Skrattfest. För vissa

I torsdagens opinionsmätning i Aftonbladet/Inizio går Centern fram en dryg procentenhet och får nästan 10 procent. Sverigedemokraterna ökar ungefär lika mycket, närmar sig 19 procent och blir andra största parti. Moderaterna tappar en dryg procent och hamnar på strax över 18 procent. Liberalerna hamnar mitt på riksdagsspärren och Miljöpartiet strax under.

I Expressens/Demoskops mätning är trenden densamma, men delvis ännu tydligare. Sverigedemokraterna växer 3,6 procent till 21,1 procent och är med bred marginal andra största parti, före Moderaterna som tappar 1,5 procent och hamnar på 18,3. Centern står i stort sett still. Liberalerna och Miljöpartiet är precis över fyraprocentsspärren.

Det här är inte okomplicerade besked till någon, förutom Sverigedemokraterna. Det är, med nuvarande låsningar, sämre besked för alliansen än för de rödgröna.

I veckans Fokus berättar en moderat att de sett något i sina mätningar som inte diskuterats så mycket: när Centern tar strid för en migrationspolitik som avviker från de andra allianspartiernas är det inte bara så att Centern vinner liberala väljare. Det som samtidigt sker är att Moderaterna förlorar konservativa väljare. De litar inte på att Moderaterna ska kunna driva en återhållsam migrationspolitik om partiet ska samregera med Centern. Det tvivlet verkar övertrumfa tron på Moderaternas egen politik. Det sker alltså en omfördelning inom alliansen till Centern, men samtidigt får moderaterna betala det samlade allianspriset för Centerns mer miljöpartilika migrationspolitik. Slutresultatet blir en opinionsmässigt svagare allians och ännu starkare sverigedemokrater.

Kontentan av det som nu sker och som kulminerar på onsdag, när Centern och Liberalerna röstar ned sin egen statsministerkandidat, kan alltså vid ett extraval mycket väl bli att den majoritet som finns i riksdagen mot en rödgrön regering får en betydligt starkare sverigedemokratisk dominans än nu. Alliansen försvagas. Och – eftersom politik är ett nollsummespel och eftersom de ideologiska låsningarna ser ut som de gör – att Socialdemokraterna i relativ stillhet åter kan erövra makten, efter att ha gjort sitt sämsta val sedan rösträttens införande.

Vad ska mittenpartierna förhandla med, när de redan röstat nej till den enda möjlighet till borgerlig regering som finns? De kan knappast göra gemensam sak med Sverigedemokraterna och hota att fälla en socialdemokratisk regering, särskilt som de visat att de därefter inte är beredda att bilda en annan regering.

Det är väldigt tyst från Socialdemokraterna för tillfället. Och varför skulle de säga något? Den här socialdemokratiska regeringen klarar allianspartierna av att tillsätta själva.