Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kristin Lundells blogg

Tre tips inför valrörelsen

Det sägs att alla idéer är bra utom de dåliga men ibland kan också de dåliga idéerna vara så bra i sin dålighet att de blir till bra dåliga idéer. Hänger ni med? Jag är lite osäker på om jag gör det själv – oss emellan så dribblade jag nog bort mig någonstans halvvägs – men jag vet att man måste lära av historien. Ta de dåliga idéerna i kategorin »utspel slängda från en hög höjd och fallet blev därav« och försöka vända till något bra att använda när goda råd plötsligt kan få sin egen valutakurs.

1. I januari firade händelsen »Annie Lööf avbryter semestern i Thailand för att partiet fått lite väl mycket feeling hemma« fem år men historien har inget bäst före-datum. Det är så typiskt. Här ska en partiledare äntligen få lite vacaciones – det har blivit dags för Annie att tänka lite på Annie. Hon har tagit sitt ansvar att flyga för att göra miljön bättre och så plötsligt: kanske tog hon upp telefonen för att dataroama lite fulsurf när meddelandet plingade in: »Annie, call home, nu har de föreslagit månggifte«.

Men för sjutton gubbar vad är det som pågår??! Det var bara att ställa ner Singha-flaskan, knöla ner sarongen i kostymbyxan och slänga sig på flyget hem (återigen bra för bättre miljö!).

Vad kan man då lära sig av detta nu när valrörelsen kickat igång? Skippa semestern i sommar om du är ledare för ett parti med flitiga bävrar eller andra kreativa själar. Jag vet att alla vill lätta på slipsknuten när det är juni-juli-augusti men tveka aldrig på att det kommer att finnas några som fortfarande är kvar i stan som kommer att kläcka den ena idén efter den andra på after worken på en uteservering i Gamla Stan och så är cirkusen igång. Den huvudvärken kommer inte att vara värd några lediga grillkvällar i svenska eller thailändska myggors lag.

2. Se till att det inte finns en massa miljarder kvar i olika kassor för då kan någon bli sugen på att handla (och här kan den som inte någon gång gjort ett dåligt köp kasta den första stenen, jag sitter still på mina händer). »Jag skulle inte ha låtit Vattenfall ha så mycket pengar i sin kassa. Det var för lockande att göra av med dem, och investera dem. Hade de inte haft de pengarna i kassan, då hade man hållit fingrarna borta från de stora investeringarna«, sa Maud Olofsson självkritiskt i en intervju i Expressen (21/12 2017).

Men låt oss inte stanna vid de 89 eller så miljarderna – de är ändå räntestinn historia – utan lära oss något av den berömda intervjun i Aktuellt där Olofsson förgäves försöker få kontakt med sin stab med hjälp av kodordet »konstitutionen« i olika former. Det var ju då som de skulle brutit in – skickat ett sms om »något akut som hänt«, som hade det gällt en fullständigt hopplös blind date som behövt avbrytas. Inför Almedagsdebatter bör därför alla i partiet vara uppdaterade om vilket stoppord det är som gäller – välj dessutom ett ord som avviker från det som ska debatteras så att det blir tydligt när det är nödläge. Annars står hela gänget och tittar på när det barkar fullständigt åt helskotta.

3. Feministiskt Initiativs kampanjfilm »Klart vi kan!« har debatterats flitigt på landets kultursidor och visst är det där som den ska avhandlas. Det är ju kultur att tolka. »Klippen är snabba, bildövergångarna mjuka och färgskalan suggestivt mörk à la regissören Terrence Malick recenserar SvD Kulturs konstkännare Clemens Poellinger. »Personligen tycker jag det piggar upp med lite poesi i valrörelsen« skriver en annars oimponerad Jack Hildén på Aftonbladets kultursida. Själv förstår jag att FI prövade på att vara poetiskt luddiga i denna sin valfilm – »kan vi ge makten och lika härlighet till alla en evighetens dag« låter dock som om det hämtats från en frireligiös pamflett som pulats in genom brevlådan av någon som kommit över portkoden.

Eftersom förra kampanjens raka »omskolningsläger för män« inte gick hem är det kanhända bättre att tala i gåtor. Inte vara så tydlig. Också Moderaterna har gjort detta i sin kampanj med vallöftet »det vanligaste tjejnamnet i skolan ska inte vara ett skällsord« vilket skapade stor förvirring på kultursidorna. Hur skulle detta läsas ordagrant? Men saker ska inte läsas ordagrant längre! De ska tolkas. Kännas efter. Strunt i saker som ränteavdrag och tak i föräldraförsäkring – det är att göra budskapet för kantigt (och vem vill vara kantig?).

Vi behöver KÄNNA innan vi sträcker oss efter våra mentometerknappar. Där förra valkampanjen handlade om att måla upp samtal med olika människor – »när jag var i Örebro pratade jag med Sol-Britt 85 som varit småskollärare i hela sitt liv och hon sa« – har vi nu gått över till att lämna tanken fri. Låta den flyga likt en fågel. Strunta i att alla ska förstå. En person – som ska få vara anonym – på Fokus redaktion hade helt missat budskapet i Moderaternas »Aina ska med«: »Så lamt sätt att rikta in sig mot pensionärer – Aina är inte ens ett så vanligt namn« var hans dom. Inte ens bilden med ett blåljus hjälpte polletten att trilla ner. För luften är fri. Tolkningen också. I evighetens härlighet amen.

 

 

 

 

 

Läs nästa artikel
Video: Read Proof Sharing

Nu lanserar Fokus ”Read Proof Sharing” – ett nytt sätt att dela med sig av nyheter på.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera