. Det utsmetade endagarssminket.

Rockfestivalen, så som den var, är snart  ett minne blott.    

Att frysa, vara tredagarsfull och hänga med andra musiknördar på rockfestival är lika mycket sommar för svenska sjuttiotalister som mygg är för norrlänningar. Under nittiotalet fanns det tre svenska måsten, Arvika, Emmaboda och Hultsfred. Och det var där det hände. Det var där musikintresserade från hela landet förenades framför spelningar med band som Kent, Oasis och Cardigans. Det var där småstadsunga äntligen kunde hitta likasinnade. Klä sig i outfits som aldrig passade i de trånga högstadiekorridorerna. Kanske få hångla. Och de som inte la sina sparade månadspengar på en biljett till Hultsfred, de missade det. Det fanns liksom inga genvägar (läs iphone-filmer på Youtube) att fuska sig till en konsertupplevelse.

Tjugo år senare bultar den inbitna festivalgenerationens hjärtan mer för påtande i omöjliga odlingar än för att bo i tält och dricka varmt rödvin.

Likväl finns festivalerna kvar. Än så länge. Och visst, publiken strömmar fortfarande till. Bråvalla hade över 50 000 besökare förra sommaren. Till Summerburst kom det dubbla antalet personer om man räknar både Göteborg och Stockholm. Men de nya generationerna har helt andra drivkrafter och mål med sitt festivalande än sina föregångare. Och när de skulle skolas in i festivallivet hade spelplanen för livemusik förändrats så fullständigt att hela kartan fick ritas om. En snabbspolning av de senaste fem åren visar att själva urrockfestivalen i Småland, Hultsfred, köptes av det enorma tyska liveföretaget FKP Scorpio och lades ned. Borlänges stolthet, Peace & Love, konkurrerades tårfyllt ut av FKP:s breda jätte Bråvalla i Norrköping. Och Housefansen fick sin egen ambulerande tillställning med populära Summerburst.

summerburst
Sommaren är kort. Efter ett utsålt Summerburst 2014 i Göteborg lockar nu samma arrangör med artister som Avicii och David Guetta.

Men det är inte bara kartan som ritats om, utan också festivalbesökarnas syn på musik. Enligt en undersökning, gjord av företaget Eventbrite byggd på konversationer i sociala kanaler, pratas det i dag mer om själva helhetsupplevelsen än om specifika konserter. Musiken finns tillgänglig ändå, några tangenttryck bort, 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Det uppstyckade spellistelyssnandet ger dessutom mindre tålamod för hela album och konserter med en och samma artist. Att åka till Summerburst eller Bråvalla har blivit yngre generationers svar på 80- och 90-talens blöta Ayia Napa-charters. Ett slags lägerplats där det man är med om stannar inom festivalens hängn. Musiken är mest där som en ram, en utbytbar kuliss.

Slår man ihop 70-talisternas nostalgiska grepp om sin snuttefilt (festivalen) med de yngres förhållningssätt till konserter, ger det en fingervisning om hur framtidens festivalscen ser ut.

Nämligen festival-vip.

Numera kan vem som helst med tillräckligt mycket cash köpa sig till en mer eller mindre musikrelaterad premiumupplevelse, precis som vilken klassuppdelad flygresa som helst. För närmare 250 000 kronor kan man nästa vecka se Björk, Drake och Lana Del Rey på Governors Ball i New York. För fantasisumman får man en »Cabana« – en 400 kvadratmeter stor stuga med plats för 16 besökare. Biljetten inkluderar tillgång till backstage, en egen platå med utsikt över den största scenen, en mindre buffé, egna servitörer för gratis öl, vin och drinkar, tillgång till massage, t-tröjor från artisterna och en egen concierge.

Och det ser likadant ut på de stora festivalerna i resten av USA och i Europa. Den vanliga, dödliga campingen finns förstås kvar. Men för varje år byggs allt större områden om till »vuxencamping«, »lugn camping«, och så vidare.

Sverige har förstaklassupplevelsen av festivalerna inte riktigt nått samma nivåer, än. Men 2012 slog trenden med »glamping« igenom, en lyxigare variant av campingliv. Hultsfredsfestivalen hakade på under den sista upplagan av festivalen vid sjön Hulingen. Det regnade det året. Framför den väldiga scenen stod det glest med folk i dyra regnjackor och designade gummistövlar med varma sockar i. Robert Smith och The Cure vägrade avsluta akten – klockan hann bli en bra bit efter 3 när publiken stapplade hem. Men i stället för att krypa in i något blött tält gick de till området med pastellfärgade hus som påminde om lekstugor i rader, vart och ett med plats för två uppvärmda sängar. De så kallade podpadsen utvecklades för den brittiska festivalen Glastonbury 2005.

På Bråvalla-festivalen i Norrköping har campingen med småhus sedan dess utvecklats till Bråvalla Club. Med en biljett för 4 500 kronor köper man tre nätter i ett av festivalens lyxtält. För lika mycket kan de som har råd få entré till backstageområdet med middag, drinkbiljetter, fri parkering på bevakat område, utsikt med tak över de två stora scenerna, och mer därtill. Ett alltmer populärt alternativ till att lajva tonåring för medelålders festivalnostalgiker, enligt Niklas Westergren på Bråvalla. Han tror att intresset för lyxcampingen ökar. Housefesten Summerburst har ännu fläskigare priser på sina premiumbiljetter.

En festivalupplevelse utan trängsel, kö, och kyla. Utan att ens behöva sätta sin fot på själva festivalområdet. Det borde vara själva antitesen till dedikerad rockkärlek. Och alla är heller inte så nöjda över denna, som vissa ser det, musikfientliga utveckling. Det var just på Coachella-festivalen i Los Angeles, där färgglada plastdjur guppade i en svalkande pool och besökarna gick runt med paraplydrinkar i händerna, som Arcade Fires sångare Win Butler i fjol höll ett ilsket brandtal från scen. »Det är mycket fejk-vip-rumsbullshit på den här festivalen. Ibland drömmer folk om att komma in på liknande platser. Men det suger verkligen där, så bry er inte om det.«

hultsfred
Aldrig mer lera. Hultsfredsfestivalen 2011.

Frågan är om publiken verkligen lyssnade. För bara året efter, i april 2015, var de svenska housestjärnorna Alesso, Ingrosso och Axwell några av de stora dragplåstren på rockfestivalen. Namn som är synonyma med idéerna om exklusivt festivalande. Och dessutom namn som för bara ett år sedan sades vara själva beviset för att musikfestivalens framtid låg i det nischade. Analysen var tydlig: House spelades på Ultra i Miami eller Summerburst i Sverige. Indie- och kvalitetsmusik på Way Out West. Och hårdrock på Sweden Rock och Get Away. Ett tydligt grepp om sin målgrupp skulle göra festivalerna lönsamma, hette det.

Men redan i år motbevisades alltså tesen. Med de svenska housestjärnorna som huvudakter på den tidigare så utpräglat indierockiga festivalen. Tillsammans med återuppväckta dinosaurier som Ride och r’n’b-artisten Drake. Och trenden märks också i Sverige. Till indiefestivalenWay Out West i Göteborg kommer i sommar den norska deep house-artisten Kygo, för att nämna ett exempel. För den som nu ens orkar ta sig till en fysisk plats. Den nya tekniken erbjuder alternativ. Virtual reality-glasögonen Oculus Rift är allt som krävs för att följa den belgiska elektroniska festivalen Tomorrow World, hemifrån. Efter att barnen är nattade och disken är diskad.

Kombinationen exklusiv glamour, bredd, teknologi och en massa unga som bara vill ha skoj gör att rockfestivalen nu rosslar fram sina sista andetag på leråkern. 

Summerburst pågår i Göteborg den 29–30 maj.

Fakta | Den svenska festivalsommaren är här

Artister i utval.

Summerburst, Stockholm 12–13 juni. Avicii, Ingrosso
och Axwell.

Sweden Rock Festival, Sölvesborg 3–6 juni.
Def Leppard, Judas Priest.

Bråvalla, Norrköping 25–27 juni. Robbie Williams, Calvin Harris, Kent.

Into the Valley, Dalhalla 31 juli–1 augusti.
John Talabot, Studio Barnhus.

Get Away Rock, Gävle 6–8 augusti.
Turbonegro, Ghost, Takida.

Way Out West,  Göteborg 13–15 augusti.
Beck, Patti Smith, Tove Lo.

Dans Dakar, Stockholm  21–22 augusti.
Silvana Imam, Diplo.

Popaganda, Stockholm 28–29 augusti.
James Blake, Seinabo Sey.