»Riksbanken det största hotet mot svensk ekonomi«

Text:

Få ting kan göra mig så nervös, som att Riksbanken ger intrycket av att veta vad den håller på med.

Man kan förstås diskutera räntor, till bankirerna är blå, men låt oss åtminstone enas om en sak: Riksbanken har inte en aning om vad den gör just nu. Det är en objektiv sanning. Den kan inte veta det. Riksbanken rör sig längre och längre in i farvatten där vi aldrig varit förut. Det saknas karta. Kanske kan en del tidigare erfarenheter vara till hjälp. Problemet är att vi inte vet vilka.

Att röra sig från en ekonomi med positiv ränta till en ekonomi med negativ ränta är som att trilla ned i Alice kaninhål. Den värld man hamnar i verkar bekant, ändå är den helt annorlunda.

Mårten Blix skriver i dag en debattartikel i ämnet i Dagens Industri. Blix har en bakgrund på såväl Riksbanken, som Europeiska centralbanken och Finansdepartementet. Hans poäng är i en mening mycket enkel: Riksbanken ska bidra till stabilitet och förutsägbarhet i svensk ekonomi. Att bedriva en räntepolitik som aldrig tidigare drivits, ökar oförutsägbarheten och minskar antagligen stabiliteten.

I en annan mening är hans poäng förstås inte alls enkel. Man skulle kunna hävda att det som skett är att världen ser annorlunda ut. Och att det är en synvilla att tro att vi får större stabilitet genom att hålla fast vid en politik som är anpassad för en ekonomi som inte längre finns. Men när man börjar bena ut argumenten är det ändå svårt att bortse från att Riksbanken just nu bedriver ett fullskaleexperiment med hela den svenska ekonomin.

Försöker man bedöma konsekvenserna spänner de i de flesta analyser mellan att politiken inte har någon större effekt alls, till att den har en potential att sluta i katastrof.

Riksbanken använder en extrem politik för att försöka lösa ett problem som inte finns, eller som rent av är en fördel.

Det paradoxala är att Riksbankens experimentpolitik inte växer ur en övertygelse om att världen ser annorlunda ut. Snarare tvärtom. Mårten Blix pekar på att Riksbankens syn på inflationen i ekonomin inte tar tillräcklig hänsyn till den tekniska utveckling som leder till kontinuerlig prispress, av ett helt annat slag än den sortens makrodriven deflation som historiskt inneburit problem.

Enklare uttryckt: vi ser inga negativa effekter av den låga inflationen. Snarare tvärtom. Riksbanken använder med andra ord en extrem politik för att försöka lösa ett problem som inte finns, eller som rent av är en fördel. Priset är …

Ja, det är just det: ingen vet. Inte heller Riksbanken. Kronan pressas till bottennivåer. Det vet vi. Bostadsmarknaden dopas. Det vet vi. Men sedan?

Den här räntepolitiken kan mycket väl vara det största hotet mot svensk ekonomi just nu. Betydligt farligare än de omskrivna handelshindren som kanske är på väg upp. Det är antagligen för mycket begärt att det ska bli ett ämne i valrörelsen. Vi har en oberoende Riksbank. Men vi har det för att skapa förtroende för svensk ekonomi. Om resultatet är det motsatta undergräver Riksbanken själv sitt eget oberoende.

I det här läget är det snarare till stöd för Riksbankens oberoende att dess politik öppet diskuteras, även utanför Brunkebergstorg.

Text: