Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Dylanmayakb Inrikes

Svåra lägen fyller olika sorts ord

Någon hade sagt till honom att han borde tala till massorna. Han stod i dörren in till caféet, varm och upprymd, skrämd av mängden människor. Hjärtat rusade. Han undrade om han ätit något i dag. Antagligen inte. Det kändes som om han skulle drunkna i de sura dunsterna av svett, misär och rädsla

Svimfärdig insåg han att polisen var på väg. Om han inte agerade nu skulle det vara slut. Med honom. Med alla. Plötsligt förstod han hur mycket som förändrats sedan förra veckan, sedan i går  … Om han bara kunde hitta den första meningen.

Det inre dramat, som den brittiska författaren Hillary Mantel skildrar i ett avsnitt i sin romantrilogi om den franska revolutionen – »Frihet«, »Jämlikhet«, » Broderskap«  – utspelade sig vid Palais Royal i Paris 1789. Den som våndades var advokaten och journalisten Camille Desmoulins, en av huvudpersonerna under omvälvningen.

Den kvalfyllda insikten att något måste sägas när stunden, omgivningen, kräver just ord tog sig olika uttryck i veckan. Interna krav på hennes avgång tvingade fram moderatledaren Anna Kinberg Batra. Hon var trygg i det språk som blivit så vanligt i svensk politik: HR-branschens abstrakta konsultprosa. »Förtroendekris«, sa partiledaren. »Jag tar ansvar för det.« Hon sa också att hon inte kände igen sig i beskrivningen av sig själv som stel.

Två dagar senare klev Theresa May ut från sin bostad på Downing Street för att tala till folket om terrorattacken, och valde rakt igenom konkreta ord, berättade vad hon visste, nämnde tidpunkter och platser vid namn, sa att det fick vara nog nu, och krävde begränsningar i friheten på internet.

Stunden krävde också att Bob Dylan skickade sin Nobelföreläsning. Ackompanjerad av pianoackord och med ett bildspråk fyllt av detaljer kom den, en intalad berättelse om vägen till litteraturen, och en magisk kväll då han fick ögonkontakt med Buddy Holly.

Om Kinberg Batra blev inspirerad av May och Dylan är oklart, men ett råd i all välmening är att det kan vara bra att våndas en smula inför viktiga tal, och att yrkesjargong bör undvikas.

Blogg: Johan Hakelius
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera