Folkbildning mot vettvillingar

År 2016 firade vi i Sverige den grundlagslagfästa yttrandefrihetens tvåhundrafemtioårsjubileum. Många högtidstal hölls om det fria ordets centrala roll i varje fungerande demokrati – med goda skäl.

I de nordiska länderna har ordets frihet varit en sjusärdeles viktig aspekt av just den politiska demokratin. Förvisso är yttrandefriheten fundamentet i varje fungerande folkstyre men särskilt i Sverige och Finland har det upplysta folket ägnat sig åt idog tidningsläsning. Så länge dagstidningen, lokal eller rikstäckande, var allmänhetens viktigaste informationskälla var finnar och svenskar världens mest tidningsläsande folk. Förmodligen är de det fortfarande.

En annan specialitet som finnar och svenskar har odlat är, eller var, den livaktiga folkliga organiseringen. Tidningsläsning, opinionsbildning och organisation – politisk, facklig och annan – hängde ihop i den »lyckliga« nordiska demokratin som växte fram under förra seklet, särskilt dess senare hälft.

När samhällsdebatten i våra länder har försökt spana in demokratins framtida öde och därvid oroligt sneglat på vad som händer i USA, som ju ofta betraktas som västvärldens »föregångsland« på gott och ont, tillhör jag dem som har varnat för alltför lättvindiga analogier.

Enligt min uppfattning är USA och de nordiska demokratierna i vissa avseenden skilda civilisationer – då tänker jag just på den djupgående folkbildnings- och folkrörelsetradition jag nämnde ovan, som är, eller har varit, mycket karakteristisk för oss men som har saknats i Förenta Staterna.

Fram till våra dagar har hot mot det fria ordet i regel stavats censur, förföljelse och strypt informationsflöde, låt vara att även strukturella hot som har med ekonomi och resurser att göra, har gjort sig påminda.

På allra senaste tid har det fria ordet med dess koppling till den fungerande demokratin råkat ut för helt nya faror. Vad jag tänker på är nätet, informationsöverflödet, de fejkade nyheterna och det jag ville kalla informationsnihilismen som nu för tiden rör till verklighetsuppfattningen för oss. Ingen information är snart att lita på. Och i algoritmernas tidevarv förflyttas vi till olika verklighetsbubblor där gemensamma offentliga arenor inte längre finns.

I USA har vi redan kunnat se hur en vettvilling valdes till president på grund av att informationsnihilismen förintade »det allmänna« och »det gemensamma« som är det fält på vilket kollektiv strävan, rationalitet, politik i egenskap av demokrati i arbete, gror och växer. Fullt logiskt använder nu vettvillingen sin nya position till att sprida och fördjupa informations- och kunskapsnihilismen, som förde honom till makten.

Jag hoppas och tror att samma sak inte händer lika lätt här i våra länder därför att vi har så mycket starkare kunskaps- och samverkanssökande traditioner än Förenta staterna. Lite vaccinerade mot vår egen vettlöshet borde vi vara på grund av att upplysning och rationell organisation har varit rutin i vardagen.

Men självklart kommer det av oss i Sverige och Finland att krävas aktivt motstånd mot de krafter i vår samtid som får handfast kunskap och information att undan för undan lösa upp sig i en formlös, kommunikativ verklighet där fakta och alternativa fakta byter plats med varandra som det faller sig, i ett ständigt flöde av sant och osant.

Hur vore det med lite källkritik och nätetik redan på dagis.

Text: