Ekonomi

Dags för bråkstakar?

Fondcheferna har 1 200 miljarder att strida med. Om de bara vågar.

Det har snackats om Svenskt Näringsliv på sistone. Om arbetsgivarorganisationens kontakter med sverigedemokraterna. Men frågan är om inte en annan del av dess verksamhet är minst lika värd att uppmärksamma.

Det handlar om Alecta och AMF, de finansföretag som Svenskt Näringsliv deläger ihop med TCO och LO. Alecta och AMF förvaltar de båda kollektivens tjänstepensioner, totalt tillsammans över 1 200 miljarder kronor, vilket gör dem till de allra största ägarna på Stockholmsbörsen.

Båda företagen har den sista tiden noterat intressanta personförändringar på högsta nivå. Häromveckan meddelade Alectas vd Staffan Grefbäck att han slutar. Och förra måndagen blev förra finansministern Pär Nuder ny styrelseordförande i AMF.

Officiellt hävdar nog företagen att skiftena inte innebär någon större förändring. Men historien visar att enskilda personer kan få stort genomslag. AMF och Alecta har visserligen exakt samma uppdrag, att förvalta sina sparares pensioner så väl som möjligt. Men deras sätt att göra det på skiljer sig avsevärt.

Alecta har under Grefbäck till stor del strävat efter att visa branschens lägsta förvaltningskostnad. Samtidigt har man förhållit sig relativt passiv i de börsföretag man har varit aktieägare i. I de stora uppgörelser på Stockholmsbörsen som skett de senaste åren där stora pensionsfonder har gått samman för att få kraft – som i budstriden om Scania och i turbulensen kring SCA – har Alecta hållit sig utanför.

AMF, däremot, har tillhört kärntruppen i nämnda konflikter. Bolaget har profilerat sig hårt i ägarfrågor och arrangerade i fjol ett seminarium under Almedalsveckan. I gengäld har AMF något högre förvaltningskostnad än Alecta.

Bakgrunden till de olika filosofierna finns till stor del just i enskilda personer. Inte minst hos deras 50-procentiga delägare, Svenskt Näringsliv. Vd där var fram till i fjol Urban Bäckström, en moderat fostrad i motståndet mot löntagarfonderna och närmast allergisk mot den typ av aktivt ägande som AMF står för. Bäckström stod också på god fot med tjänstemännen i Handelsbankssfären – inte heller de några vänner till fondmakt.

Bäckströms filosofi verkar genom åren haft stort genomslag i Alecta. Så var också fallet tidigare i AMF, som 2010 bland annat fick minska antalet valberedningar man medverkade i. Men när förre Gunnebochefen Göran Gezelius tog över AMF:s styrelse 2011 markerades ett trendbrott. Han var långt mer tillåtande i att bolaget använde sin ägarmakt, vilket öppnade för engagemangen i Scania och SCA. Det är inte konstigt att Gezelius nu, efter att han slutar i AMF, är föreslagen som ny ordförande för föreningen Aktiespararna.

Vad händer då nu i AMF? Blir det annorlunda med Pär Nuder? Det får vi se. Han är redan i dag ordförande i Tredje AP-fonden, som väl knappast utmärkt sig som ägaraktivister. Men det faktum att han gör entré i sällskap av Caroline af Ugglas talar för att AMF:s höga profil består. Af Ugglas var i sin tidigare roll som aktiechef på Skandia en i fondgänget som engagerade sig allra mest i striden om Scania.

Hon är numera vice vd för Svenskt Näringsliv. Men arbetsgivarorganisationen är en annan numera. I dag står den närmare de fondpragmatiska Wallenbergarna än de ägarkoleriska Handelsbankarna. Detta efter att Jacob Wallenberg i våras valdes in i dess viktiga arbetsutskott och Wallenbergnära Carola Lemne tagit över som vd.

Och vad innebär detta för AMF:s kusiner på Alecta? En ny vd ska nu rekryteras. Just i Alecta har Wallenbergsfären historiskt för övrigt haft stort inflytande, med en man i styrelsen. Om det också innebär att Alecta antar en mer aktiv profil på Stockholmsbörsen återstår att se. Helt klart är att vem det blir kan få större betydelse än vad man tror.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera