Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Tio frågor

Tio frågor till Dan Eliasson

Vi kan inte åka på alla brott i den utsträckning vi önskar.

Dan Eliasson tar emot Fokus i ett rum i Polishuset. Han har just kommit tillbaka från möten med landets regionpolischefer.

Hur skulle du själv beskriva läget inom polisen?

– Utredningsresultaten fortsätter att vika. Vår operativa förmåga är inte så stark som vi skulle önska. Vi kan inte åka på alla brott i den utsträckning vi önskar. Arbetsbelastningen för våra kamrater i organisationen är ansträngd. Vi är för få händer och fötter för att dra runt de utmaningar vi har.

Går dessa problem att knyta till reformen?

– Det är nog så att omorganisationen påverkar alla delar. Själva förfarandet tar energi och vi tappar tempo. Existerande grupper slås sönder, nya ska byggas upp. Det tar tid att bygga grupper. Hela omorganisationen påverkar oss negativt i det avseendet, men vår tro, och vår förhoppning är att vi kommer att vara starkare än när vi var de gamla 21 länsmyndigheterna. Det är jätteviktigt.

När gängkrigen bröt ut i Göteborg skulle alla chefer söka nya jobb.

– Ja. Det var väl inte den bästa tajmingen. Men det var ett system som genomförandekommittén hade beslutat. Den hade att förhålla sig till de 21 länsmyndigheterna. Man ritade om organisationsrutorna så alla chefer fick söka nya jobb. De gamla fanns inte i den nya organisationen. Jag brukar beskriva det som hänt såhär: Nils Öberg, som gjorde den första utredningen, sa att vi ska ha ett hus. Rolén sa sedan att vi ska ha sex våningar och han gjorde ritningarna. Jag kom in som byggherre. Nu ser vi att det finns anledning att göra justeringar. Det betyder inte att det är feltänkt från början. När ritningarna möter verkligheten måste man anpassa saker. Den fasen börjar vi komma in i nu.

Men vem är ansvarig för att det ser ut som det gör, enligt dig?

– Då måste man vara kristallklar. Från 1 januari 2015 är det jag. Vi kan göra de ändringar som är nödvändiga efter 2015. Vårt bekymmer var att när jag tillträdde fanns ett antal ritningar. Ska vi bygga enligt ritningarna eller ska vi justera? Man kan väl säga att trycket på oss och mig att komma i gång med bygget var ganska hårt. Prioriteringen var att reformen skulle genomföras. Ett alternativ hade varit att ta ett år och se om vi tyckte om ritningarna. Vi använde ungefär en månad och kom fram till att det inte fanns någon plan B. Vi såg några frågetecken men tyckte det var good enough för att köra.

Vad var det för frågetecken?

– Frågor om hur vissa verksamheter skulle organiseras, på vilken nivå. Det finns ju ett antal inbyggda friktioner i organisationen.

När du fick frågan att ta det här jobbet, vad tänkte du då?

– Jag var överraskad. För jag, som alla andra, trodde väl att Rolén skulle ha jobbet eftersom han hade gjort ritningarna.

Har du funderat på att lägga av när det har blåst?

– Nej, jag har inte gjort det. Jag känner att vi drar fårorna framåt. Vi har inte bara tittat på ritningarna, vi har byggt en hel del, vi vet var vi ska skruva och känner att det kommer att bli bra. Att då stiga av vore att svika.

Många säger att hr-frågorna har fått för stor plats i den nya organisationen, och nämner utdragna och byråkratiska anställningsförfaranden som exempel.

– Det finns två skolor här. Å ena sidan en känsla att det inom polisen genom åren funnits nån form av kamaraderi … om du håller dig väl med chefen går det bra med karriären. Den här processen var ett svar på det, att meriter och egenskaper skulle vara avgörande. Många tycker att den här mer transparenta processen har varit positiv. Några tycker att den har varit lite fyrkantig, att du glömmer bort människan. Jag är inte förmögen att dra någon slutsats. Att det skett en professionalisering av rekryteringen inom polisen är ställt utom allt tvivel.

Ni har köpt tjänster av Prime.

– Jag tror vi har gjort ett upphandlingskontrakt på 24 miljoner kronor på tre år. Titta på andra stora myndigheter, så är det en ganska begränsad summa. Och den kompetensen behövs i ett stort förändringsarbete. Vi jobbar med podd, vi jobbar med filmer, där vi inte har samma förmåga själva.

Du får kritik för att försköna. Eftersom du är i behov av mer pengar till verksamheten låter det också kontraproduktivt.

– Ja, det är en balansgång. Jag förstår kritiken, men tror, med all respekt, att jag som varit i Regeringskansliet kan bedöma hur man framgångsrikt får mer pengar till en myndighet. Sedan tycker jag att en ledares uppgift är att peka på vägen framåt. Vänd på det hela: att jag säger att nu går det åt skogen. Är jag rätt person att leda verksamheten då? Ibland kanske jag i min iver att försöka säga att det finns en bättre framtid hamnar på den alltför positiva sidan. Men det är nog min natur.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera