Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Valrörelse i rött

En historisk vänstervind sveper över Mexiko när landet på söndag ser ut att få sin första vänsterpresident någonsin. Detta efter en valrörelse präglad av våld.

Den 8 maj hittas Abel Montúfar Mendoza ihjälskjuten i sin bil. Avrättad med flera skott. Han var kandidat för partiet PRI i delstatsvalet i Guerrero i Mexiko och blev en av över 100 politiker som fått sätta livet till sedan den mexikanska valrörelsen inleddes i höstas.

På söndag är det dags för president- och kongressval. Allt talar för att Andrés Manuel López Obrador, som förlorade presidentvalen både 2006 och 2012 som vänsterpartiet PRD:s kandidat, väljs till Mexikos första vänsterpresident någonsin. Den här gången som ledare för partiet Morena som han själv har grundat, och som utgör ett av tre partier i valkoalitionen Juntos haremos historia.

Opinionsundersökningar visar att den 65-årige López Obrador har en betryggande ledning. Han har dragit lärdom från tidigare förluster och agerade under kampanjen mindre som en revolutionär agitator till förmån för en mer inkluderande retorik – på så vis har han breddat väljarbasen och parerat konkurrenternas försök att utmåla honom som en »Chavista«.

López Obrador anses ha varit lyckosam som borgmästare i Mexico City åren 2000–2005 men lyckades ändå inte få slut på den korruption som enligt honom är roten till våldet och de sociala orättvisorna. Det narkotikarelaterade våldet fortsätter att sätta nya, dystra rekord.

López Obrador står för en betydligt mjukare linje än de två föregående presidenterna och förespråkar »abrazos no balazos« (kramar inga skott). Han vill bland annat utlysa en amnesti för att få ett slut på våldet, en idé som huvudmotståndarna Ricardo Anaya från högerpartiet PAN och José Antonio Meade från regeringspartiet PRI dömer ut som »galen«.

Den nuvarande regeringen har genomfört en kontroversiell energireform som öppnat upp det statliga oljemonopolet för privata investerare. López Obrador har lovat att både denna och förslaget om amnesti ska underkastas en folkomröstning. Hans konkreta politiska förslag i övrigt handlar bland annat om att ge ett ökat ekonomiskt stöd till studenter och äldre, och att göra landet mer självförsörjande.

FN:s människorättskommissarie Zeid Ra’ad al Hussein konstaterade nyligen att det sannolikt är mexikanska säkerhetsstyrkor som ligger bakom att 40 personer försvunnit i staden Nuevo Laredo, och det står sedan tidigare klart att det var lokala myndigheter som anstiftade morden på de 43 studenter som försvann spårlöst 2014. Detta och knarkbaronen Joaquín »El Chapo« Guzmáns spektakulära flykt sommaren 2015 är bara tre av alla avslöjanden om korruption och oheliga allianser mellan myndigheter, säkerhetsstyrkor. Organiserad brottslighet som har befäst bilden av att president Enrique Peña Nieto (som inte får ställa upp för omval) är oförmögen att hantera situationen.

Det finns en utbredd uppfattning att det politiska systemet är trasigt bortom räddning. Ilskan över sakernas tillstånd gör att López Obradors främsta tillgång är att han och hans parti står för något nytt. Andrés López Obrador har skickligt odlat den outsiderroll som i mångas ögon skiljer honom från den av korruption så besudlade politiska klassen.

Vinner han så har han ett handelskrig med USA att hantera. Mexiko har nyligen börjat införa tullar på bland annat fläsk och whisky från USA, som ett svar på de stål- och aluminiumtullar som USA införde 1 juni för att markera missnöje mot att omförhandlingarna av frihandelsavtalet Nafta går så långsamt. En process som förmodligen inte kommer att gå lättare med López Obrador vid rodret, då han menar att Nafta är förödande för landets fattiga bönder.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera