Karolinskas status på glid

Text:

Foto: Linda Dybeck

Inte tänkte professorerna på framtida italienska skandalkirurger, när de styrde pråmarna mot Kungsholmen i början av 1800-talet. Det var eländigt nog som det var.

De var inte bara det att en av lasterna förliste vid flytten till glasbruket. Anatomiprofessor Anders Johan Hagströmers preparat försvann ner i Riddarfjärdens höstkalla vatten.

Nej, det var dessutom svåra tider i landet. Sverige hade precis förlorat finska kriget. Befolkningen var sjuk och fattig, och det rådde brist på både läkare och läroböcker. Det var detta som var orsaken till att kung Karl XIII lät grunda Karolinska institutet 1810.

För professorerna visade det sig dock snart att det största bekymret skulle bli uppsaliensarna. Det nya institutet hade som mål att sammanföra den teoretiska medicinen med den praktiska kirurgin. Det gjorde medicinarna i Uppsala rasande, och professor Israel Hwasser ägnade de 30 återstående åren av sin karriär åt att bekämpa KI. Stockholmarna avskilde läkarvetenskapen från andra vetenskaper och gjorde den till en ren teknikfråga, tyckte han. De skulle minsann inte ha någon examensrätt.

Så misstrott var Karolinska institutet i början. Det dröjde ända till 1906 innan de fick promovera doktorer som alla andra. Men ungefär då lade Alfred Nobel sitt medicinpris i deras händer. Och under det nya århundradet skulle vindarna vända.

Grunden lades då till den status som KI har i dag – som Sveriges internationellt enda egentliga riktiga prestigehögskola. Ett renommé som gör avslöjandena om KI-forskaren Paolo Macchiarini till en världsnyhet. Macchiarini misstänks bland annat för att ha överdrivit sina forskningsresultat och för att ha gjort ingrepp på människor med obeprövade och oetiska metoder, ingrepp som ska ha lett till flera människors död.

Institutets koppling till Nobelpriset i medicin har gjort skandalen särskilt intressant för internationella medier.

Karolinskas väg till framgång gick parallellt med att Nobelpriset, instiftat 1895, etablerades.

Redan före första världskriget presenterade Hans Christian Jacobæus sin titthålskirurgi vid Karolinska. 1955 fick Hugo Theorell KI:s första Nobelpris för sina enzymstudier. Och under de följande åren samlades en rad starka profiler vid universitetet, som bröstkorgskirurgen Clarence Crafoord och hjärnforskaren Herbert Olivecrona. I sin tur lockade dessa till sig andra gästforskare och läkare, och KI:s status befästes.

1945 grundades Medicinska forskningsrådet med makt över statens forskningspengar. Ledningen hade en stadig koppling till KI. När de privata finansiärerna vann mark, var KI duktiga på att locka deras intresse.

Samtidigt påverkades Karolinska institutet inte på samma sätt som andra universitet av högskolans underfinansierade expansion under 1900-talets andra hälft. Medan antalet studenter i Sverige mer än tjugofaldigades under efterkrigstiden, trefaldigades de bara vid KI – vilket bidrog till att man fortfarande kunde hålla sig med enbart toppstudenter.

Så kanske man kan sammanfatta KI:s framgångsrecept: Nobelpriset, starka profiler, villiga finansiärer och ett visst mått av elitism.

I dag räknas det som Sveriges enda toppuniversitet i internationella sammanhang. Karolinska institutets forskning hör till de 50 mest citerade medicinska universiteten i världen, enligt Times Higher Education. Och i samma tidnings undersökning av universitetets rykte bland akademiker låg Karolinska förra året på plats 45 av alla universitet i världen. Intagningspoängen är bland de högsta i landet.

Att KI inte är ett toppuniversitet på alla områden framgår däremot om man läser de expertutvärderingar som gjorts av universitetet. Utbildningarna för tandläkare, specialsjuksköterskor och optiker har fått underkänt i kvalitetsutvärderingar under de senaste åren. Och samtidigt som stora resurser läggs på toppforskning, konstaterade expertkommittén ERA 2010 att svaga forskningsgrupper harvar på år efter år med otydlig styrning.

Man kan säga att Karolinska passar väl in i modellen för hur ett toppuniversitet ska se ut för att rankas högt. När kinesiska staten lät universitetet i Shanghai skapa den första globala universitetsrankningen var syftet att få kinesiska universitet att efterlikna de västerländska. De kriterier som ger poäng i rankningen är sådant som nobelpristagare, pengar från externa finansiärer och rikligt med citeringar – som upplagt för ett västerländskt, renodlat medicinskt universitet.

Macchiarini

Paolo Macchiarini. (Foto: Stefan Zimmerman/TT)

Phil Baty, chefredaktör för Times Higher Education, har beskrivit det som att de universitet som lyckas bli rankade högt har vissa gemensamma strategier: De lägger fokus på en utvald grupp som ska nå världsklass snarare än att sprida ut pengarna jämlikt. De rekryterar superstjärnor – precis som Karolinska trodde sig göra när de plockade över Paolo Macchiarini.

Och så den viktigaste statussymbolen av alla:

– Man ska inte underskatta betydelsen av att KI delar ut Nobelpriset. Det lockar dit gästforskare och föreläsare. Internationellt sett är Nobel helt avgörande, säger Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet.

Kan ett universitet med ett så robust vinnarkoncept verkligen fläckas ner av avslöjanden som de nu kring Macchiarini?

Å ena sidan finns det en del erfarenheter som talar emot. 2014 drabbades det japanska universitetet Riken av en skandal med en forskare som påstått sig kunna chocka fram stamceller. 2002 fick den nobelpristippade nanoforskaren Jan Hendrik Schön sparken från Bell Labs för forskningsfusk.

– Båda de institutionerna har repat sig, säger Mats Benner.

Å andra sidan kan KI:s framgångsfaktorer samtidigt göra det skörare än andra universitet när en skandal väl blossar upp.

För det första fäster Macchiariniskandalen ljuset på Karolinska institutets brister, som Fokus berättade om i förra veckans nummer: en intern konkurrens som missgynnar forskarmiljön och ett otydligt ledarskap.

För det andra bygger två av de tre stora rankningarna delvis på just universitetets rykte. Man gör helt enkelt enkäter med akademiker som får svara på hur de uppfattar ett universitet. Där spelar medierapportering en stor roll – och därför kan det bli problem om skandalen kopplas ihop med universitetets statussymbol.

– Att man uppfattas som garant för det förnämsta vetenskapliga priset gör läget extra kinkigt, säger Mats Benner.

Det är i det ljuset man ska se Nobelförsamlingens sekreterare Urban Lendahls avgångsbesked i veckan. Det är mycket som står på spel på Karolinska. Akademiskt förtroende kan ta lång tid att bygga upp. Första gången tog det ett helt sekel.

Bakgrund | Detta har hänt i Macchiariniskandalen

2011: Den första patienten på Karolinska sjukhuset får en syntetisk luftstrupe inopererad av Paolo Macchiarini. Sedan en artikel publicerats i medicintidskriften The Lancet invänder läkare på sjukhuset att artikeln mörkar de svåra komplikationer som patienterna fått.

Maj 2015: Åklagare inleder en förundersökning om grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada mot Macchiarini.

Juni 2015: Vetenskapsrådet slutar ge bidrag till Macchiarini eftersom operationerna saknar -etiktillstånd.

Januari 2016: SVT avslöjar nya uppgifter om Macchiarinis operationer, vilket får KI att sätta igång en ny utredning.

3 februari: Karolinska sjukhuset meddelar att en extern utredning ska klarlägga de tre strupoperationer som Macchiarini gjort där.

4 februari: KI meddelar att Macchiarini inte får sin tjänst förlängd.

7 februari: Urban Lendahl, sekreteraren för Nobelförsamlingen, avgår.

9 februari: Styrelseordförande Lars Leijonborg-meddelar att juristen Sten Heckscher ska leda granskningen av KI.