Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Sport

Utmattade men inte matta schacktitaner i en hypnotisk slutstrid

Två datorfostrade spelare slåss om världsmästartiteln i schack.

I det första partiet skaffade sig världsmästaren snabbt ett övertag. Som svart spelade Magnus Carlsen en variant i sicilianskt, en öppning som innebär att en asymmetri skapas på brädet redan efter svarts första drag. Spelet blir ofta skarpt, dynamiskt och chansrikt. Misstag bestraffas skoningslöst. Initiativ belönas, men förutsätter extrem precision i beräkningarna eller att man intuitivt värderar ställningens inneboende dynamik och korrekt anar fördelarna i de många varianterna.

Utmanaren Fabiano Caruana blev för passiv, hamnade i en inlåst ställning. Carlsen hade spelat drömschack. Skarpa människohjärnor som kommenterade partiet på nätsajterna, en inte oansenlig andel i sällskap med en vodkaflaska, var överens med de ännu skarpare och spiknyktra silikonbestarna om att det norska underbarnet, som hunnit bli 27 år, hade vinstställning. Caruana hamnade dessutom i tidsnöd. Han hade bara tre se­kunder kvar på klockan när han gjorde sitt sista drag innan den första tidskontrollen. Men Carlsen är kanske inte riktigt samma spelare som för tre–fyra år sedan. Bredare i sitt kunnande – men möjligtvis är den skoningslösa förmågan att utifrån knappt synliga fördelar mala ner motståndet och vinna partier svagare. Spelet jämnades ut. Efter sju timmar räddade utmanaren remi.

Kampen om VM-titeln spelas denna månad i London. Magnus Carlsen kan befästa sin status som en av schackhistoriens största. Fabiano Caruana kan bli USA:s första världsmästare efter Bobby Fischer. För första gången sedan Garri Kasparov mötte Anatolij Karpov i fem oförglömliga drabbningar, mellan åren 1984 och 1990, sitter världens två högst rankade schackspelare öga mot öga i en VM-match. Men om den skarpa kontrasten i spelstil, personlighet och vad de representerade politiskt präglade mötena mellan den spektakulärt dynamiske attackspelaren och regimkritikern Kasparov och den njutbart defensivt fulländade positionsspelaren och partilojale Karpov, präglas årets envig snarare av hur lika kombattanterna spelar och tänker: Carlsen är vass och fyndig på presskonferenserna och snyggare klädd. Caruana framstår som en rådjurssnäll svärmorsdröm. Men bägge är präglade av att ha lärt sig schack i datorernas tidevarv.

Likväl är partierna hypnotiskt intressanta och välspelade. Efter att räddat remin i parti ett har de följande sju präglats av att Caruana oftast har haft övertaget utan att lyckas vinna. I parti sju blinkade datorerna att om utmanaren bara flyttade en löpare ut till kanten var vinsten garanterad. Caruana såg inte det möjliga draget. Alla förstod honom.

»Det där är på goda grunder inget drag en människa överväger«, sa världsspelaren Peter Svidler i direktsändning på schacksajten chess24.

Garri Kasparov twittrade: »Om Caruana hade hittat det draget hade vi behövt undersöka hans hjärna. Det är helt onaturligt.«

Samma sak sa spelarna själva efteråt. Draget var inget attraktivt alternativ.

Datorns upptäckt var att svart, genom att efter löpardraget flytta en häst så att den stängde in sig själv, skulle vinna 30 drag senare. Men att stänga in en frihetsälskande, rörlig häst strider mot allt vad människor lärt sig om schack och hur vi vill spela det.

Årets VM är hittills en vacker, subversiv uppvisning i konsten att uttrycka sig mest precist på ett schackbräde, på människors sätt.

Läs mer om Schack

Finkalibrerade köttberg (#35-17)

Mänskliga maskiner (#46-18)

Nu regerar schackdatorerna (#18-12)

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera