Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi

Maktfamiljen avslutar epok

För första gången kommer Kinnevik att stå utan en Stenbeck efter vårstämman.

Våren 1997 blir den då 19-åriga Cristina Stenbeck invald som styrelsesuppleant i Stenbeckfamiljens maktbolag Invik. Den bullrige finansmannen Jan Stenbecks utnämning av arvtagare väcker allas intresse för den förstfödda, som är ekonomistudent i Paris och på väg att återvända till USA för vidare affärsstudier.

I sin första intervju konstaterar Cristina Stenbeck att hon är den av barnen som mest pratar affärer med sin far. Hon lägger in en brasklapp.

– Innan jag kastar mig in i businessvärlden vill jag göra min egen grej, säger hon till Aftonbladet 1998.

Något eget hinns inte med. 2002 dör hennes far Jan Stenbeck i en hjärtinfarkt i Paris. Dagen efter, under presskonferensen på ett hotell vid Slussen i Stockholm, är direktörerna från sfärens portföljbolag Tele2, Millicom, Metro och Transcom iklädda svarta slipsar. Redo att styra skutan vidare. Men utan en tydlig ledare på toppen är imperiet i gungning – och vad ska hända med arvet efter fadern?

Ansvaret faller tungt på Cristina Stenbeck, 24 år. Vid sin sida plockar hon in Volvolegendaren Pehr G Gyllenhammar. Samtidigt får Kinnevik-vd:n Vigo Carlund i uppgift att ordna upp den snåriga ägarstrukturen, att minska skuldsättningen i portföljbolag samt lösa upp de rättstvister som Jan Stenbeck efterlämnat. Och i strid med sfärens direktörers önskan gör hon Gyllenhammar till ordförande för Kinnevik år 2004.

Själv bidar hon sin tid i styrelsen inför att själv ta klubban – men hon står inte sysslolös. Ägarmakten konsolideras genom att köpa aktier av sina syskon Sophie och Hugo. Hennes tidigare okände halvbror, Felix Granander, löser hon ut genom att köpa hans aktier för 400 miljoner.

Därtill ägnar hon sig åt att rensa i sfärens grabbkultur. När Carlund lämnar tar Mia Brunell Livfors över. Det är bara början. Faderns gamla direktörskompisar försvinner, en efter en.

Men den affärskritiska nyckelfrågan återstår: Vilka sektorer kan tänkas bli Kinneviks framtida motor? Fyra potentiella områden identifieras: e-handel, jordbruk, finansiella tjänster och tillväxtmarknader.

Liksom sin far som gjorde våghalsiga satsningar i telekom- och mediebranschen på 1990-talet finns en hunger på tillväxt hos Cristina Stenbeck som köper jordbruksföretag i Ukraina, i hopp om att tjäna en hacka. Det investeras i tyska näthandlaren Zalando, finansbolag i Afrika och ryska Blocketkopian Avito. Men vare sig finansbolagen och jordbrukssatsningarna lyfter.

– Det har varit svårt att bygga hållbara modeller i Afrika. Latinamerika är lättare, konstaterade Erik Mitteregger häromåret – han är en mångårig ledamot som lämnar styrelsen vid vårens stämma.

Lyckosamma satsningar saknas dock inte och Kinnevik tjänar en förmögenhet på e-handel med Zalando och andra investeringar inom techsektorn.

– Liksom Jan hittade nya områden har Cristina gjort det, sa Lars-Johan Jarnheimer, som länge verkade i sfären, när han summerade hennes värv år 2014.

Till exempel aktierna i Avito som köptes för cirka 440 miljoner kronor, när de säljs år 2015 ger de över 7 miljarder kronor; mer än femton gånger det insatta kapitalet.

Med alltfler investeringar i utländska bolag, och när vd Lorenzo Grabau rekryteras från finansjätten Goldman Sachs i London 2014, drar många slutsatsen att Stenbecksfären tar ytterligare ett steg bort från Sverige. I själva verket händer motsatsen: Cristina Stenbeck flyttar med familj till Stockholm. Här aktiverar hon sig också i den svenska techsektorn med egna sidoinvesteringar, i till exempel elscooterbolaget Voi och blodanalysbolaget Werlabs. Den senare är en het tillväxtbransch som Fokus skildrat tidigare (nr 36/2018).

Det är för att få mer tid till denna typ av investeringsverksamhet som hon nyligen meddelat att hon i samband med vårens stämma lämnar Kinneviks styrelse.

Framöver ska hon bara kvarstå som aktiv i valberedningen – och för att stödja den nuvarande Kinnevik-vd:n, Georgi Ganev, i den mån det efterfrågas. För svenska familjeföretagare på denna nivå tar Stenbeck ett exceptionellt steg som saknar motstycke bland motsvarande maktfamiljer. Från vårens stämma kommer Kinnevik inte att ha en Stenbeck i styrelsen, det blir för första gången sedan grundandet av investmentbolaget 1936.

Cristina Stenbeck motiverade sitt beslut i en intervju nyligen: »När jag var 24 år fick jag ett jobb jag inte hade sökt och sedan har jag hållit i alla förändringar för att komma till en punkt med rätt strategi.«

Hon talar även om längtan efter frihet, att inte behöva ägna sig åt bolagsstyrningsfrågorna som följer på styrelsearbete i ett stort bolag. Att i stället aktivera sig än mer som investerare utanför maktbolaget och bygga värden som finansieras genom utdelningar från Kinnevik. Alltså värdebyggande som inte kommer aktieägande familjemedlemmar till del.

Somliga har spekulerat i att det finns motsättningar bland syskonen – hon var lierad med sin bror Max, som dog 2015. Det är tydligt att Stenbecksyskonen agerar i olika enheter. Till exempel den skandalomsusade brodern Hugo – som sitter i valberedningen – gör det på mandat utifrån sin och systern Sophies röstandel om totalt 10 procent.

Enligt Cristina Stenbeck är detta inte grunden för hennes sorti, utan längtan efter att vara fri. I ett Instagraminlägg beskriver hon ett stundande »kapitel 3« i livet. Efter att ha avverkat 17 år i toppen av maktbolaget då hon, som hon kallar det, »suttit i mitt elfenbenstorn på Kinnevik«, har 41-åriga Cristina Stenbeck bestämt sig för att vända blad.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera