Får man inte gå på bio ifred?

Jag gick på bio sådär som man ibland gör på sin fritid. Just den kvällen såg jag »Darkest hour« – (ytterligare) ett pompöst hjälteporträtt av Winston Churchill med en Oscars-tippad Gary Oldman i rollen som den store brittiske ledaren. Filmen är nominerad till sex stycken Oscars – däribland för bästa huvudroll och bästa film – men det är i kategorin bästa make up/hår som den borde kamma hem statyetten. För har man sett en Winston Churchill-film – eller tjugofem – så har man ju sett alla. Ingen avviker abrupt från den andra vilket givetvis är helt enligt ordningen. Något annat hade varit närmast besynnerligt. Om England plötsligt invaderade, låt säga, Ungern för att låta regissörens egen tolkning av fenomenet Churchill komma fram. Nu ska man förvisso passa sig för att höfta lite om andra världskriget (jag ber därför på förhand om ursäkt om Ungern-kommentaren visar sig vara osmaklig. Det är en hel subkultur att kunna detaljer om andra världskriget och jag är inte där än).

Hur som helst: Några dagar senare kom ett mejl från SF där man berättade att det noterats att jag besökt biograf Saga och bad mig därför delta i en undersökning: »Vi strävar alltid efter att bli bättre när det gäller din kundupplevelse så nu erbjuder vi dig möjligheten att delta i en enkät om ditt biobesök för att ge oss feedback på vad du tycker vi gör bra och vad vi kan göra annorlunda.«

Nu är det givetvis inget ovanligt att såna här undersökningar ska göras. Prata med en kundservice och du ombeds nästan per automatik att efter samtalets slut dröja kvar, eller ringas upp, för att ge ett omdöme. På något sätt kan jag förstå detta när det handlar om banker. Någon som handlar med stora pengar och som kan behöva kämpa för att mitt semesterkonto på 2 579 kronor inte ska flyttas till något skatteparadis. Men varför ägnar sig SF åt detta? Sitter det verkligen någon som samlar in datan och lägger in i ett system för att sedan använda för att utveckla verksamheten? Handlar inte affärsidén om att hålla popcornmaskinen poppande och filmen rullad? Kan man få gå lite på bio på sin hårt inarbetade fritid utan att förväntas prestera konstruktiv kritik efteråt? Jag ville bara se en film – inte vara av en kundupplevelse.

Men givetvis klickar jag på länken för är det något som man ändå lärt sig så är det att ställa upp på undersökningar. En gång lade jag varenda kväll i tre veckors tid på att svara på en SIFO-undersökning av tegelstensmått.

Första frågan »Har du besökt biograf Saga nyligen?”. Svarsalternativ: »Ja, nej, vet inte«.

Jag ger upp direkt. Ska ribban ligga på den nivån vill jag inte vara med. Om jag nu ska hjälpa företaget SF att bli bättre i sin roll som leverantör av upplevelse till mig i egenskap av kund vill jag ha ordentliga frågor. Om SF nu låtsas vilja öppna denna Pandoras ask så får de göra det på riktigt. Jag vill påverka på allvar: Kräva klimatkompenserade snittblommor i salongen, stolservering och en riktigt dyr handkräm på toaletten för att förstärka känslan av mervärde. Här har jag ingått ett monetärt avtal med SF och då ska jag behandlas därefter. Annars tar jag min kundupplevelse till någon annan biografkedja. Nej, just ja. På vägen ut efter filmen slänger jag givetvis mitt skräp i papperskorgen vid dörren.