Aktuellt

Fotbollens blodiga byk

Publicerad 2017-11-30

I kongresspalatset i Kreml, en vit marmorbyggnad som invigdes av Nikita Chrusjtjov 1961 och under de följande decennierna var årlig skådeplats för det sovjetiska kommunistpartiets sammankomster, lottas den 1 december nästa års VM i fotboll. Serietecknaren David Squires satte i några rutor i The Guardian den 27 november fingret på hur en hel värld misstänker att evenemanget förberetts. På den första bilden ser vi Vladimir Putin, mitt ett kontorslandskap. Bakom honom sitter ynglingar lutade över skärmar. Putin spänner blicken i Fifa:s nye ordförande Gianni Infantino och säger:

– Och här har vi en jävla massa troll, experter på att förvandla varje online-kommunikation till ren misär. De kommer att jobba hårt med att tysta alla dissidenter, herr Infantino. Trots allt är det World Cup, inte World Cuck, har jag inte rätt?

Cuck är en term som alt-högern med förkärlek strör över personer de föraktar. En Cuck är en man som är tillsammans med en kvinna som är otrogen men inte törs säga ifrån. Infantino svarar i seriestrippen att detta »är det nya transparenta Fifa«, som »behöver göra upp med det förflutna« och att fotboll är en moralisk sport, och att »till och med våra mest högljudda kritiker har lagt sin skepsis åt sidan för att delta i lottningsceremonin och ta del av vår skaldjursbuffé.«

Så är det. Alla är på plats. Festen kan börja. Lottningsskådespelet är förvisso inte något ögongodis. Men det är av underordnad betydelse. Fyra glasskålar. Åtta kulor med namn på deltagarnationer i varje skål. Och så … många timmar senare, åtta VM-grupper och ett spelschema som hos miljarder fotbollsintresserade världen över kommer att sätta fantasier, förväntningar och drömmar i vild rörelse. Nedräkningen till det som av flest själar på jordklotet betraktas som världens största idrottsfest kan börja.

Att Fifa och fotbollsvärlden befinner sig bakom Kremls tjocka murar går att spåra till sommaren 2010. Då fattade fotbollens högsta beslutande organ två beslut. Att låta VM 2018 spelas i Ryssland, och att låta VM 2022 spelas i Qatar. Inget beslut har skadat Fifas anseende mer. Putins Ryssland var redan då uppmärksammat för massdopning. Qatar var redan då ett land utan tillstymmelse till fotbollskultur, med ett klimat som gör fotboll omöjlig att spela vid den tid turneringen brukar spelas, och ett land som människorättsorganisationer påpekade använde sig av slavarbetare för att bygga arenorna. Fifa talade om en revolution, och om att fotbollen erövrade nya marker, men tvingades från det ögonblick beslutet tillkännagavs att bemöta misstankar och anklagelser om mutor och köpta röster.

Fifa förnekade. Men efter att amerikanska agenter understödda av schweiziska poliser i gryningen den 27 maj 2015 gjort en räd mot lyxhotellet Baur au Lac i Zürich och gripit sju Fifa-representanter har bevisläget förändrats.

Innanför blänkande glas och stål i Brooklyn i New York, i en byggnad med skylten United States Courthouse i versaler ovanför entrén pågår sedan tre veckor rättegången mot några av de gripna pamparna. Inte sedan de stora maffiarättegångarna har en amerikansk domstol haft ett större säkerhetspådrag. Beväpnade vakter bevakar varje steg vittnena tar. Det gigantiska målets första vecka innehöll ändå två dödshot i rättssalen, bland annat en gest från en utpekad fotbollshöjdare, som stirrade på vittnet och med händerna visade att han skulle halsen avskuren om han fortsatta att tala.

– Jag kliade mig bara, försvarade sig den anklagade.

– Du vill skrämma mig för att jag samarbetar med myndigheterna, snyftade vittnet.

Effekterna av det som kommer fram i domstolen sätter blodiga spår långt utanför glasväggarna. En före detta argentinsk regeringstjänsteman, Jorge Delhon, kastade sig under ett tåg i Buenos Aires och begick självmord några timmar efter att ha fått höra att ett vittne i domstolen anklagat honom för att ha tagit emot mutor för att dela ut tv-rättigheter. Delhon var advokat och jobbade i Cristina Fernández de Kirchners regering, och hade hand om regeringens program, »Fotboll för alla«, som sände lokala fotbollsmatcher i public service-ätv.

I domstolen kastas ljuset på genomförda och icke genomförda sinnrika planer på hur fotbollen ska korrumperas. Rättegången handlar om korruptionsanklagelser som inträffade innan de nya Fifa ledarna tog vid 2016. Men de höga pampar som ännu är verksamma inom fotbollen är inte oberörda av de bevis som redan lagts fram i domstolen – i synnerhet inte av de som rör beslutet att låta Qatar arrangera nästa VM, 2022.

Åklagarnas huvudvittne, Alejandro Burzaco, har erkänt att han betalat mutor till Fifapampar, och vittnar nu mot dem för att själv få lindrigare straff. Burzaco är före detta chef för ett marknadsföringsföretag, och har i rätten sagt att tre sydamerikaner var bland de 22 i Fifas verkställande kommitté som tog emot miljoner i mutor för att stödja Qatar. En av dem var Julio Grondora, som tog emot mutor för över en och en halv miljon dollar, men klagade över att andra hade fått 75 miljoner. Dessa var Ricardo Teixeira, före detta ordförande i Brasiliens fotbollsförbund, och FC Barcelonas förre ordförande Sandro Rosell, också chef på Nike, med affärsband till Qatar.

I måndags vittnade colombianen Lois Bedoya, före detta medlem i Fifas högsta beslutande organ, om att han erbjöds mutor för att stödja Qatars VM-ansökan 2022. Några månader före omröstningen, i samband med finalen i Champions League i Madrid 2010, söktes Bedoya upp av en »okänd viktig person från Qatars television,« och av en argentinsk affärsman.

Affärsmannen ville presentera Qatarpersonen för Bedoya och hans två kollegor, en paraguayansk fotbollspamp vid namn Napout och en ecuadoriansk höjdare som hette Chiriboga. Mannen från Qatar ville veta om Sydamerika var »villiga att stödja Qatar i sin VM-ansökan.«

Bedoya beskrev presentationen som kortfattad, och tillade att efter att Qatartjänstemannen lämnat mötet gick diskussionen över till att handla om möjliga mutor. Affärsmannen sa att Qatars ansökan skulle kunna bli »viktiga … för affärerna«, och rådde Fifa-representanterna att »be om tio femton miljoner i mutor och dela upp det mellan er grupp om sex«.

Vid sidan av spelet bakom VM-utnämningarna har mycket av bevisningen handlat om hur Fifa sprutat ut olagliga kontantbetalningar för att säkra tv-rättigheter i Amerika. Fox Sports i USA, Televisa i Mexico och tv Globo i Brasilien har kopplats ihop med mutorna men nekar till dem.

Fifa har ännu inte kommenterat domstolsförhandlingarna, men är måna om att beskriva rättegången som något som handlar om tjänstemän som sedan en tid varit bannlysta från organisationen, och världsfotbollen. Det har dock blivit svårare när tjänstemän som fortfarande är verksamma och högt uppsatta ständigt nämns i målet. En av dem är Alejandro Dominguez, en nyckelallierad under nuvarande Fifa-presidenten Gianni Infantino. Burzaco har också nämnt amerikanen Sunil Gulati, och Qatars Nasser Al-Khelaifi, som är ordförande i Paris Saint Germain, och under utredning i Schweiz för att ha mutat till sig att hans tv-bolag fått rättigheterna att sända VM 2026 och 2030.

De slutna marmormurarna i Kreml och glasväggarna i Brooklyn ger två olika bilder av världsfotbollen i dag, men förmedlar samma budskap: sporten har sedan länge förlorat sin själ till kommersialismen, och tappat sin ursprungliga mening. Inte ens en på ytan oantastlig sak som en rankninglista byggd på matchstatistik, den som ligger till grund för VM-lottningen, går att längre nämna vid namn av fotbollssjälar utan att framkalla röda kinder av skam. Listan som sorterat in länderna i olika glasskålar heter Fifa/Coca Cola World Ranking.